IFK Motala-Frillesås
Förlusten senast mot Surte borta speglar så väl detta resonemang. Ett kraftigt föryngrat IFK Motala utan rutinerade och skicklige Spångberg och senare även utan den lika rutinerade Sjöholm gick som rasande tigrar fram till en 1-5 ledning, men bristen på balans, rutin och ett lugn mitt i stormen gjorde att blåvitt tappade matchen till förlust med 7-5.
Ungdomlig hetta och iver är en gudagåva och något man måste ta till vara på den korta stund man har den till skänks. Vi ser det såväl i djurens rike som hos oss homo sapiens sapiens. Denna vildsinta frenesi och leklusta som danar pojkar till män och förbereder den unge mannen för livets törnbeströdda resa är en tillgång, men den kan också ställa till det emellanåt. Man kan skåda det på gatan när adrenalinstinna unghannar hamnar i slagsmål och i kampen om en åtråvärd kvinna då alla till buds stående medel tas till för att stå där med trofén.
I lagidrottens värld brukar man tala om det viktiga med att ha balans i laget, och då talar man inte sällan om en åldersspridning. Man vill således ha en blandning av ystra lekhannar och mer mogna, lugna och ansvarstagande män i sitt lagbygge för att det ska vara optimalt. Rubbas denna balans faller det sällan väl ut i det långa loppet. I enstaka matcher kan till exempel ungdomlig hetta fälla avgörandet, men i det långa loppet begås det allt för många misstag i denna hetta att det aldrig slutar väl. Samma sak om ett lag blir för ålderstiget och rutinerat; en mättnad träder in i serielunken och saker och ting går på gamla meriter. Förlusten mot Surte borta speglar så väl detta resonemang. Ett kraftigt föryngrat IFK Motala utan rutinerade och skicklige Spångberg och senare även den lika rutinerade Sjöholm gick som rasande tigrar fram till en 1-5 ledning, men bristen på balans, rutin och ett lugn mitt i stormen gjorde att blåvitt tappade matchen till förlust med 7-5.
Ett tecken så gott som något på att detta IFK Motala inte är redo för något avancemang, men väl ett kvitto på att laget åtminstone bitvis kan spela bandy utan Putte Spångberg. Med lite mer rutin och just balans i laget hade denna vändning aldrig kommit till stånd, det är jag övertygad om.
Nåväl, rutin kan man bara skaffa sig på ett sätt, nämligen genom att spela matcher och på lördag har man chans till revansch då grönklädda Frillesås med gamle IFK-bekantingen Jarno Alatalo i spetsen kommer på besök. Detta Frillesås parkerar sist i tabellen med 5 inspelade poäng. Ett av dessa poäng tog man mot just blåvitt i början av serien. Den minnesgode erinrar sig att IFK var rejält illa ute i den matchen och att man räddade poängen i slutsekunderna av matchen med ett mäktigt skott av Matte Tyson. På lördag krävs fullgod inställning då gästerna är i poängnöd. Sådana matcher kanske ser enkla ut på förhand, men är sällan det när det ska spelas. Ett IFK i en temporär svacka mot ett desperat Frillesås borgar i mina ögon för en jämn och oviss match. Frillesås försöker spela en defensiv bandy och ligga rätt i sina positioner och man litar till vasse skytten Alatalo (nr 20) på topp för målskyttet. Övriga att se upp med i Frillesås är nr 5 Pavel Barsukov, nr 11 Simon Stavis samt skicklige målvakten Martin Carlsson.
I IFK-kabyssen hoppas man att Martin Heurlén kan göra comeback, och att Spånga och Tyson kan köra på som vanligt. Matchen startar 14.00 på isstadion denna lördag. Väl mött där, bandyvänner.
