SAIK vände och gick vidare
SAIK vann den avgörande kvartsfinalen mot Broberg med 5-2 (1-2) i Göransson Arena. Broberg ledde med 2-0 men SAIK kunde vända och hålla nollan i resten av matchen. Ingen storseger som jag hade tippat då Broberg imponerade och spelade med stort självförtroende under stora delar av matchen. Nu gör SAIK upp med Villa om en plats på Friends Arena.
Jag har tidigare stuckit ut hakan och hävdat att SAIK skulle vinna enkelt. Men när man sätter sig ner inför en avgörande match så kan man inte låta bli att tänka tanken på att det kan vara slut ikväll. En skrämmande tanke som man helst undviker. Men det var så det var, femte och avgörande kvartsfinal.
Läget i SAIK-truppen var lite sådär. U18 var i Lidköping för semifinal och då Magnus Muhrén saknades, troligen med sviter efter skadan (edit: Magnus var magsjuk), så klev Mikko Aarni in i laget igen. Tränaren Stefan ”Dino” Söderholm var också med i laget, precis som han varit i de två senaste matcherna.
SAIK började matchen ganska skakigt och man tappade bollen så fort man fick den. Och redan två minuter kunde Broberg ta ledningen genom Jonas Engström som blev framspelad i en kontring av Erik Jonsson, 0-1 efter ett distinkt avslut intill den första stolpen. Samma Engström var fri minuten senare men sköt utanför. SAIK gav bara bort bollen och det var helt klart Broberg som hade initiativet. I den 6:e minuten hade SAIK sitt första riktiga anfall, då var det inte långt ifrån att Linus Forslund blev fri, men bra försvarsspel gjorde att han inte riktigt kunde ta emot bollen. I den 8:e minuten tog Erik Pettersson bollen och satte fart, han hittade Erik Säfström och han tog emot den och sköt. Dennis Wasberg fick någonting på bollen och styrde den just utanför till en hörna. Hörnan sköt Säva också, men en bit över.
Men SAIK var inne i matchen, och Mikko Aarni snart ett bra läge där det såg ut som att Wasberg styrde bollen just utanför stolpen igen, men domare Bergman dömde målvaktens boll. Chrille Edlund hade ett hyfsat distansskott som inte var särskilt långt borta och SAIK hade tagit över även om de livsfarliga bolltappen blev ett återkommande moment. De kommande minuterna kom att handla om avgörande brytningar, båda lagen var nära att komma i bra lägen ett par gånger men försvarsspelarna stod för monumentala brytningar. SAIK tappade också lite av initiativet då man slog bort passningar i avgörande lägen och inte kändes särskilt farliga. Klockan tickade iväg ganska långt innan det började bli riktiga målchanser igen. Den första hade Joel Edling i Broberg när han sköt i den 31:a minuten ur vänstervinkel och tvingade Pasi till en bra räddning. När Edling sedan jobbade tillbaka slog han Chrille Edlund på skridskorna och blev utvisad i tio minuter. Men manskapen blev snart jämna då Johan Östblom åkte ut i fem minuter sabotage.
I den 35:e minuten fick Broberg frislag och Stefan Larsson drog till. Han fick kanske inte iväg det hårdaste skottet han skjutit men det var välplacerat under ribban och Pasi nådde inte dit, det var 0-2. Helt plötsligt var SAIK desperata och började jaga hörnor, något som sällan resulterar i något bra för SAIK. Men när Chrille Edlund fick snedträff på en högerhörna i den 38:e minuten studsade bollen fram till Linus Forslund som vispade in den i luckan mellan bortaförsvararna, det var reducerat till 1-2. Då såg Broberg lite nervösa ut och började slarva långt ner i banan så att SAIK fick tillbaka den högt upp. Men det rättade man till ganska snabbt och slutet av halvleken var ganska händelsefattig, och det var 1-2 i halvtid.
SAIK var skakat, förvånat och ganska passivt till en början, raka motsatsen till vad jag trodde att de skulle vara. När Broberg gjorde 1-0 var det absolut väntat och välförtjänt. Men SAIK hade några perioder i den första halvleken där det kändes som att det skulle släppa, där det kändes som att målen skulle ramla in och där det kändes bra. Men de var för få och hände med för stort mellanrum för att jag skulle bli trygg. Nu gällde det verkligen, SAIK var obesegrat i Göransson Arena den här säsongen så när som på en match, mot Dynamo Moskva i World Cup. Det betydde egentligen inte så mycket om man skulle åka ur i kväll.
Broberg gör en bra halvlek, hästlängder bättre än i de två första matcherna i Göransson Arena och det var också något överraskande för mig. Jag trodde att de skulle bli nervösa och att allt skulle låsa sig för dem. Men ett av Sveriges i alla fall tre bästa bandylag stod på andra sidan medvetna om att om de inte vände skulle det vara över för i år. De skulle ge allt, till den sista bloddroppen skulle de kriga. Det gjorde säkerligen Brobergsspelarna lite skakis när de satt där inne i omklädningsrummen och väntade på den andra halvleken. Men å andra sidan hade de allt att vinna fortfarande, till skillnad från SAIK som kunde missa den nästintill obligatoriska semifinalen.
I den 47:e minuten bröt sig Dennis Henriksen igenom efter en ny skakig inledning. Dennis sköt från höger och bollen gick ut till hörna. Hörnan sköt en sopren Jocke Bergman utanför, och alla SAIK:s hörnor hade missat mål utom den som det blev mål på. I den 50:e minuten var Erik Pettersson fri efter en fin passning av Ted Haraldsson, men Wasberg kom ut strålande och styrde ut bollen till en ny resultatlös hörna. Och SAIK växte också i den här halvleken och det såg ganska bra ut ett tag. SAIK försökte med hörnvarianter och förändringar i spelet men det saknades någonting i det sista passningsmomentet eller i skottet. Men Broberg var pressade och slog mest ifrån sig då de fick bollen runt eget straffområde. I den 58:e minuten var Linus Forslund på väg att bli fri när han tappade bollen. Linus ville ha straff, Broberg ville ha målvaktens boll, det blev hörna. På hörnan sköt förtsaskytten Daniel Bäck rakt igenom hörnmuren och det var 2-2.
Efter målet lyfte Broberg sitt spel och anföll med fler spelare igen. Det gav en lite annorlunda matchbild, gästerna i Göransson Arena brukar sällan ha mer boll än hemmalaget men nu var det så i en kort period med runt timman spelad. Men SAIK tog snart över bollinnehavet igen och i den 65:e minuten kom det ett jätteläge. Linus Forslund kom loss till höger och sköt tidigt, bollen gick nuddade mellan benen på Wasberg och gick sedan i stolpen. Efter det så föll Broberg hem lite igen, och SAIK fick gå runt på kanterna. Och långt ut på kanten, ner mot kortlinjen kan man väl skjuta, eller? Det tyckte Chrille Edlund i den i alla fall i den 70:e minuten, och som han sköt. PANG! Stenhårt borrade bollen en mittbena på Wasberg och SAIK ledde för första gången i matchen, 3-2. Då tog Broberg time-out, och vänt mot SAIK har man ju gjort tidigare i det här slutspelet. Efter time-outen hade matchen lite svårt att sätta sig igen, SAIK hade bollen men lyckades inte skapa någonting. Broberg försökte variera spelet men lyckades inte de heller.
I den 82:a minuten tappade Johan Östblom bollen långt ner i banan och det uppstod en konstig situation där bollen tillslut hittade Jonas Engström som på något sätt sköt utanför, ungefär från straffpunkten. Då vände SAIK, Ted Haraldsson hittade en fri Chrille Edlund som inte gjorde några misstag och det var 4-2 i den 83:e minuten. Broberg försökte gå framåt men lyckades inte skapa någonting annat än en hörna i den 90:e minuten. Den blev resultatlös, SAIK vände och Erik Pettersson spelade fram Mikko Aarni som var fri med Wasberg. Och han avslutade lika säkert som att det var för 3-4 år sedan! Det var 5-2, avgjort och SAIK hade vunnit. Inte lika stort som jag trodde eller hade hoppats, men ändå spelar man semifinal igen.
Jag börjar med att säga tack till Broberg. De bjöd på en härlig tillställning och även om jag var lite arrogant och kaxig tidigare så är allt ur en partisk supporters perspektiv. Ikväll spelade de också på ett helt annat sätt än jag trodde att de skulle göra. De kom ut med ett självförtroende som är sällsynt i Göransson Arena, och det ska de ha en stor eloge för. Vi gör som spelarna tycker jag, efter en lång och tuff serie skakar vi hand och går vidare. Jag stack ut hakan, trodde på mitt lag och sågade våra motståndare, så kan det vara i ett slutspel. Det betyder inte att jag saknar respekt för er.
Vad det gäller SAIK så var det en ruskigt stark prestation att vända med den enorma pressen som låg på laget. Spelet var inte det allra mest bländade, men det gick vägen ändå och det är det som räknas i ett slutspel. Det var oerhört skönt att se försvarsspelet i den andra halvleken, en situation blev lite konstig men i övrigt så var det så bra som man bara kan önska.
Bäst i SAIK var två viktiga defensiva kuggar, Johan Östblom och Erik Säfström. Både är riktigt bra offensivt, men det är defensivt jag tycker att de utmärker sig ikväll! Viktiga brytningar och smarta uppspel bidrar starkt till att SAIK håller nollan i andra halvlek. Och så måste man ju nämna Chrille Edlund, jag varnar Villa och det grönvita lag som SAIK ställs emot i en eventuell final, han är stekhet! Brobergsförsvaret trodde säkert att det var lugnt när han hade bollen ute till höger nästan nere på kortlinjen och 20 meter från mål. Då satte han 3-2 stenhårt upp i nättaket! Där vände matchen på allvar tror jag.
