Krönika och slutspelsfunderingar
Ja så var det dags igen att utse årets kvartsfinallag i slutspelet 2012/13. Men först skall den sista omgången i grundserien avslutas i morgon med några intressanta matcher som har stor betydelse för val av lag i kvartsfinalerna och vilka som får kvala.
Krönika:
Slutspelsdrömmar och snö i ögat
En grundserie i bandy är ofta borta lika fort som en dagsmeja i mitten på
april månad. Äntligen, säger vi bandyälskare så här dan före dan då alla spekulationer om val skall bli till vemod eller glädje för oss förståsigpåare ute i stugorna.
Själv känner jag mest upprymdhet men också en aning frustration. Varför? Jo minnena från de två finaler Bollnäs medverkat i har kraftigt etsats sig fast i mitt bakhuvud. Först den där snömatchen 2009/10 som måste gå till historien som en av de största parodierna inom svensk bandy någonsin. Den blöta snön som fastnade i mina ögon och de gånger man tittade upp under kepsskärmen, var det enda man såg bara ett hav av mörka figurer som tumlade runt på den anrika arenan. Alla minnen man hade från TV soffan då ballongerna flög upp mot skyn och lagen dansade ut på den mest perfekta isen någonsin… var nu som bortblåst. Den stora och märkliga frågan var… hur kunde spelarna över huvudtaget ställa upp för match? Men minnet från den femte semifinalen i mars månad mot Sandviken, kändes nästan som en seger det med. Linus Petterssons kastade klubba och straff för Bollnäs i slutminuten. Mikko Lukkarila som iskallt kliver fram och stänker upp 1-2 bollen i nättaket… hundratals tillresta fans jublar och rena guldstämningen råder i Göranssons Arena. Bollnäs som i den matchserien vände ett 1-2 underläge i matcher till 3-2. Visst var 2009/10 ändå ett år i segerns tecken.
Hammarby tog till sist sitt efterlängtade guld, och visst var de värda det, ingen kan säga något annat och även om jag var besviken och skrev ord som parodi, och att matchen aldrig borde ha spelats, så missunnade jag inte ”Bajen” på något sätt… det var mer en oerhörd besvikelse över att inget av lagen egentligen fick chansen att visa hur bra de egentligen hade varit under den säsongen, som grämde mig mest. Mina absolut starkaste minnen från den finalen är då traktorerna i stort sett aldrig verkar få bort snön så att matchen kan börja. Ville Aaltonen som ger Bollnäs ledningen på hörna tidigt och Timo Oksanen som kastar en boll över hela planen… och ingen ser nystanet som letar sig in i målet, och ingen har heller sett om den tagit på någon, vilket i stort sett var lika omöjligt som att hitta öltältet i pausen. Sen när isen blev spelbar och de orangeblå hade motvind, så var det liksom bara försent. Stämningen de dryga 30 milen hem var som att sitta bänkad på första raden vid en begravning. Några mumlande ljud och viskningar var allt som hördes.
Hammarby fick sitt välförtjänta guld, och känslan året efter var att Bollnäs nu skulle få sin revansch mot stålmännen från Sandviken.
Hela bussresan ner var som himmelriket själv för oss bandyfrälsta hälsingar. Hejaramsor och segersånger avlöste varandra och 50/50 lotterna gick som smör i solsken, samtidigt som just solen värmde gott och förhoppningsfullt genom det stora bussfönstret. Väl framme i Uppsala så vajade de orange och blå flaggorna i alla varianter. Den stora baren i solskenet bakom södra stå var lika inbjudande som en solsemester på Hawaii. Folk bara njöt av värmen samtidigt som tankarna förmodligen fanns ett år tillbaka i tiden. Ja… nu är det äntligen vår tur.
Det blev en match som vi sent kommer att glömma, ja förmodligen aldrig. Giffarna med Hellmyrs i spetsen låg hela tiden i förarsätet… men sen den otroliga upplösningen och vändningen. Mikko Lukkarila som i vänsterläge träffar stolpen… innan ”Myran” glider in bakom SAIK försvaret och sätter segermålet, trodde alla. Men en linjedomare har sett något som i den stunden för oss Bollnäsare är mer eller mindre obegripligt. OFFSIDE!?
Kanske var det så, kanske inte… tittar man på reprisbilderna om och om igen… så kan man varken säga bu eller bä. Men linjedomaren är där obeveklig på en tiondels sekund? En stund senare så blir den gamle hårdförda backen, Daniel ”Zeke” Eriksson stor finalhjälte då han på ett frislag via Daniels Skarps rygg lurar Timo Oksanen i målet. Ridå ner och då spelade det liksom ingen roll att solen sken och allt det där. Denna gång var hemresan än tyngre… vi hade ju en boll inne. Var det några jag hade unnat det guldet just då, så var det nog, Per ”Myran” Hellmyrs och Andreas Westh… som var smått fantastiska hela den säsongen. Det var artisteri på hög nivå och försvarsspel när bandyn är som bäst. Även Bollnäs stad hade behövt den framgången. En stad och ett folk som suktar efter framgång och något att vara stolta över. Men det kommer, tro mig… nästa gång, då är det vår tur.
Var det någon som hävdade att idrott alltid var rättvist? Nej, jag tror inte det. Det var liksom vår final, men turen grinade oss återigen illa i ansiktet.
Nu är det dags för en ny uppgörelse och ett nytt slutspel 2012/13.
Förväntningarna på årets Bollnäslag är kanske inte så stora som då, men som alla vet så kan mycket hända. Vi har fortfarande ett av Sveriges bästa försvar… nu gäller det att våga framåt också.
Vad kan vi då förvänta oss av årets slutspel? Jo kanske mer dramatik och fler jämna matcher än någonsin. Även om vi har några lag som höjer sig lite över mängden, så har elitserien nog aldrig varit jämnare än den är idag. Och som grädde på moset får vi inte glömma… FINALEN går på nya Friends Arena i Stockholm. 50.000 personer kan se matchen om alla kan och vill. Vilken publicitet för bandysporten!
Slutspelsfunderingar:
Här kommer mina tips och funderingar inför valet av motstånd i kvarten.
Grupp A.
Hammarby – Västerås 3-0 i matcher.
Motivering: Känslan är att ”Bajen” väljer VSK… men jag är inte lika säker nu som tidigare. Men resan är bra och man får spela inomhus i ABB Arena och har avgörandet hemma på Zinken. Det pratas om stor polisberedskap och högriskmatch med mera… men jag tror det sportsliga kommer först, och där har ”Bajen” i år ett starkare lag än VSK.
Hammarby väljer också in Edsbyn på sin sida. Jag räknar med att Edsbyn inte klarar av att gå förbi Villa i den sista omgången.
Skrällchansen för VSK är 10-90%
Grupp B.
Villa Lidköping – Vänersborg 3-1 i matcher.
Motivering: Visserligen är det ett derby mellan två lag som känner varandra rätt bra, och Stefan Karlsson har verkligen fått fart på Vänersborg sen han tillträdde. Men Villa har korta resor och i en matchserie i bäst av fem så tror jag inte att Vänersborg räcker hela vägen.
Men jämnt blir det.
Skrällchansen för Vänersborg är 20-80%
Grupp A.
Edsbyn – Broberg 3-2 i matcher.
Motivering: Jag gissar att Edsbyn klarar tredjeplatsen i den sista omgången mot Vänersborg borta. Gör dom det, vilket jag till 100% inte är säker på, så väljer man ändå Broberg före Bollnäs. Känslan är ändå att det kommer att bli en tuff matchserie då Broberg trivs rätt bra mot ”byn” och får börja hemma där Edsbyn har svårt. Inbillar mig ändå att Edsbyn reder ut detta till sist… då man har en större bredd i tuppen. Men jag vill ändå höja ett varningens finger för Broberg här.
Skrällchansen för Broberg är 40-60%
Grupp B.
Sandviken – Bollnäs 3-2 i matcher.
Motivering: Ännu ett länsderby där SAIK lär bli stora favoriter. Och med all rätt skall sägas då laget har hemmaplansfördel. Men även här känns det som om Bollnäs kan störa ett tag om man vinner hemma i omgång ett. SAIK har dock ett större spel offensivt vilket förmodligen blir för tufft för Bollnäs till slut. Jag hade hoppats på ”byn” för Bollnäs del, men tyvärr så tror jag inte Sandviken passerar i den sista omgången. Gör man det så är jag övertygad om att Sandviken väljer Broberg istället.
Skrällchansen för Bollnäs är 30-70%
Håll sportradion igång i morgon efter klockan 21.00, då är det dags för val och kommentarer.
Återkommer med egna funderingar om kvartsfinalerna då det är valt.
Nu kör vi!