Att komma till Sävstaås
Jag befinner mig i Bollnäs, eller närmare bestämt på idrottsanläggningen Sävstaås IP. Bollnäs GIF:s hemmaarena. På Sävstaås IP finns fotbollsplan, travbana och bandyplan. Just nu är jag på den sistnämnda - bandyplanen - och jag ska se det kokheta derbyt mellan Bollnäs och Edsbyn. Här nedan följer en beskrivning av mig hur man kan uppleva Sävstaås visuellt.
Den södra läktaren är den minsta, äldsta och även den sämsta. Bräderna som folk står på har så sakteliga börjat murkna med åren, och det blåaktiga räcket runt om var sönderrostat. På den läktaren står bara ett tjugotal barn i tioårsåldern, flitigt viftande med små flaggor och vimplar i orangeblåa färger. Mellan läktaren och planen skyddar ett stort hängande nät, som ofta fått motta sneda skott utifrån straffområdet. Nedanför läktaren står två orangeklädda "bollkallar" med turkosa gallerprydda hockeyhjälmar, samt bakom dem ett helt gäng med reklamskyltar, för bland annat Tuppz, Hartmans optik, Ängabyggen och Hemköp.
Om vi flyttar blicken lite åt vänster - ifrån den positionen jag är - så ser man den östra läktaren. Den ser ut som den södra fast den är betydligt större, den täcker hela planens långsida och är ca 25-30 trappsteg hög. På den läktarens ena halva stod Edsbyns hejarklack Red Farmers. De var många - minst 700-800 personer - i den klacken, och alla sjöng och bar rödblå kläder. Dessutom hade dom en stor banderoll hängande över reklamskyltarna längst ner. På samma läktare fast på andra halvan stod mest Bollnäsare och tittade, dock ingen klack utan mer vanliga bandytittare.
Bakom den östra läktaren fanns ishallen, som var rikligt besökt under halvtidspauserna i bandymatcherna. Inuti ishallen - som var till för hockey - kunde man värma frusna fingrar och tår, köpa korv och läsk, samt umgås och snacka med andra bandysupportrar.
Men det var utanför ishallen som det hände saker.
På den norra delen av planen så fanns ett stort plank. Planket var gulmålat, och på planket hängde bland annat ännu fler reklamskyltar, en matchklocka som visar hur länge matchen hållit på, samt en resultattavla som dels visar aktuell match resultat men också resultat från övriga matcher ute i landet. Ovanpå planket fanns 8 stycken orangea stugor som företag kan hyra säsongvis för 25000:- och därifrån har man bra koll på isen.
På planket finns också en mycket speciell dörr. Innan matcherna släcks belysningen ner och då brukar Giffarna komma skrinnandes ut därifrån vilket är väldigt, väldigt effektfullt med en mix av den blytunga låten "Dans på Sävstaås", publikens applåder och skrikande, Nisses fyrverkerier, samt Flames bengaliska eldar! Dessutom finns "jumboflaggor" som var ca fyra gånger fyra meter stora att tillgå.
Sen finns den sista läktaren också, huvudläktaren, som jag brukar vara på. Det var helt klart den största läktaren och den var även den nyaste, dessutom har den något som de andra inte hade; tak. Ett tak var bra att ha då det skyddade mot snö och regn, och till viss del även vind.
På den vänstra sidan av stora läktaren stod Giffarnas klack Flames. Flames är en av Sveriges största och bästa bandysupporterklubbar, dessutom utnämnde Aftonbladet för några år sedan Flames till landets fjärde bästa supporterklubb inom alla sporter.
Nu när jag nämnt alla yttre förhållanden så är det den centrala och viktigaste tingesten kvar: isen. Nu före match ligger isen blank, endast några skär av domare Team Nordin har skurit i isen, förutom alla spelplanens linjer. Isen är medelstor och omgärdas av decimeterhöga sarger som matchvärdarna titt som tätt fick rätta till.
Att vara där på läktaren är en speciell känsla. Kylan biter framförallt i fingrar, fötter och kinder, men ändå vill man inget hellre än att vara på plats när domaren blåser igång matchen.
Kväljande cigarettrök blandas med god korv- och glöggdoft och bu- och skällsord blandas med hejarop och applåder. Var för sig är det inget märkvärdigt men tillsammans på en bandymatch så blir det något speciellt. Det blir den ultimata idrottsliga upplevelsen.
Copyright tillhörande Gustaf Lindborg
