Härdsmälta för Helenelund
Trots 2-0 ledning, 3-3 läge och "bara" 4-5 i paus kunde inte HIK ta poäng mot redan klara Köping. Efter en totalt oinspirerad andra halvlek rann motståndarlaget iväg till 4-8, och ödet ligger nu inte i HIKs egna händer vad gäller slutlig placering i tabellen.
Det var med spänd förväntan jag tog de första stegen på min obligatoriska 15 minuters-promenad ner till Sollentunvallen denna lördag. HIK mot Köping stod på schemat, och HIK hade stora möjligheter att i det närmaste ta ett bastant grepp om kvalplatsen inför sista omgången, för att sedan inte släppa den, om nu de övriga resultaten skulle gå vår väg vill säga. Cirka 60 personer (samma gamla tappra skara) hade samlats på läktaren och stämningen var spänd, men förvånansvärt positiv. Men redan efter 20 sekunder kom första skrämskottet då bollen efter Köpings första anfall låg i nätmaskorna i HIKs bur, men målet dömdes bort pga spark/styrning med skridsko.
HIK tog efter detta tag i spelet, och spelade det som jag åtminstone kan benämna för den bästa bandyn hemma på Vallen denna säsong under en 15-minutersperiod, och man tog mycket rättvist ledningen genom ett makalöst vackert anfall, då Jonas Säfström spelade fram Jonny Lind som säkert satte ledningsmålet. Ett mycket vackert mål. Lite senare tilldömdes HIK en straff, som Johan Kronberg säkert nitade dit. Stämningen på läktaren var på topp, och i ramsorna och applåderna kändes en härlig positiv stämning som man enbart kunde tolka som "det här kan vi greja!".
Men, i den mån man som Helenelundare har infunnit sig i någon sorts glädje denna säsong, så har den oftast blivit bryskt kortvarig, och idag var inget undantag...
De gulsvarta från Köping reducerade i den 20:e minuten på en hörnretur, där det från läktaren såg hur enkelt ut som helst att bara vispa bort bollen, men tydligen inte!? 2-2 kvitteringen kom strax efteråt och den såg om möjligt ännu billigare ut. 2-3 kom ytterligare några minuter senare, och stämningen på läktaren hade förbytts till den gamla vanliga "here we go again"-stämningen som rått i stort sett hela säsongen. HIK fick dock lite ny luft under vingarna och kunde kvittera på hörna till 3-3 (för ovanlighetens skull!), men Köping gick ifrån igen genom 3-4 och 3-5. HIK fick dock göra ett som vi tyckte viktigt "kontakt-mål" till 4-5 innan paus. Det såg knepigt ut, men det SKULLE kunna gå att ta åtminstone en poäng mot redan klara Köping i denna match.
Efter en härlig halvtidspromenad ut på Edsvikens is återtog jag min obligatoriska plats på läktaren för att se vad som kunde ge HIK den energi i den andra halvleken för att kriga om poängen.
Men, det blev ett enda stort inte. HIK hade förvisso hela tre man på botbänken i inledningen av den andra halvleken, och spelade defensivt i väntan på att manskapet på isen skulle bli fulltaligt, men Köping hann ändå göra ett mål, till 3-5, innan det återigen var 22 man på isen.
Efter detta väntade man ju sig någon form av uppryckning av HIK för att försöka komma in i matchen, men det hände näst intill ingenting i den fronten. Alla såg helt apatiska ut, och det fanns ingen struktur alls i laget. Ingen som tog tag i saken, ingen som skrek och manade på, ingen som över huvud taget verkade villiga att ens försöka.
Så den andra halvleken blev i stället en väldigt obehaglig upplevelse, då redan klara Köping tilläts utan alltför stora problem hålla bollen borta från egen planhalva, och till och med dryga ut sin ledning med jämna mellanrum.
4-6 stod det med drygt 10 minuter kvar, men HIK verkade inte ens fundera på att försöka göra något åt detta. Maken till passivt och idéfattigt spel var det mycket länge sedan jag såg, och detta i en extremt viktig match om lagets överlevnad i serien!? Helt oacceptabelt! I ett sådant läge ska man ju vara villig att offra armar och ben för att försöka göra mål och ta poäng, men HIKs spelstil påminde mer om allmänhetens åkning i ishallen en söndagsförmiddag. Vad är detta??
Vill man inte ens försöka vinna, eller göra mål? Vi stod som fågelholkar på läktaren och undrade vad som pågick nere på planen. Köping däremot fortsatte att spela bandy, och som extra salt i de stora vidöppna HIK-såren trillade även både 4-7 och 4-8 in innan domarens slutsignal ljöd.
Jag fattade ingenting när jag promenerade från Vallen idag. Så otroligt idéfattigt och helt utan geist och vilja så det var rent bedrövligt att se. Hur tänkte HIKs spelare i den andra halvleken? Det skulle vara väldigt intressant att höra.
HIK möter nu Tillberga borta i sista omgången, och där blir det ju garanterat förlust. Gustavsberg har lite lättare motstånd i form av Västanfors borta, och Slottsbron har två matcher kvar, mot Västanfors och Finspång.
Just nu ligger HIK alltså kvar på kvalplatsen, men om de gör det efter den sista omgången är inte helt säkert.
Nedflyttning eller kval står alltså på menyn för HIKs del. Inte så trevligt, men med den "anti-motivation" laget visade i andra halvleken i dag är det inget snack om att de inte förtjänar ett dugg bättre än så.
Bedrövligt HIK, rent ut sagt bedrövligt! Skäms!!
