Sirius - Västerås SK3 - 8
IK Sirius – Västerås SK: 3-8
Sirius föll i Arosderbyt efter en andra halvlek som var att betraktas som en av säsongens blekaste på Studenternas. I kombination med Motalas skrällseger på Sävstaås sjönk chansen till slutspel drastiskt.
Lördagen bjöd på en stor överraskning: Markus Kumpuoja var tillbaka i match efter skadan från Annandagen. En annan liten överraskning var att Erik Persson fick förnyat förtroende i mål, något som med facit i hand nog inte var det bästa valet. I övrigt var Tuomas Liukkonen tillbaka efter en kort tids sjukdom och till följd av detta lämnades Simon Karlsson och Edward Sigfridsson utanför matchtruppen i jämförelse med senast i Edsbyn.
Sirius öppnade matchen mycket förtjänstfullt och såg ut att vilja göra match av denna ack så viktiga match i slutet av grundserien. Västerås såg i sin tur rätt loja ut. Inledningsvis av matchen var Blåsvart det hetare laget och därför var det mycket olyckligt att gästerna fick ledningen efter elva minuter. Fick, ja. Bokstavligt talat gav Sirius bort det målet då spelarna slarvade bort ett frislag på egen planhalva, som renderade i ett offensivt VSK-frislag och väl på denna sov både mur och målvakt i hemmalaget.
Nils Bergström var dock snabb på att replikera, bara minuter senare. Det dröjde däremot till den 36:e minuten innan nästa mål kom och också här var ”Nisse” högst delaktig, fast som framspelare till skyttekungen Jimi Heinonen. Ett inte helt oförtjänt ledningsmål till ett Sirius som dittills uppträtt piggt och taggat. Glädjen varade bara i en minut efter att västeråsaren Robin Andersson dunkat in kvitteringen. Än dystrare blev det när Magnus Joneby minuter senare smackade upp en hörna i nättaket och den grönvita maskinen var i gång. Någonstans redan här såg ridån nere ut för de blåsvarta.
För än en gång öppnade Sirius andra halvlek uselt, då Tobias Holmberg gav sitt lag luft under vingarna och utökade till 2-4 när bara drygt fem minuter passerat. Det var knappast den starten det unga hemmalaget drömde om i halvtid. Kanske blev det någon slags mental härdsmälta i samband med detta, för passningarna gick snett och reduceringschanserna var lätträknade. I stället utökades resultatet till 2-5 efter eftermälet av en hörna i den 66:e minuten, där det såg minst sagt lojt ut från blåsvarta – statister.
Efter 70 minuter spelade drog Martin Landström till med ett långskott som gick in, även här såg det slappt ut från hemmaspelarna men skottet i sig såg inte otagbart ut, men inte heller den annars så stabile Persson stod pall för trycket. Med denna nådastöt var matchen som avgjord och den luttrade, men besvikna, hemmapubliken stod mest och hoppades på att kunna gå därifrån med målskillnaden någorlunda i behåll. En liten strimma glädje kunde därför sköljas i den 83:e minuten då Teemu Määttä förvaltade halvlekens enda hemma-hörna, ett spelmoment som för övrigt varit bristfälligt på senare tid. I samband med målet utbröt ett uppfriskande slagsmål som renderade i varsin tia på botbänken.
Men för målräknarna skulle det sluta än mer deppigt. Målräkningsdatorn klickade nämligen till två gånger om i uppgivna slutminuter, där det sista målet noterades efter en hörna i den sista tilläggsminuten. Det såg snarare ut som om spelarna ville undgå bollen än att faktiska täcka den. Visst, matchen var historia, men Vänersborg tackade för kaffet och knaprade in mål på Sirius i och med detta.
Helgen, som inleddes illavarslande med en Vänersborg-seger redan i fredags, fullbordades sedan katastrofalt på söndagen då Motala åkte upp och slog Bollnäs på Sävstaås. Lördagsmatchen på Studenternas var inte heller en rolig historia. Andra halvlek var bedrövlig, men laget kan ta med sig första halvleken som å andra sidan var riktigt positiv. Spelar man som så i 90 minuter på fredag – och marginalerna är på rätt sida – går det att skaka Bollnäs som också befinner sig i en formsvacka. Annars är slutspelet troligen tack och god natt.
