StartbandyElitserienBollnäs GoIFDe två bästa lagen möts på studenternas

De två bästa lagen möts på studenternas

Sandviken och Bollnäs är just nu Sveriges två bästa lag. Det slutliga beviset fick vi i slutspelet, där Sandviken tog sig igenom helt utan förlust, och där Bollnäs endast föll i sudden i en av kvartsfinalerna mot Sirius.

I denna slutartikel inför finalen så tänkte jag försöka att hitta svaren på varför vi nu får uppleva detta länsderby i Uppsala på söndag. Hur har säsongen egentligen sett ut för SAIK och Bollnäs, med formkurvor och annat? Och vilka spelare har haft en nyckelroll i de båda lägren? Det är några av de frågor som vi alla vill veta svaret på.

Jag behöver ingen intervju för att söka dessa svar… det är bara att gå tillbaka i tiden och kolla in vad som hände säsongen 2010/11.

Analys 2010/11… och lite framtidstankar

Formkurvor och svackor under säsongen

Sandviken: S inledde med förlust mot Sirius, och sen tog det drygt 3 veckor innan nästa smäll kom hemma mot Villa, 5-6. SAIKs största förlust för spelåret skedde på Sävstaås, där Bollnäs fullständigt spelade skjortan av sina grannar och vann med hela 10-3. Hemma var Sandviken nästan lika överlägsna och vann mot Bollnäs med 8-2. I den näst sista omgången så förlorade Sandviken sin fjärde match för säsongen, då mot Hammarby sen man redan var klara seriesegrare. En oavgjord hann man också med mot uppstickaren Tillberga borta, 5-5. I slutspelet var Sandviken helt överlägsen Västerås och Hammarby. Tre raka och ett imponerande spel över hela planen.

Sammanfattning: Sandviken hade inga direkta svackor under 2010/11, utan höll en jämn bra nivå förutom då man föll på Sävstaås. Däremot så har laget imponerat då man öst in mål på de flesta av sina motståndare. Sandvikens mittfält är en stor orsak till den fina statistiken, men även anfallaren, Christoffer Edlunds målhunger betydde mycket för laget. Edlund pangade in hela 77 mål och av dem så var 46 spelmål!

Bollnäs: B började direkt med torsk borta mot Villa med 6-8, sen hade man det tufft då man vände 1-4 till 5-4 mot Sirius hemma i den andra omgången. En turlig seger mot Kungälv fylldes på med ny förlust mot Vetlanda borta med 4-5. Man vann sedan ett par måstematcher mot sämre motstånd, men åkte dit mot SAIK kort därefter. Bollnäs tog sen två oerhört viktiga uddamålssegrar mot Västerås och Tillberga borta. Något som förmodligen betydde allt för de orangeblåas självförtroende. Bajen blev för svår igen och Edsbyn hemma var ingen god likör för Bollnäs på Sävstaås. 1-3 där men sen vände allt och laget slog alla topplag och imponerade mer och mer. I slutspelet så var man numret större än sina motståndare.

Sammanfattning: Bollnäs hade en liten svacka i början på spelåret, och den höll i sig rätt länge även om man tog flera viljesegrar som till slut fick laget att höja sig ju längre säsongen gick. Andreas Wesths World Cup skada och frånvaro blev kortare än beräknat, och med Westh tillbaka så kom också stabiliteten tillbaka i laget. Per Hellmyrs har varit den stora pådrivaren tillsammans med Pär Törnberg, men hela laget har under säsongen växt med uppgiften.

2. Individuella spelares betydelse

Sandviken: Daniel Berlin är lagets stora spelare. ”Bella” är en fantastisk skridskoåkare och en spelare som har ett spelhuvud som få andra i det här landet. Det anmärkningsvärda är att Daniel nästan aldrig gör en dålig match, hans jämnhet och höga nivå är en otrolig styrka och den får de övriga att höja sig också. Enligt mig så skulle denna spelare stått mot Per Hellmyrs som kandidat till årets man i svensk bandy. Mycket märkligt att inte förbundsfolket hängt med här. Sen är det ju så att ”en spelare” gör inget lag, och så är det även i Sveriges bästa lag, just nu ska tilläggas. Men jag vill ändå lyfta fram en spelare till i SAIK som de flesta nu vet hur bra han är. Erik Säfström kom från Örebro den här säsongen och har bidragit med fart och frenesi åt Gästrikarna. Där har man hittat ett guldkorn som kan bli hur bra som helst.
Sen vet alla hur bra mittfält laget har, men jag känner ändå för att lyfta fram just de här två spelarna. Kul också med den nya unga liberon, Joakim Bergman… där har klubben en riktig supertalang på gång.

Bollnäs: Naturligtvis så måste en spelare som Per ”Myran” Hellmyrs hållas fram i en sådan här analys. Många trodde nog att Per nått sin pik som bandyspelare, men utvecklingen bara fortsätter spikrakt uppåt. En makalös bollartist som betyder allt för sporten som sådan. Med spelare som Hellmyrs så lyser den rätt lilla sporten bandy upp och blir riktigt stor. Jag önskar att alla lag kunde ha en sådan spelare i sitt lag, men världsartister växer tyvärr inte på träd, om ni förstår vad jag menar. Sen måste jag bara nämna Timo Oksanen, supermålvakten som kommit tillbaka efter en svårartad ljumskskada. Alla som har varit drabbad av samma sak, förstår nog hur stor prestation Timo har gjort mellan stolparna sen han kom tillbaka. Timo är en av Bollnäs två i särklass viktigaste spelare i täta matcher... då lyser den vige finnen upp och höjer sig till ett riktigt burlejon. Bollnäs som lag med så många olika spelartyper, är nog ändå det som gjort att man nu tagit sig hela vägen fram till Studenternas igen.

Men Per och Timo håller jag som de två bästa denna säsong. Andreas Westh hade självklart varit med i topp, men det började tungt med skadan och av naturliga skäl så tog det lite tid innan Andreas var ikapp. Men ju längre säsongen har gått, så har också Andreas växt, och världens bästa libero är nu Bollnäs stora ankare igen. Westh är för mig Bollnäs, och jag hoppas av hela mitt hjärta att han får sitt guld nu med moderklubben.

3.Tränare, ledare och förening

Sandviken: Thony Lindkvist har allt det som krävs av en tränare. Han har varit med både i Sverige och internationellt. Med all den rutinen så förstod man tidigt att Thony skulle lyckas med detta starka lag 2010/11. Mer än så kan jag tyvärr inte skriva om Sandvikentränaren, då jag känner honom för lite. Men helt klart är att Sandviken här har hittat en mycket kompetent och duktig ledare. Jag känner inte övriga ledare heller, men som Sören Persson uttalade sig tidigare i veckan, så är allt mycket proffsigt skött i en klubb av Sandvikens kaliber.

Föreningen: Ja som alla vet så brottas ju gästrikelaget med svåra ekonomiska bekymmer. Jag vet inte direkt hur mycket skulder man har, men något måste ha gått snett… och ibland så undrar jag om inte SAIK skulle ta några hundår lika som Bollnäs gjorde, och sanera lite skulder inför framtiden. Alla som varit med vet hur tufft det är att driva en elitförening idag. Mycket eller nästan allt, hänger på sponsorer och företag. Sandviken är ju ett lag som alltid vill ligga i topp, men någon gång så måste man bromsa, innan det blir försent.
Hur det än är med den saken, så hoppas jag att de svartvita löser sina problem och fortsätter att vara en av Sveriges toppföreningar. Varför då? Jo för att det här landet behöver behålla den tradition som de mindre bruksklubbarna har. Bandyn började på landsorten, och det är där den hör hemma. Självklart så hoppas jag att andra föreningar som till exempel, Ljusdal och Katrineholm med flera, också tar steget upp igen.

Bollnäs: Hans Åström, Henrik Heed och Lars Magnus Keller har satt Bollnäs på kartan igen efter 30-35 års frånvaro. Vad är det då som har hänt?
Denna ledartrojka har jobbat målmedvetet och hela tiden trott på en spelidé.
Man har fått behålla spelarna och därmed skapat kontinuitet i laget. Här kan man jämföra lite med Edsbyn och med tiden då de 6 raka gulden kom. Laget hölls rätt intakt och man skapade därmed en viktig grund att stå på, där alla spelare kunde känna sig säker och trygga. Sen kryddade man det med några lirare med spetskompetens, och alla vet hur det gick. Bollnäs har gjort något liknande, och kanske är det Åströms alla erfarenheter från Sandviken och Edsbyn som gjort att man tagit det sista steget, eller det näst sista… man måste vinna först, innan allt är fullbordat.

Föreningen: Bollnäs har som klubb genomgått ett riktigt hett stålbad de senaste tio åren. Från urusel ekonomi har man nu kommit upp till ytan igen, där dessa två finalplatser kan få en helt avgörande betydelse för klubbens ekonomiska framtid. Vi såg tidigare i veckan ett exempel på det, när en större sponsor skrev kontrakt med Bollnäs GOIF. Den största skillnaden är idag att det sitter folk på platser som vill något med bandyn, och som jobbar för både utveckling och god ekonomi. Ända ner på ungdomssidan så är det nu ett helt annat klimat än tidigare med folk som kan sina uppgifter. Bollnäsbandyn ser stark ut inför framtiden, vilket gör att jag tror på ett Bollnäs som topplag många år framåt. Bollnäs har dessutom en mycket kompetent sportchef i Sören Persson, som med sin erfarenhet är en bidragande orsak till föreningens lyft de senaste två åren.

Slutanalys framtid

Sandviken: De suveräna seriesegrarna 2010/11 ser ut att gå en oviss framtid till mötes. Några spelarkontrakt går ut efter den här säsongen på viktiga spelare. Daniel Mossberg, Christoffer Edlund och Misha Sveshnikov är tre av de osäkra. Rutinerade maratonspelaren, Daniel”Zeke” Eriksson slutar. Ja alla som vet hur bra dessa spelare är, förstår nog att de inte blir lätt att ersätta. Dessutom så är SAIKs dåliga ekonomi inget som förbättrar läget. Man har förvisso en storsponsor som betalar ut löner till de bästa, men frågan är hur länge? Kan man fortsätta att vara ett topplag? Ja visst finns chansen, och för Sandviken så tror jag SM finalen 2011 betyder mer än bara vinst… det betyder troligen allt för att fortsätta att locka sponsorer till klubben, och just nu är det ju dem man lever på när det gäller de sportsliga inköpen av storstjärnor. Jag är lite för dåligt insatt för att uttala mig om Sandvikens ungdomsbandy. De bästa lagen ser nu ut att finnas söderut i lag som Vetlanda och Vänersborg, även om SAIK var framme i en semifinal på ungdomssidan. Man har några riktigt bra talanger som redan nu tränar och spelar lite i A-laget, och där gäller det att man verkligen vågar satsa på de yngre, och inte bara fokuserar på nya etablerade spelare.

Bollnäs: Sören Persson har skrivit på för ytterligare ett år som sportchef, något som är otroligt betydelsefullt inför kommande säsong. Bland spelarna så hoppas Sören få behålla så många som möjligt. Per Hellmyrs bygger hus och har småbarn, dessutom tyder inget på att han vill återvända till byn i nuläget i alla fall. Ville Aaltonen har också köpt kåk i Bollnäs, och det kan vara ett gott tecken. Bland övriga så har 8 spelare i stommen kontrakt över nästa år… samtidigt så har klubben redan gjort klart med ytterhalven, Samuli Helavouri från Finland. Håller Timos ljumskar så lär det bli någon säsong till för den briljanta målvakten.

På minussidan så är nog Pär Törnberg en av de som spekuleras lämna. Men det är än så länge bara spekulationer. Samtidigt så ligger det väl närma till hands då broder Peter är tränare i byn, att han nu eventuellt återvänder till moderklubben. Hur det än går så tänker jag alltid älska den här Pär ”Turbo” Törnberg. Det har varit en fröjd att se denna speedkula på Sävstaås dessa två lyckosamma år. Pär är en större spelare än vad edsbyborna någonsin riktigt fattat, men i Bollnäs så fick han chansen på riktigt att utvecklas, och nu är Pär ett fullblodsproffs i bandy. Även på ledarsidan så väntas det en upplösning enligt många, men än så länge är det bara lösa rykten. Men redan efter förra säsongen så var det lite tveksamt med en fortsättning, enligt källor inifrån. Inte för att ledarna inte tyckte det var intressant, utan mer av tidsskäl.

Det var lite om varför det slutat som det gjort, och om framtiden... nu tar vi ett djupt andetag, innan vi blickar in i kristallkulan…

Solen skiner och det är 5 grader varmt på studenternas i Uppsala… båda lagen skrinnar ut till ett mäktigt dån av svartvita och orangeblåa fans… läktarna gungar och spelet är igång. Sambaorkestern från viken pumpar på med lite sydamerikanskt klang, och Flames trummar och sjunger så halsarna brister. Matchen blir tät och jämn, tempot är högt och det första målet är både förlösande och overkligt. Domaren blåser för vila… alla förfriskar sig och pratar om guld och gamla tider… nu är matchen igång igen, några svär, andra står som paralyserade. "Vad i helvete gör han!" ropar någon. En annan måste tömma blåsan och försvinner. Straff… en spelare kliver fram… allt blir tyst, alla står som förstenade... han höjer klubban… bollen tar i ribban. Det blåser mer nu och vem har egentligen vinden i ryggen? Tre minuter kvar… det är oavgjort. Ingen vågar göra det där misstaget, men det kommer ändå… Jaaaaaaaaaaaaaaaaaa! Den ena långsidan brister ut i segervrål, den andra sjunker ihop och försöker att försvinna upp i rök. SM finalen 2011 är avgjord. Planen fylls av lyckliga fans… på den andra sidan så finns bara vemod och ångest… allt förgäves, alla förväntningar… det ena laget lyfter bucklan på podiet… Sverige har fått en ny mästare i bandy 2011!

Vi syns på Sudan på söndag alla Sandviken och Bollnäsfans

Jag vill avsluta med att tacka alla för den här tiden. Ett särskilt tack till Andreas Söderman på SvenskaFans redaktion. Kanonbra jobb du gjort Andreas! Hoppas att du blir kvar och tack för din otroligt intressanta SvenskaFans blogg. Jag vill också tacka Sandvikenskribenten, Thomas Forsberg lite extra… jag har gillat dina texter och ditt sätt att hela tiden stå för bra och kreativa analyser utan att bara tänka på ditt eget lag. Stor uppskattning för dessa. Även ni andra som skrivit ska ha all heder … fortsätt och låt fantasin flöda.

Jag har dock en uppgift kvar… och det är finalrapporten på måndagseftermiddagen.

Jag är upptagen med fotboll i morgon, så därför så blir det ingen mer intervju inför finalen. Dessutom så måste man ju ladda lite själv nu när man äntligen får stå på Studenternas igen… stor sol och plusgrader är fredagsrapporten ifrån Uppsala inför söndagen.

Kör hårt Bollnäs!