Poäng trots tvivelaktig insats
Inför 4002 åskådare hämtade Villa på stopptid upp ett tvåmålsunderläge mot gästande Edsbyn. Sixtenssons mannar kryssar därmed vidare och trots den efter ordinarie tid oväntade poängen känns ordet ”nöjd” avlägset.
Smarta och duktiga Edsbyn – Att gästande Edsbyn gjorde en mycket bra match har väl knappast gått någon förbi. Till skillnad från andra topplag som under besök i Lidköping valt att gå på offensiven och lämna luckor bakåt spelade Edsbyn med stort tålamod och precision. På ett förtjänstfullt sätt höll man i bollen, drog ner tempot i matchen och var samtidigt dödligt effektiva i offensiven under den första halvleken. Med instick i djupet på spelare i fart hamnade gästerna i flertalet frilägen, lägen som man också förvaltade vid mål nummer två och tre. Vid ställningen 2-3 var mönstret på väg att upprepa sig på nytt men Borvall var följsam och de vitklädda fick nöja sig med en hörna. Inte så dåligt det då Felix Phersson nyttjade den fasta situationen till fullo och tvåmålsunderläget för de blåklädda var ett faktum.
Byn fortsatte på den inslagna vägen även i den andra halvleken, om än att defensiven prioriterades ytterligare. Villa fick under långa perioder jaga boll och när man väl fick tag på den hade man dragits med ner i det lägre tempot och saknade såväl tryck i åkningar som passningsalternativ på rättvända spelare. Man kom helt enkelt ingen vart. Så långt var alltså Edsbyn både det bättre och smartare laget, men det sistnämnda skulle komma att förändras…
Dumdristiga och gnälliga Edsbyn – När Daniel Andersson, med kvarten kvar att spela, drog på sig en tiominutare var det inte mycket som talade emot en hälsingeseger. Det var då utvisningsorgien drog i gång: i takt med att Villa började spela än mer desperat så tvingades gästerna till bryska metoder för att stå emot. En efter en fick Edsbyspelarna syna domarens långa arm och uppleva ofrivilligt mys på den trånga botbänken. I mina ögon rörde det sig om helt korrekta utvisningar och till skillnad från Simon Jansson så anser jag att det inte borde spela någon roll hur många som redan sitter eller att Edsbyns möjligheter till att försvara sig minskar – en utvisning borde alltid vara en utvisning. På sätt vill jag mena att Edsbyn själva satte sig i den besvärliga situation som senare ledde till en tappad poäng. Onödigt och dumt i en match som man fram till detta skede kontrollerat till fullo.
Stark moral, uselt spel – Att på stopptid vända ett tvåmålsunderläge i en match där man varit det klart sämre laget är ett tecken på stark moral och något man skall plussas för, men det är i ärligheten i namn en av få saker Villa förtjänar beröm för efter lördagens match. När ”Davva” tryckte in kvitteringen till 5-5 så blev man ju självklart exalterad, men den känslan blev kortvarig då man snabbt reflekterar över de första 90 minuterna. Det på senare tid så stabila försvarsspelet visade i den första halvleken upp tydliga brister, något som förvisso förbättrades efter paus men som också kan förklaras av Edsbyns mer försiktiga offensiv. Inte heller anfallsspelet fick en att ”hoppa högt” då samspelet denna gång var långt ifrån synkroniserat. Även om ”Brechen” sliter på och aldrig slutar åka så hjälper det föga om man inte har någon passa, inte minst mot ett samlat och disciplinerat Edsbyn. Gästerna bjöd inte på en millimeter och det underlättar knappast att man inte tar tillvara på de chanser man faktiskt skapar. Visst saknas Lars Fall i laget, men samtidigt stod Villa för en av säsongens bästa halvlekar i senaste mötet med Västerås och det utan vår ordinarie högerhalv…
På det individuella planet bör Jesper Erikssons prestation nämnas under kategorin positivt och Petter Björlings under den motsatta. 92:an hade ingen lyckad kväll och fick Peter ”Prinsen” Karlsson att framstå som en offensiv och våghalsig spelare. Bryngelsson slet som alltid hårt i det defensiva spelet men offensivt måste den rutinerade anfallaren utnyttja sina lägen bättre. Villa har helt enkelt inte råd att bränna fler chanser i betydelsefulla (läs alla) matcher.
Härnäst väntar Tillberga borta och därefter Kungälv på hemmaplan. Fyra poäng efter dessa två omgångar känns som ett odiskutabelt krav nu när ordet ”nöjd” känns väldigt avlägset.
