Eric Ågren versus IFK Motala
Enligt Motala Tidning har nu bandyförbundets skiljeman dömt i den beryktade tvisten mellan talangfulle mittfältaren Eric Ågrén och IFK Motala gällande hans övergång till Katrineholm.
Citat från Motala Tidning:
"Svenska bandyförbundets skiljeman har dömt i tvisten mellan Eric Ågren och IFK Motala.
IFK Motala har fått rätt och Ågren är nu IFK:s spelare.
- Nu finns det två alternativ. Antingen får Katrineholm betala det vi vill ha eller så får Eric spela i IFK kommande säsong, säger IFK Motalas sportchef Pär Beckne.
Eric Ågren räknar med elitseriespel i Katrineholm Värmbol, trots allt.
- Klubbarna får sköta det här nu och jag hoppas att de inte sätter mig i en tråkig sits, säger han."
Av detta kan man dra följande slutsats: IFK borde enligt denna dom ha pengar att utkräva inte bara av Katrineholm utan också av Vetlanda. Enligt vad jag erfar skrev väl Sandell på för VBK trots att han hade ett gällande kontrakt med IFK. Utsikterna för att Katrineholm ska kunna betala för Ågrén är tämligen små, eftersom Sörmlänningarna dras med en dålig ekonomi. Risken är således rimligtvis hög att Ågrén riskerar att bli ett sk ettårsfall, dvs att han lägger karriären i viloläge kommande säsong för att sedan kunna gå till vilket lag han så önskar. Detta tjänar ju varken IFK eller Eric på, varför jag tycker det vore sorgligt. Utsikterna för att Eric drar på sig den blåvita dressen kommande säsong torde ju i rimlighetens namn vara mikroskopiska och just därför riskerar ju saken att hamna i ett döläge. Enligt mitt förmenande finns det bara en positiv aspekt av denna sak, och det är att detta trots allt blir en tydlig signal att kontrakt faktiskt betyder mer än papperen de skrivs på. Det kan bli en nyttig läxa för en idrottsvärld som blivit allt mer cynisk och individbetonad, ja, rentav egoistisk. Numera betraktar många elitspelare sig själva som handelsvaror och reklampelare, och sätter i 99 fall av 100 den egna karriären framför de lag som hjälpt till att fostra dom. Med detta vill jag inte säga att jag betraktar just den trevlige, ödmjuke och talangfulle Ågrén som en sådan idrottsman, jag menar rent generellt. Avslutningsvis vill jag citera en engelsk proffsspelare från den tiden då lagmoral, klubbkänsla och heder vara viktigare än feta kontrakt med topplag: "Det är en hedersak att man stannar kvar i en nedflyttad förening för att försöka bidra med att spela upp den igen". Hoppas trots allt att denna beklagansvärda historia får ett lyckligt slut för alla inblandade parter. Personligen skulle jag inte ha något emot att se Ågrén i blåvitt kommande vinter.
