Krönika: Halvtid
Så har vi då avverkat ”första halvlek” av Elitserien. I alla fall så har vissa lag gjort det. 13 omgångar som på olika sätt framkallat olika känslor, plus en övergripande ensam känsla som löper en röd tråd genom hela förnimmelsen av dessa 13 omgångar. Måste det vara så förbaskat orytmiskt och segt?
Min ursprungliga idé till den här texten inleddes med att jag försökte ge mig på att räkna ut exakt hur många dagar det tog, från avslaget mellan Västerås och Hammarby den 20:e oktober, tills alla lag i elitserien hade spelat 13 matcher. Detta för att se hur lång tätt schemat är under andra halvan av säsongen jämfört med den första. Problemet är att det ser ganska olika ut för ganska många lag. Broberg och Ljusdal är de två sista hästarna in i stallet när de har spelat sin uppskjutna premiärmatch nu på lördag. Samtidigt möts Villa och Sirius i sin respektive 14:e match. Hammarby, Sandviken och Vänersborg har å sin sida spelat sina 14:e matcher redan ikväll…
Ungefär där kände jag att jag lade ner mitt projekt. Istället började jag försöka räkna ut exakt när vi för första gången under säsongen kommer att ha en tabell som rakt upp och ner visar oss sanningen, hela sanningen och ingenting annat än sanningen. D v s en tabell där alla lag har spelat lika många matcher samtidigt. Det blev ett halvhjärtat försök utan att lyckas lösa denna gåta, vilket kan skyllas på många olika saker. Trötthet, tidspress, avbrott för telefonsamtal är några av dem. Men den absolut största orsaken är att spelplanen för Elitserien i bandy känns som en riktigt irriterande patiens som man aldrig tror ska gå ut. Tills jag kom på den briljanta idén att räkna bakifrån istället.
Svaret på när den 100% sanningsenliga tabellen kan läsas för första gången är:
Den 12:e januari.
Efter 20(!) omgångar.
Varför?
Jag vet att bandybloggen här på SF redan berört frågan, men den bör ställas fler gånger.
Varför?!?!?!
Jag har en viss förståelse för att matcher i inledningen av serien får skjutas upp och flyttas runt när det gäller de lag som spelar utomhus, men när alla dessa uppskjutna matcher äntligen avverkats nu på lördag så haltar tabellen fortfarande och den kommer att fortsätta att göra det i ytterligare tre veckor.
Detta i kombination med det utdragna schemat under första halvan av säsongen gör mig trött. Villa befinner sig just nu mitt i ett 8 dagar långt uppehåll och innan senaste matchen mot Edsbyn hade man ett 10 dagar långt dito. En ynka Villa-match på 18 dagar. Jag vet inte hur andra känner, men för en nörd som jag själv är det definitivt för lite, så här mitt under säsongen. Jag har reflekterat över det flera gånger den senaste tiden, men mitt humör beror faktiskt under vinterhalvåret till stor del (antagligen en ohälsosamt stor del) på Villas resultat. När Villa förlorade borta mot Sandviken med 12-3 var jag på middag hos en kompis. Troligtvis det sämsta middagssällskap vederbörande någonsin har haft. Och nu, när Villa alltså under nästan tre veckors tid bara spelat en match, känner jag hur otroligt låg min energinivå plötsligt blir. Jag tappar faktiskt nästan intresset. För det mesta, bandy inkluderat. Och när JAG gör det, vad gör då de som INTE är nördar?
Det har pratats och påståtts en del om vikande publikintresse hittills den här säsongen, samtidigt som andra påpekat att det inte är så anmärkningsvärt låga siffror jämfört med tidigare år. Personligen har jag egentligen inte så mycket att säga om det men det jag däremot kan säga är att jag oavsett vilket, alltid vill att bandyn ska få större uppmärksamhet och högre publiksiffror. Så för att komma med åtminstone ett litet förslag på hur det skulle kunna gå till:
Vill vi att bandyns elitserie ska växa på alla ledder kan vi ju i alla fall börja med att göra den begriplig för vanligt folk under hela säsongen. Åtminstone så stor del av den som möjligt.
