Oavgjort för fjärde gången
Vid det här laget börjar vi bli vana vid att rapportera om oavgjorda matcher, men det finns vissa oavgjorda matcher som känns bättre än andra oavgjorda matcher. Kvällens möte med Sandviken i Göransson Arena var en sådan match. För första gången den här säsongen har Villa tydligt bevisat att Johan Sixtenssons tips på var SM-guldet skall hamna inte kräver närvaro av någon skämskudde. 7-7 borta mot Sandviken är ett resultat som imponerar.
Villa gjorde alltså på förhand den kanske något vågade förändringen att inte bara ersätta skadade Martin Johansson i försvaret, utan även Erik Rosengren. Det innebar alltså att såväl Daniel Lehnbom som Johan Malmquist fick chansen från start. Att det var en ny försvarskonstellation märktes delvis i inledningen av matchen. I synnerhet på Villas vänstersida lyckades hemmalaget skapa flertalet bra lägen, varav ett par också resulterade i mål. Tur då att även Sandviken stundtals var ganska generösa och bjöd tillbaka med några riktiga indianare i försvarslinjen.
Villa började dock bäst med ett rungande skott på hörna av Daniel Lehnbom, som tog i ribban. Nästa hörna kom minuten senare och den innebar dels att Villa tog ledningen med 1-0 och dels att David Karlsson gjorde sitt 300:e mål för klubben. Därefter var det Daniel Mossbergs tur att pricka ribban, innan Patrik Nilsson kvitterade. Bryngelson gav Villa ledningen åter, men knappa tio minuter senare hade Erik Pettersson på egen hand vänt till 3-2-ledning för Sandviken. Vid ledningsmålet hade han god hjälp av Jakob Säleby, som för ett ögonblick såg ut att ha konserverat den tveksamma formen han visade upp mot Bollnäs senast, då han något lättvindigt lät Petterssons skott slinka igenom. Det skulle dock visa sig vara en engångsföreteelse, då ”Sälen” var prickfri matchen igenom, frånsett denna fadäs.
Det tog efter detta inte mer än fyra minuter, så hade Villa återigen vänt på steken. Först via en tidig julklapp från SAIK-försvaret och därefter sedan Tim Persson tryckt in en retur. Daniel Mossberg stack emellan med ett återbesök till den för honom så välbekanta överliggaren innan Bryngelson utnyttjade ett nytt försvarsmisstag och gav Villa en tvåmålsledning. Den skulle dock komma att hämtas in före paus då Ted Haraldsson och Patrik Nilsson inom loppet av 45 sekunder gjorde 4-5 och 5-5. Den senare fick bollen till skänks av en alltför nonchalant Tobias Nyberg, just utanför straffområdet, och målet torde ha varit ett av de enklaste i Nilssons karriär.
Den första halvleken präglades, som nog märks i texten, av högoktanig Hawaii-bandy. Ostrukturerat försvarsspel från båda lagen, blandat med fartfyllda anfall där inte minst Villa äntligen visade prov på vilka kvaliteter som finns i laget. Jesper Bryngelson var piggare än på mycket länge och Mattias Johansson hade riktigt bra fart på skridskorna. I Sandviken var det Erik Pettersson och Linus Forslund som syntes mest, medan Patrik Nilsson och kanske framför allt Daniel Mossberg såg lite frustrerade ut. Detta skulle dock komma att ändras under den andra 45:an, då Sandviken flyttade fram sina positioner och Villa mer och mer fick rikta in sig på försvarsarbetet. Glädjande nog kan man dock konstatera att de då gjorde det riktigt bra.
David Karlsson hade en dryg kvart in i den andra halvleken återigen gett Villa ett försprång på två steg, men i ärlighetens namn skall det sägas att det inte var helt rättvisande. Sandviken förde matchen och hade det inte varit för ett alltmer väloljat försvar och en omöjlig Jakob Säleby så hade sannolikt hemmalaget kunnat rycka ifrån i det här skedet. När det var 20 minuter kvar av matchen hade dock Sandviken åter kommit ifatt och Villa tog en lika nödvändig som lämplig time out. Avbrottet förändrade inte matchbilden drastiskt men spelet jämnade åtminstone ut sig den sista kvarten. Sandviken skapade fortsatt mest, men Villa kunde mycket väl ha gjort ett segermål även de. Tim Persson fick läge ur en halvtaskig vänstervinkel men sköt över i den 80:e minuten. I den 84:e fick Bryngelson bra träff rakt framifrån och tvingade Martin Falk i hemmamålet till sin absolut bästa räddning i matchen.
Oavgjort var kanske i slutändan inte helt rättvist, med tanke på de möjligheter Sandviken skapade i den andra halvleken. De hade också sex hörnor, jämfört med en enda för Villa, vilket säger en del om hur det ser ut. Det är dock skillnad på att ta en poäng genom att ha tur och genom att göra en gedigen försvarsinsats, vilket trots allt var fallet i den andra halvleken. Det är otroligt tillfredsställande att se att Villa, trots att de byter ut båda sina backar inför seriens svåraste bortamatch, kan hålla en så pass hög nivå. När dessutom Jakob Säleby är ett monster i målet så är poängen till syvende och sist verkligen ingenting att skämmas för.
Övrig notering: Speakern i Göransson Arena har en sällsynt förmåga att låta genuint förvånad varje gång han annonserar en SAIK-utvisning. Medvetet eller ej, det hade i alla fall en viss komisk effekt på matchupplevelsen.
