En bortslarvad seger
De dryga 700 personer som tagit sig till Studenternas IP i Uppsala denna onsdagkväll fick sig en rejäl uppvisning i konsten hur man skänker bort en seger. Villa kontrollerade händelserna och hade med 20 minuter kvar en till synes kassaskåpssäker 4-1-ledning. Vad som därefter hände är i det närmaste oförklarligt, men Sirius stod för en heroisk upphämtning och kunde med halvminuten kvar skicka in kvitteringen bakom David Borvall.
I den 64:e minuten bröt Villa ett uppspel på vänsterkanten och ställde om i matchens snyggaste anfall. Daniel Andersson spelade in bollen centralt till Lars Fall som hade en hel autostrada att operera på. Han serverade i sin tur Petter Björling som iskallt lyfte in 4-1 för Villa. I det här skedet stod undertecknad nöjt på läktaren och började i huvudet formulera en text som handlade om hur Villa kontrollerat matchen från första sekund, om hur laget äntligen tycks ha fått spelet att lossna, om hur Lars Falls återkomst och Mattias Johanssons inspirerande spel på vänsterhalven tycks ha varit de pusselbitar som saknats hittills under säsongen, samt om hur längesedan man såg ett så koncentrerat och disciplinerat styrspel i defensiven. Det slog mig överhuvudtaget inte att Villa skulle kunna tappa den här matchen, men tji fick man bevisligen då det plötsligt började trilla in hemmamål i en strid ström.
2-4 kom genom Jakob Jenefeldt, som var hemmalagets absolut bästa spelare för dagen, då han uppställd som försteskytt på en hörna valde att stanna bollen och ta den med sig några skär innan han sprätte upp den vid bortre stolpen. 3-4 kom på ett skott utifrån genom Ilja Grachev och samme man kunde därefter mycket väl ha satt kvitteringen redan fyra minuter senare då han brände av en av de värsta projektiler som sannolikt skådats på Studan. Borvalls vänstra stolpe stod dock i vägen den gången och man kan inte mycket annat än tycka synd om den för det. Vid det här laget gick Villa på knäna och fokuserade på att ha samtliga spelare på egen planhalva. När de väl lyckades vinna bollen slogs den allt som oftast iväg i panik. I den första övertidsminuten kunde dock matchen definitivt ha avgjorts när Jesper Bryngelson höll sig framme på en retur efter Linus Rönnqvists skott, men Kimmo Kyllönen i hemmamålet gjorde vad som skulle visa sig bli en avgörande räddning. Med 30 sekunder kvar skickade Sirius in ett inslag från vänsterkanten och i villervallan som uppstod kunde Mattias Hammarström leta rätt på bollen och sätta kvitteringen. Sett till de sista 20 minuterna var det också välförtjänt.
Inledningen av matchen var som redan antytts, präglad av kraftigt Villaövertag spelmässigt. Laget tycktes ha fått med sig en rejäl dos energi och självförtroende efter den övertygande segern mot Broberg senast. Redan i den femte minuten såg David Karlsson till att övertaget gällde även målmässigt. I den 19:e kostade samme man på sig att missa en straff som han själv vaskat fram. 2-0 kom istället strax därpå genom Daniel Andersson sedan Siriusförsvaret missat att få undan Johan Malmquists flipp. Villa hade bollen ofta och länge, men Sirius var sylvassa i omställningarna och Jakob Jenefeldt stack emellan med ett vasst skott som Borvall fick göra en monsterräddning på. 3-0 kom sedan David Karlsson plockat ner Jesper Erikssons flipp och förvaltat den på bästa sätt. Det såg så långt stabilt och tryggt ut. De Villaanhängare som sökt sig till Studan hade ingen anledning att känna sig särskilt oroliga i halvtid. 4-0 var dessutom inte långt borta i inledningen av den andra halvleken, när Mattias Johansson laddade bössan efter en hörna. Känslan var helt enkelt att detta skulle sluta med säsongens fjärde seger. Istället fick vi säsongens sjätte kryss. Skillnaden mot de tidigare var att detta kryss kändes som en förlust. En riktigt tung och onödig sådan dessutom. Det går den här gången inte att skylla på dåligt självförtroende eller att spelet inte fungerar, utan möjligtvis på övermod. Och hur Villa kan bli övermodigt efter en säsongsstart som denna är och förblir en gåta.
Mattias Johansson var piggast för dagen i en matchprestation som annars var ganska jämnt fördelad över hela laget. Åtminstone i 70 minuter.
