-
Friskare anfallare är effektivare anfallare
Efter att ha fått den start man önskat i kvartsfinalserien mot Edsbyn hoppas vi ändå på en kvalitetshöjning i spelet inför kvällens retur i Svenska Fönster Arena. För även om segern i den första matchen nog kan betraktas som rättvis så var det ändå mycket i spelet som hackade, vilket inte minst märktes på de mål som Edsbyn gjorde. Samtliga föregicks av ganska nonchalanta eller slarviga försvarsinsatser och sådant har man inte råd med i ett slutspel.
Innan fokus läggs helt och hållet på kvartsfinal två känner jag dock att jag måste kommentera turbulensen kring Roland Fager i match nummer ett. Jag konstaterar otvetydigt att Villas straff var feldömd. Erik Persson svarade för en av de mest precisa brytningar jag har sett. Generellt har jag heller inget problem med att en domare ändrar sitt domslut när han inser att han har gjort fel. Det som störde mig i just den här situationen var hur det gick till och vad konsekvenserna utav det blev.
Om den assisterande domaren direkt, istället för att även han signalera för straff, hade åkt fram till Fager och öga mot öga talat om för honom att han fattat ett felbeslut så hade situationen kunnat vara över på 30 sekunder. Nu tilläts Bryngelson lägga upp bollen på straffpunkten innan diskussionen mellan domarna togs och när den väl togs så stod dessutom bägge lagkaptenerna precis bredvid och var således högst delaktiga i samtalet, trots att de naturligtvis inte har något där att göra. Det tog drygt två minuter innan beslutet ändrades och tre innan bollen var i spel igen. Därefter inträdde i princip anarki på banan. Så fort Fager blåste i sin pipa, oavsett anledning, så blev det diskussion och protester. Slutet av matchen rycktes sönder fullständigt och Fager hade ingen som helst kontroll över vad som hände.
Därför är det inte särskilt konstigt att diskussionen efter Edsbyns bortdömda mål uppstår, korrekt eller inte. Det är i mitt tycke anmärkningsvärt att Thomas Liw omedelbart efter matchen upprört förkunnar att hans lag blivit rånade på en kvittering, då han säger sig ha sett att bollen tar på en Villaspelare innan den når Simon Jansson. Jag har vevat situationen i repris 30 gånger minst och har ingen som helst möjlighet att avgöra vem bollen tar på. Men Thomas Liw, som stod 40 m därifrån, är ”helt säker” på sin sak.
I gårdagens kvartsfinal mellan Hammarby och Vetlanda gjorde domare Keijo Hyvärinen ett par rent horribla misstag, långt värre än Roland Fagers, och nekade bl a Vetlanda en av de mest solklara straffar jag någonsin sett när Robert Rimgård rensade bollen till hörna med klubban uppskattningsvis en halvmeter ovanför axelhöjd. Ändå möttes han inte av tillnärmelsevis lika stora protester som Roland Fager. Faktiskt inga alls. Hur kan detta komma sig? Antingen så har bandyspelare generellt större respekt för Hyvärinen än för Fager eller så var hela Vetlanda kollektivt bländade av den obefintliga Stockholmska söndagssolen. Att döma av dessa två domarinsatser så tvivlar jag på att kaoset mellan Villa och Edsbyn hade uppstått med Keijo Hyvärinen som domare. Jag tror heller inte att det hade blivit 8 tilläggsminuter och jag tror definitivt inte att Thomas Liw hade varit ”helt säker” på att hans lag berövats en kvittering. ”Helt säker” blir han tack vare att Roland Fager öppnat för möjligheten att hans domslut kan ändras av vem som helst som anser sig vara ”helt säker”.
Att Fager justerade sitt felaktiga domslut var rätt, men att han gjorde det på just det sättet och sedan tappade matchen gör att jag frågar mig om det verkligen var värt det. Vad är viktigast, 100% korrekta domslut i alla lägen eller konsekventa domare som har tillräckligt med respekt från början för att kunna göra även en del grova misstag utan att det orsakar kalabalik?
Inför kvällens match vet vi om att Tim Persson saknas p g a den sträckning i ryggen som han ådrog sig i lördags. Eventuell saknas även Johan Malmqvist som är på väg tillbaka efter sjukdom. Mattias Johansson ersätter Tim och skulle Johan tvingas avstå fortsätter Daniel Lehnbom som back. Man kan lätt konstatera att detta är lyxproblem. Med en så pass bred och kompetent trupp som Villa förfogar över gör det i praktiken ingen skillnad om laget tvingas göra dessa ändringar. Detta är något som givetvis kommer att gynna Villa ju längre slutspelet pågår.
Förutom att jag ikväll vill slippa se tafatta försvarsinsatser av det slag som ledde till Edsbyns mål senast skulle det vara väldigt skönt att också se lite mer effektivitet i anfallen. Ungefär som den Mattias Hammarström visade upp i SLA. När den mannen höjer klubban för att skjuta gör åtminstone jag reflexmässigt korstecknet varje gång. Tillsammans med att få stopp på Simon Janssons briljans så är det att hindra honom från att få skottläge som är nyckeln till att släppa in så få mål som möjligt när man möter Edsbyn.
Nu var sannolikt varken Daniel eller David helt återställda efter sin sjukdomsfrånvaro senast och detta påverkade givetvis, men jag är helt övertygad om att vi kommer få se dem betydligt mer på tårna ikväll. Det antydde Daniel redan i intervjun efter matchen, då han tyckte att det var skönt att ”få sig en genomkörare”, även om han tvingades till betydligt kortare byten än normalt. Skönt var också att se att David Karlsson överlämnade ansvaret för straffen till Bryngelson, som varit betydligt hetare efter VM-uppehållet, men ännu skönare var det att Karlsson själv till slut var den som fick punktera matchen. Vi vill alltid ha alla våra tre anfallare i målprotokollet, efter varje match.
Jag är optimist och tror att säsongens fjärde raka seger mot Edsbyn kommer att vara ett faktum när den här dagen är över men det kommer att bli riktigt jobbigt hela vägen, både för laget och för oss som tittar på. Min slutspelsbubbla innehåller så här några timmar före matchstart i princip bara ångest och nervositet. Därför skulle det vara riktigt skönt att kunna gå och lägga sig ikväll med 2-0 i matcher och möjligheten att avgöra på hemmaplan redan på torsdag!
