- -
Förlust i första semifinalen
Efter den första semifinalen borta mot Sandviken är det med kluvna känslor man sätter sig och försöker formulera en text. Villa gör en mycket bra prestation, som mycket väl kunde ha räckt till seger. Något som före avslag kändes avlägset och som efter en timmes spel var helt och hållet fjärran. En bitter förlust som också ger goda skäl till optimism.
Det absolut värsta tänkbara scenariot inför en semifinal borta mot Sandviken är att en kvart före matchstart få reda på att Daniel Andersson inte kan medverka. Och det var alltså precis vad som hände. Ryktesspridningen i kommentarfältet på härvarande sida lät heller inte vänta på sig, men i skrivande stund finns så långt undertecknad erfar ingenting som tyder på att det rör sig om något annat än sjukdom. Vilket i och för sig är tillräckligt oroväckande.
Villas chanser att kunna rubba SAIK i deras Göransson Arena var hur som helst utan tvekan reducerade på förhand. Spelet var dock inledningsvis jämnt och båda lagen skapade varsitt riktigt hett läge för ett ledningsmål innan hemmalaget i den tionde minuten kunde spräcka nollan genom Christoffer Edlund. Detta mål kan dock med lätthet betecknas som de misstänkta offsidernas urmoder, när Edlund plockade ner en flipp uppskattningsvis ett tjugotal meter nedanför Villas försvarslinje. Lägg därtill att Villa i anfallet innan mycket väl kunde ha fått en straff med sig när Mattias Johansson revs ner och känslan av ett påtagligt motlut hade infunnit sig. Kvitteringen kom dock endast sju minuter senare då Martin Johansson fick drömträff på en hörna.
SAIK tog sedan ledningen på nytt genom matchens, slutspelets och möjligen hela säsongens stora höjdpunkt när Magnus Muhrén chansade med en lobb direkt på frislag. Säleby fick ett finger på bollen men reagerade halvsekunden för sent för att kunna hindra den från att gå i mål. Att döma av Muhréns glädje efter målet kan man nog utläsa att den mannen är skapligt taggad på att avsluta karriären med ett SM-guld.
Efter halvtimmen spelad brände så Villa ett par riktigt heta kvitteringslägen. Först en trippelchans via Henke Larsson och Petter Björling, där den sistnämnda missade grovt två gånger om, och minuten senare när Bryngelson fick en halv motorväg till sitt förfogande på högerkanten innan han avslutade med ett skott utanför. Efter detta började matchen sedan mer och mer falla i SAIK:s ägo och när de på två minuter kunde gå ifrån till 4-1 via Daniel Bäck och Christoffer Edlund, som fick fritt fram efter att Martin Johansson ramlat, kändes det både logiskt och rättvist. SAIK var hetare och Daniel Anderssons frånvaro var i det här skedet som mest påtaglig. När spelet hackar och tajmingen inte stämmer har man på något sätt vant sig vid att Danne kan komma hem och plocka upp några utkast, köra några gånger på egen hand och på så vis sprida lite hopp och energi omkring sig. Detta saknades tydligt under matchens mittperiod generellt. Istället får man vara tacksam att tillfälligheterna plötsligt vänder riktning, som vid 4-2 då Mattias Johanssons uppåkning såg ut att rinna ut i sanden då han fick ett felskär och ramlade. I samma ögonblick lyckades han ändå få iväg bollen in i straffområdet och David Karlsson kunde peta in en reducering.
Andra halvlek fortsatte som den första hade slutat, med SAIK-dominans. Edlund drog en hörna i stolpen efter tio minuter och fem minuter senare kom 5-2 då Muhréns skott halvräddades av Säleby för att sedan utmynna i en jobbigt studsande boll som Johan Malmqvist inte lyckades få undan. Istället letade sig bollen retfullt in över mållinjen och målade ett tydligt porträtt över hur matchbilden såg ut. SAIK ledde välförtjänt och hade dessutom alla marginaler på sin sida.
Scenförändringen de sista 25 minuterna kom således helt oväntat, precis så som de tenderar att göra i bandy. I matchminut 66 tilldömdes Villa en straff efter ett slag på Mattias Johanssons klubba. Bryngelson var säker och minuten senare gjorde David Karlsson även 4-5, på ett smörpass från Jesper Eriksson som i slutet av matchen iklädde sig rollen som ställföreträdande Daniel Andersson. Jesper stod för flertalet snygga uppåkningar och hade dessutom ett vasst avslut som kunde gett en kvittering. 5-5 kom istället på hörna fem minuter från slutet och denna gång var det Davvas tur att få drömträff. Slutet av matchen var Villas helt och hållet och SAIK såg märkbart nervösa ut. På övertid hade Villa dessutom ett segermål i nät men det dömdes bort för offside, vilket på reprisbilderna visade sig vara korrekt. Istället vidtog förlängning. En förlängning som med rätt man på rätt plats inte hade blivit mer än 45 sekunder lång. Så lång tid hann gå innan Jesper Eriksson kom fri och satte det som borde ha varit segermålet rätt i magen på Pasi Hiekkanen. En mer van avslutare hade nog utnyttjat de metrar som låg framför honom och gjort det betydligt svårare för målvakten.
Efter detta följde knappa tio minuter där båda lagen skapade chanser för att avgöra men där Villas var klart vassast. David Karlsson sköt i stolpen och Jesper Eriksson fick ytterligare en möjlighet på ett vasst avslut utifrån men det ville sig inte för Villa. Istället avgjorde Edlund då han fick några kvadratmeter för sig själv i Villas straffområde och satte 6-5 lågt i Sälebys vänstra hörn.
Många drog nog snabbt paralleller till fjolårets första semifinal där Villa hade möjligheten att avgöra vid flertalet tillfällen utan att lyckas. Jag vill dock protestera mot den jämförelsen. Det laget gjorde idag, när de utan sin enskilt mest betydelsefulla spelare reser sig från ett underläge på ett sådant sätt att man till slut kan unna sig lyxen att bli besviken, är något helt annat än att tappa en ledning flera gånger om i en match man kontrollerar från första början. Med en förhoppningsvis frisk och spelklar Daniel Andersson, i Sparbanken Lidköping Arena, på västgötsk mark, med bandysveriges största hemmapublik kommer detta Sandviken att få slita riktigt ont för att kunna vinna. Trots denna bittra förlust känner jag i efterhand ändå starkare vittring på SM-final än jag gjorde på förhand. På tisdag ska det bara bli revansch. Dags att sluta upp på allvar.
