Broberg fick revansch
Villas segersvit stannade vid tre matcher. Broberg fick revansch på 9-5-förlusten i SLA tidigare under säsongen och vann rättvist med 5-3 (3-2) inför den smått pinsamma publiksiffran 555 personer. Det innebär att chansen på en topp fyra-placering definitivt är borta och att Villa kommer att inleda kvartsfinalspelet på bortais oavsett vilket lag man får möta.
Inför matchen hade man beslutat att lämna David Karlsson hemma, då familjen väntar tillökning och ingen chansning ville tas. Erik Rosengren var tillbaka som mittfältsavbytare medan Petter Björling tog Davvas plats i anfallet. Att Erik Rosengren ges speltid inför slutspelet är klokt. När det väl gäller kommer bredden att bli viktig och Rosen behöver all den matchträning han kan få. Jag hade nog däremot hellre sett att Johan Karlsson fått starta i anfallet medan man hade kunnat ge Philip Florén betydligt mer speltid, av samma anledning som med Rosengren. Han är dessutom en naturlig anfallare till skillnad från Petter Björling, vars prestation knappast gynnas av att han får agera "Erlingmark" på det sätt som blivit fallet den här säsongen.
Matchen i sig bjöd inte på någon sprakande underhållning. Det Villa som nu övertygat kraftigt i åtminstone de tre senaste halvlekarna tycktes ha tappat koncepten fullständigt på väg upp till Söderhamn. Broberg var klart piggare inledningsvis och Villa höll ett skrämmande sävligt tempo, till synes utan vare sig ambitioner eller idéer. Redan efter tio minuter hade hemmalaget ryckt åt sig en 2-0-ledning, först genom ett distansskott från Erik Jonsson och därefter genom ett makalöst mål signerat Martin Söderberg. David Borvall hann inte ens reagera när Söderberg mötte den långa bollen med en drömträff på tennis. Sannolikt ett av de mer spektakulära målen som någonsin setts på Hällåsen.
Villas första målchans kom efter en dryg kvart och det var Jesper Eriksson som fick ett bra läge i högervinkel. Dessvärre tvekade han en halvsekund innan han bestämde sig för vad han ville göra och avslutet blev därmed inte så vasst som det hade kunnat bli. Reduceringen kom ändå så småningom när Daniel Andersson i den 27:e minuten förvaltade Lars Falls flipp på bästa sätt och rundade Brobergs comebackande målvakt Dennis Wasberg innan han lade in bollen. Jesper Öhrlund stack emellan med 3-1 innan historien upprepade sig för Villa. Flipp från Fall till Danne som hårt uppvaktad kunde raka in 3-2. Ett resultat som stod sig halvleken ut. Villa tycktes rycka upp sig något ju närmare pausvilan kom och det fanns trots allt anledning att känna viss optimism inför den sista trekvarten.
Halvlek nummer två började dock som den första, med tveksamhet och dessutom en hel del slarv. Daniel Andersson fumlade i den 51:a minuten ut bollen till hörna och hörnan förvaltades på bästa sätt av Martin Söderberg som satte sitt andra mål. Situationen var på sitt sätt talande för kvällen på så vis att Daniel Andersson inte alls stod att känna igen. Istället för att vara den som drog upp speltempot som vi är vana att se honom så bromsade snarare Danne sina lagkamrater när han fick bollen. De som tog offensivt initiativ var istället Johan Karlsson och Jesper Eriksson. Villas snyggaste anfall i matchen iscensattes av dessa i minut 57 då Karlsson förvaltade Erikssons passning på bästa sätt och rakade upp 4-3-reduceringen i taket med en backhand.
Efter detta väntade vi på en uppväxling från Villa, men den kom tyvärr aldrig. Daniel Andersson brände ett friläge, men utöver det lyste de heta målchanserna med sin frånvaro. Det var stundtals ganska grinigt både ute på planen och på bänken och Keijo Hyvärinen var vid ett tillfälle, märkbart irriterad, ute hos fjärdedomaren och klargjorde för Villas lagledning att ett illa valt ord till skulle innebära förvisning till ödemarken, d v s läktarplats.
Jakten på kvittering kom på något sätt av sig och när Broberg satte 5-3 genom Simon Blomqvist på en hörnretur kändes matchen avgjord, trots att det var tio minuter kvar på klockan. Villa gjorde helt enkelt en alltför blek insats ikväll för att kunna sägas ha varit särskilt nära en poäng, trots att man målmässigt var med hela tiden. Det som undertecknad på förhand beskrev som en möjligheternas match blev på många sätt istället löjligheternas match. Det såg flera gånger både lojt och nonchalant ut och i ett slutspel kommer det antagligen inte ens att räcka till tre hedersamma förluster.
Broberg passerade i och med segern Villa i tabellen och de blå är nu åter tillbaka på åttonde plats. Detta är på det stora hela av akademiskt intresse, men en seger hade inneburit att chansen på fjärdeplatsen hade funnits kvar och det hade varit nog så viktigt för att behålla den lilla extra tändningen och det lilla extra fokuset inför de avslutande två matcherna mot Sirius och Kalix. Nu återstår istället av allt att döma en 180 minuter lång transportsträcka innan allvaret börjar.
Fast forward please…
