Helenelund vände i Norrtälje
SIF Norrtelje har denna säsong lyft sig minst en nivå, och skuggar topplagen i division 1 östra. Seger mot Gustavsberg och poäng mot GT/76 vittnar om lagets kvaliteteter. Därför var det med skräckblandad förtjusning undertecknad gav sig iväg på sin långväga resa till Roslagens pärla denna kyliga torsdagskväll.
Denna match skulle egentligen spelats söndagen den 9 januari, men Covid i HIKs trupp fick matchen att flyttas framåt. Om det var bra eller dåligt låter jag vara osagt, men som ensam representant från HIKs fantastiska klack The Lundeners må jag erkänna att det var en smula ensamt att färdas till den vackra staden i Roslagens hjärta. Som väl är finns det i princip alltid andra trevliga HIK-sympatisörer på plats på bortamatcherna, och inte långt efter att jag klivit in på Norrtälje Sportcentrum såg jag ett antal bekanta HIK-personligheter som jag direkt anslöt till.
Norrtälje Sportcentrum är en mycket egendomlig, men charmig anläggning. Det känns som att den inte blev riktigt klar, men man nöjde sig ändå och sa; "Javafan, det får väl duga..." Om vi börjar med "läktaren" så består den av två metalläktare ställda uppe på före detta befintlig asfaltsläktare (med räcken kvar), med synnerligen svajiga metalltrappsteg som leder åskådarna upp på likaledes svajiga metallsektioner. Med nya räcken. Så, när man står och lutar sig framåt mot planen, så lutar man sig alltså mot den "nya" räcket, samtidigt som det "gamla" räcket sitter kvar ca 30 cm nedanför, men lite längre ut mot planen. Denna dubbla läktarkonstruktion är dessutom märkligt nog vinklad in emot planen, så står man nära hörnflaggan är man ca 5 meter ifrån planen, men rör man sig in mot mitten av planen är det knappt 2 meter till planen. Hade man fått för sig att utöka denna läktare i samma riktning hade det bara gått att göra i max 5 meter till, sen hade läktaren stuckit ut i bandyplanen! Läktarna räcker bara ca 20 meter längs ena långsidan, sedan tar bergskanten vid, där många supportrar väljer att gå upp för att komma upp i linje med mittlinjen, samt tjäna ett par höjdmeter för att få bättre överblick över planen. För att ta sig till denna bergskant begärs bara av våghalsiga åskådare att göra korstecken, ha fyllt i testamente, och sedan bege sig vidare! Att man inte funderat på att bygga någon form av trappa eller åtminstone "spångsektion" till dessa åtråvärda utsiktsplatser efter alla dessa år för mig helt obegripligt...
Ska man gå på toaletten får man gå in igenom dörren märkt "Domare", och innanför dörren når man något som ser ut som en primitiv korridor. som man även hade nått genom att gå in genom dörren direkt till vänster om Domar-dörren (som jag inte kommer ihåg vad det stod på), och sedan genom ytterligare en dörr för att nå faciliteterna. När man besöker kafeterian kommer man in i ett relativt stort rum, med fem stora bord och flera stolar, men ser tämligen omgående ytterligare ett rum i samma rumsarea, som för mig efter närmare tio besök ännu är ovetande om vad som finns där inne. För att sätta funderingarna ytterligare i rullning är detta "inner-rum" i kafeteriarummet bara delvis vägg-försett, med ett stort glapp upptill (nära taket), som får en (i alla fall jag) att undra vad som verkligen finns där inne, och varför man inte satte vägg hela vägen upp i taket!?
Nog om interiören! Exeteriören var det viktigaste, och där ute blåste det ordentligt denna torsdagskväll. En gång i första halvlek blåste ena målet iväg till sidlinjen, och åtskilliga gånger under matchen uppstod så kallade "snötornados" från isen och rakt uppåt i luften! Lite häftigt att se faktiskt!
Inledande matchminuter kom att bli väldigt händelserika då bortalaget Helenelund tog ledningen med 0-1 efter bara 2,5 minuter genom pålitlige målskytten Micke Andersson, framspelad av Willy Johansson. Bara drygt fyra minuter senare satt dock kvitteringen i nätmaskorna. Sen följde en period som var plågsam att se för oss ca 5-6 HIK-sympatisörer (av 91 totalt), när Norrtelje steg för steg tog över spelet i den första halvleken. HIK stretade emot, men det blev väldig utspritt och utan tanke. Lite smått panikartat, då lagdelarna sannerligen inte höll ihop som en enhet. Norrtelje tog kommandot, och gjorde följaktligen (och sett till spelet synnerligen rättvist) både 2-1 och 3-1 innan halvleken var slut. HIK skrinnade ut i paus med huvudbry.
Jag hann byta ett par kvicka ord med HIKs andratränare i samband med paus, och han övetygade mig om att det fanns en plan för att vända på detta. Lyckligtvis hade han till 100% rätt!
I andra halvlek tog HIK tag i spelet, spelade tryggt, lugnt och med en helt annan struktur. Bara ca 10 minuter in i andra halvlek kände jag att "kan HIK spela så här tar vi garanterat en poäng, kanske rentav två, ikväll". Och efter en knapp timmes spel kom 2-3 efter hörna. Vittring. Struktur. En plan. Och det maldes på. Norrtelje försökte såklart bryta mönstret, och några lägen skapades, samt ett par hörnor med ojämna mellanrum. Men HIK höll sig till sin plan. Tålamod och bestämdhet. Bara några minuter efter hörnreduceringen kom kvitteringen, återigen genom Micke Andersson. Jag och mina HIK-kollegor på läktaren såg HIK hålla sig till sin genomtänkta plan, och steg för steg ta de beslut som i slutändan skulle generera seger. Segermålet kom i 85:e minuten signerat Willy Johansson, och den lilla HIK-skaran på läktaren skrek ut sin glädje, till de 80+ hemmasupportrarnas stora besvikelse. HIK vann till slut med just 3-4 efter en extremt väl utförd andra halvlek, mot ett mycket bra hemmalag (som slagit Gustavsberg tidigare under säsongen), på deras hemmaplan. Imponerande! Ett styrkebesked, och en av de bäst genomförda halvlekarna jag sett HIK prestera på många säsonger faktiskt!
Att klockan visade nästan 22:00, och att jag hade drygt 90 minuters hemresa att se fram emot efter slutsignalen besvärade mig inte det minsta vid detta tillfälle!
Grymt bra jobbat HIK! Nu ser vi fram emot "seriefinalen" på söndag mot Gustavsberg på Ekvallen!!
SIF Norrtelje-Helenelunds IK 3-4 (3-1)
Publik: 91 (varav ca 5 HIKare)
HIKs målskyttar; Micke Andersson 2, Willy Johansson 1, Lukas Ahlqvist 1.
