Bandybloggen: Allting blir precis som man förväntar sig
Så var då kvartsfinalerna slut. Vägen dit blev kanske inte som många förutspått, men till slut blev semifinallagen de som de flesta förväntade sig. De fyra lag som placerade sig först i serien spelar också semifinal.
Efter 14 minuter i den tredje kvartsfinalen var misslyckandet nära för Västerås. Laget låg under med 2-0 i matcher och Vänersborg hade gått fram till en 3-0-ledning i ABB Arena. Men VSK vände den matchen och också serien.
I Sandviken chocköppnade Broberg i den femte matchen med mål efter dryga minuten. Och laget hade också ledningen i halvtid. Men i andra halvlek lyckades söderhamnarna inte ta sig förbi Sandvikens extremt höga press. Jag kan inte påminna mig om att jag sett lag sätta så hög press. När Wasberg hade bollen ställde SAIK fyra spelare utanför straffområdeslinjen. Broberg fann inget motmedel och hade under andra halvlek knappt ett ordnat anfall. När Sandviken väl tagit ledningen kunde de hålla i bollen på ett sätt som de inte kunnat i matcherna på hällåsen.
Från dagens omgång tar jag främst med mig två saker, storstjärnorna och hur svårt det är att ta det där steget.
* * *
Dagsformen hos stjärnorna avgjorde matchserien mellan VSK och Vänersborg. I VSK höjde sig såväl Andreas Bergrwall som Ted Bergström i de avslutande matcherna. Dessutom var Johan Esplund idag magiskt bra.
I Vänersborg sammanföll de tre förlusterna med Christoffer Fagerströms skada. Idag gjorde han ett försök, men han var långt ifrån sig själv. Idag var inte heller Joakim Hedqvist i bästa form och för första gången på 23 (?) matcher gick han mållös från isen.
Sandviken satte två hörnor för att nå ikapp, sedan var det dags för ytterligare en stjärna att kliva fram. Christoffer Edlunds 3-2 är ett mål som få spelare i Sverige kan göra. Dessutom åkte han sig fram till friläge och 4-2. Broberg har ett knippe bra spelare. Men någon riktig storstjärna saknar de.
* * *
Det är svårt att inte känna med Broberg som gör en bra serie, men som inte räcker ända fram. Ännu ett kvartsfinaluttåg. Broberg var under många år ett lag som var på vippen att ta det där steget som innebär semifinal. Sedan började de tappade spelare men har klarat att hålla sig kvar på slutspelsplats. Nu var de åter på vippen att nå semi. Men det där sista steget som krävs för att bli ett semifinallag har de inte lyckats ta.
Vänersborg pressade Sandviken förra året. I år hade de ett svårslaget läge med 2-0 i matcher och ledning 3-0 i den tredje. Om det inte blir semifinal då - när ska det då bli det? Naturligtvis är skadan på Fagerström central. Dessutom har Vänersborg under mer eller mindre hela säsongen tvingat klara sig utan halven Petter Andersson. Dessa båda spelare har utgående kontrakt. Vill de kämpa ytterligare en säsong för att nå semifinal med Vänersborg eller flytta till ett lag som av tradition spelar semifinal? Det känns som en fråga vars svar blir avgörande för Vänersborgs nära framtid.
* * *
På tal om framtid. Jag tycker det finns något sorgligt i att Sandviken, med bandygymnasium och Sveriges näst bästa juniorlag (enligt tabellen) väljer att kalla in Stefan Söderholm och Mikko Aarni vid skador i slutspelet.
