Man vinner inte en SM-final på läktaren – man vinner den på 13 minuter
På läktaren var det inget snack om saken, där var Villa Lidköping flest och hördes mest. Men ingen idrottsmatch vinns på läktaren och allra minst en SM-final. Däremot kan man vinna en SM-final tack vare 13 lyckosamma minuter.
Efter 47 sekunder satte Mikael Nilsson 1-0 till Sandviken på ett sätt så att man kunde tro att det var brodern Patrik som hade lånats in i Mikaels namn. Skottet och rörelsen var den samma från Mikael när han sköt bollen mellan benen på Martin Berggren. Det målet tystade den massiva supporterskaran från Lidköping och ännu mer kom festen på läktaren av sig när Sandviken gjorde 3-0 på 13 lyckosamma minuter, tog tag i matchen från början och tycktes döda den. Det talades om antiklimax på läktaren och besvikelsen över en ojämn final var i antågande.
Nu blev det dock dramatik till slut men Sandviken vann finalen mycket tack vare de där 13 minuterna. Sandviken fick tag i taktpinnen, greppade den med van hand och lät inte ett till synes nervöst Villa Lidköping kom in i matchen. Man får bara en chans att göra ett första intryck och det första intrycket Villa gjorde på Studenternas imponerade inte och höll inte finalklass. Att man repade sig senare var möjligen bra för hedern och för matchens dramaturgi – men idrottsmässigt repade man sig aldrig efter de där 13 minuterna.
Sandviken har två säsonger i rad vunnit Svenska Cupen, Elitserien och SM-finalen. Att man är Sveriges just nu bästa bandylag råder det inga som helst tvivel om. Jag lägger en kväll som denna inga som helst värderingar i om SAIK lever över sina tillgångar – det vet jag dessutom för lite om för att uttala om. Framgång kostar dock och det återstår väl att se vilket pris SAIK betalar för att vara den nya ledande klubben i Sverige. Just nu tror jag dock inte att Sandviken tar ett tredje raka guld nästa år – men jag ska inte heller säga det med säkerhet. SAIK har ju varit uträknade förr och vunnit ändå, så att säga…
Däremot är jag övertygad om att det finns en framtid hos Villa Lidköping som innefattar SM-guld. Kanske redan nästa år om det här laget får bestå. Man har truppen, organisationen, supportrarna, ekonomin och möjligheterna för att vinna SM-guld. Nu har man dessutom finalrutin. Det är nog viktigare än vad man kan tro att ha varit med om en final, både för föreningen och för spelarna. Om det blir om ett år eller om fem år återstår att se – men jag är helt övertygad om att Villa Lidköping inom kort kommer att få radera ut sin nolla ur vinstkolumnen.
Daniel Berlin sa efter matchen att finalrutinen inte är som viktigast på isen, utan utanför. Det spelar stor roll att ha varit med om allt det som händer veckan inför finalen, både när det gäller media och annan uppmärksamhet. ”Bara att se hur mycket kansliet jobbar kan sätta press på en” sa Berlin. Det var kloka ord av Berlin och för Villa Lidköping måste det vara skönt att ta med sig den här veckan till nästa gång det sker. Dessutom är det nog skönt att ha rutinen av att veta hur det är att skrinna in på en SM-finalarena så att de där 13 minuterna inte upprepas.
Mycket har redan skrivits om flytten från Uppsala redan skrivits om flytten från Uppsala till Solna. När det gäller stämningen är jag övertygad om att man inte kommer nå samma nivå i Solna. Det är något magiskt över stämningen i Uppsala, något som man troligen inte kommer få någon annanstans. Det kommer bli fest där också, men inte på samma sätt. Däremot är det ett lyft för bandyn vad det gäller publikinsläpp och alla andra faciliteter.
Lite besviken på publiksiffran i söndagens final faktiskt, under 20 000 var lägre än förväntat. Speciellt när det talades om över 23 000 sålda biljetter på förhand – vad hände där egentligen? Och nästa är publikkapaciteten den dubbla.
Villa Lidköping talade på förhand i någon form av marknadsföring om att guldet skulle hem och det var precis vad det gjorde, hem till Sandviken där det får husera ytterligare ett år. För ett guld är det väl aldrig hemma där det tidigare inte varit. Sandviken är stärkta av ytterligare ett SM-guld och glädjen medan Villa är stärkta av finalrutinen och på längre sikt den framgång som den här säsongen har varit som helhet. Det finns en ljusnande framtid för båda klubbarna, kom ihåg att guldlaget har en medelålder på 22 år, och båda klubbarna kommer finnas med i svensk bandys toppskikt många säsonger till.
