700 mål, ett avsked och ett guld!
Just det: 700 mål, ett avsked och ett guld! Så sammanfattar man en SM-final så kort som det bara går. Under helgen fick vi se prov på det nya, U20-laget som vann SM-guld, och vi fick ta avsked av det gamla, Magnus Muhrén som gjort 700 mål i SAIK-tröjan. Och det var helt magiskt, precis som det låter!
Det var början på något nytt…
SAIK vann SM-guld i U18, SAIK vann SM-guld i U20 och SAIK vann också SM-guld för herrar. En grabb var med om allt! Olle Berglund är framtiden med så många andra att det kan skrivas spaltmeter om det.
Och det var en relativt ny målvakt. Vi som följt SAIK ingående under många år vet givetvis väldigt mycket om Abbe Bodin, men söndagen den 16:e mars 2014 fick han sitt absoluta genombrott. Han gjorde det med en 18-åring (19 i slutet av mars) bakom sig. Att Martin Falk är en av Sveriges bästa juniormålvakter, i riktigt tuff konkurrens, råder det inget tvivel om. Nästa år kommer han med allra största sannolikhet att dela målvaktsansvaret med Abbe, och det ska bli intressant att se på vilket sätt man väljer att dela upp det. Jag har svårt att tro att Martin ska bli någon bänknötare genom hela säsongen, men det är också ganska svårt att tro att en 19-åring ska överglänsa det vi såg från Abbe Bodin igår.
Det är ett ungt lag som SAIK har, med många talangfulla spelare. Om de försvinner någon gång finns det gott om spelare från de egna leden och bandygymnasiet som kan ersätta, i alla fall än så länge. Och visst är det betryggande att de flesta av dem har vunnit SM-final på Friends!
… och slutet på något gammalt.
När jag var på mina allra första bandymatcher var jag bara ett halvår gammal. Den säsongen tog Magnus Muhrén sitt första SM-guld. Det har gått 17 år, och nu stod vi där igen. Som Svenska mästare i bandy, och det var femte gången vi gjorde det tillsammans.
Vi kanske inte är de flesta supportrarna, vi kanske inte är de mest högljudda och vi kanske inte är de mest positiva. Men en sak ska alla veta, i Sandviken finns det människor som verkligen lever med och för bandyn. Och Magnus Muhrén har betytt så enormt mycket för dessa människor!
Först tog Magnus avsked i Göransson Arena. Jag stod upp, jag applåderade, jag log.
Sen tog han avsked på Friends Arena. Jag hoppade, jag vrålade, också log jag igen.
Till sist tog han avsked på Jerntorget. Jag firade, jag sjöng, också log jag igen.
Jag är ingen sentimental ung man såtillvida att jag sällan gråter, men nog har jag svårt att hålla känslorna i styr när jag tänker på allt det Magnus Muhrén har gjort för Sandviken! Jag har vuxit upp med bandy i Sandviken, och automatiskt med Magnus Muhrén. Jag har idoler som Patrik Södergren, Stefan Andersson och Daniel Eriksson från förr, Christoffer Edlund, Erik Säfström och Johan Östblom från nu, men störst av alla är Magnus Muhrén.
Det var 17 år sedan tusentals och åter tusentals samlades för att fira att SM-guldet åter var i Sandviken, för första gången på 51 år. Sedan har vi blivit bortskämda med guld efter guld och final efter final. Antalet supportrar som var där 1997 var vi inte i närheten av när guldhjältarna tackades av idag, tyvärr. Men vad gör det egentligen? De som var där 1997 minns Magnus lika väl som de som var där 2014.
Magnus Muhrén har alltid varit med när jag har gått på bandy. Trots två utflykter till andra delar av bandyvärlden så har det alltid varit snack om honom, alltid har vi jämfört prestationer med Murrens och alltid efter en förlust så har vi tänkt: Vad hade hänt om Murren hade varit med? När han har spelat i SAIK så har han alltid varit i centrum. Det har varit med yxhugg, med genialiska passningar, med frislagslobbar, med mäktiga mål- och segerjubel samt med väldigt mycket tårar, och allt detta bara den här säsongen!
Håkan Sjösten vet om att vi aldrig förlåter, Magnus Muhrén ska få veta om att vi aldrig glömmer!
Magnus, Magnus, Magnus Muhrén!
