Sandviken - Sirius
3 - 1

Sandvikens AIK – IK Sirius: 3-1

Precis som i fjol var det likaläge efter två tredjedelar av matchen, men SAIK ångade på och tog sin tolfte raka seger mot IKS i mardrömsarenan Göransson Arena. I övrigt förlängde de svartvita sin nuvarande seriesvit till 15 raka matcher utan förlust.

Sirius ramstarka defensiv från senast höll i sig, vilket var glädjande för de blåsvarta. Det var också rätt tydligt att det var en stor del av matchtaktiken, nämligen att sätta defensiven. Bortalaget utgick rätt djupt hem i positionerna och värnade kollektivet.

Sandviken förde som väntat spelet från start. Redan i den nionde minuten fick de också utdelning då Albin Airisniemi rakade in returen som Anton Andersson var tvungen att lämna på Dennis Henriksens luriga "dragskott". Ett par minuter senare svarade Andersson för en riktig klassräddning, och målvakten svarade sedan för flera svettiga räddningar. 2-0 hängde i luften, men i stället blev det måltorka av halvleken.

"Viken" var fortsatt duktigt spelförande, men hade svårt att luckra upp försvaret som i den senaste matchen höll nollan. Blåsvart riktade in sig på att hålla bollen inom laget när tillfällen gavs, och lugnade på så vis ned topplagets anfallskavalkad en smula. Annars var det mest några taffliga försök till kontringar och få chanser skapades. Jerker Ortman var nära genombrott vid ett tillfälle, men stoppades då bryskt, dock utan åtgärd från domarna. Allt eftersom såg det ut som att Sirius var på hörnjakt i sina anfall, något som misslyckades kapitalt. I den 36:e minuten fick man dock med sig en efterlängtad hörna efter ett distansskott från Jimi Heinonen. Den enda blåsvarta hörnan blev också till en farlig målchans, till skillnad från SAIK som skrapade fram åtta stycken under den första halvleken, men samtliga avväpnades lugnt av Sirius mur eller rus. Att det bara stod 1-0 i halvtid berodde också på en sällan skådad ineffektivitet från hemmalaget.

IKS klev ut inspirerat i andra halvlek med häng på en kvittering. Hemmalaget hade förvisso en het chans där Erik Säfström sköt i stolpen efter bara några sekunder, men efter det kunde viss oinspiration genomskådas. Näste man för rakning var bortalagets Jerker Ortman som igen slet sig loss och utmanade hemmaförsvaret, men dessvärre har lidköpingssonen inte presenterat sig som målskytt på hela säsongen och inte denna gång heller. Synd för Ortman som för dagen annars var Sirius kanske främste spelare. I den 55:e minuten fick han dock med sig en straff efter ett av sina fina genombrott. Jimi Heinonen förvaltade straffen som vanligt och kvitteringen var ett faktum.

Det blev lite reprisering av fjolårets matchbild där det också var likaläge efter cirka timmen spelad. Den direkta känslan efter kvitteringen var att IKS levde och hade poängkänning, men historiens makt ville annat. Under den första kvarten av andra halvlek hade Blåsvart annars fler farliga anfall än under kanske hela första halvlek. De vann också fler dueller och såg mer taggade ut än ett då till synes sömnigt svartvitt lag, så det såg dittills lovande ut. Det var dock nära 2-1 bland annat i den 64:e minuten efter turbulens, men Sirius stretade emot. Matchens utgång levde i allra högsta grad.

Ju längre matchklockan tickade desto närmare dock att hemmalagets väckarklocka skulle börja tjuta. Poängtapp hemma mot Uppsalagänget har ju aldrig förr hänt inne i Göransson Arena. SAIK gick ju dessutom upp i serieledning i händelse av vinst. Så, ja..? Erik Säfström vaknade till liv i den 70:e minuten med ett riktigt klasskott utifrån som resulterade i ett ledningsmål. Sirius tränarpar valde omedelbart att försöka väcka laget på nytt genom tajm out. Men det var svårt när Säfström hade vaknat. I den 75:e minuten stod han för än en soloprestation och utökade till 3-1 efter en högklassig genomåkning.

Slutkvarten blev mållös. Sirius hade ett par reduceringslägen, närmast var nog den tidigare nämnde Ortman. SAIK kontrollerade dock avslutningen av matchen och det blev aldrig riktigt spännande igen. Surt för Sirius som gjorde en defensivt fulländad insats, men visade uddlöshet rent offensivt. Samtidigt visade SAIK vilken lagmaskin de är och 3-1 får betraktas som stabilt respektive hedersamt. Anmärkningsvärt var hörnstatistiken, som slutade förkrossande 18-3 och speglade matchen på ett sätt. SAIK gjorde alltså inget mål på alla dessa hörnor. Tar man bort inledningen och spelaren med nummer åtta på ryggen var det fruktansvärt uddlöst överlag denna dag.

Med lite distans kan man som Blåsvart blicka tillbaka på insatsen och ta med sig den defensiva insatsen, men där och då kändes det tufft att ånyo tappa bortapoängen i matchens slutskede. Det är även tröttsamt att gång efter annan torska denna match. Bandyn är väldigt förutsägbar ibland, åtminstone när Sirius spelar, som ju har en del dystra sviter både här och där. Härnäst väntar dock "Ödesveckan" som inleds hemma mot Vetlanda och avslutas i Motala. Rent krasst är det snarare här som Sirius poäng ska trilla in, men visst vore det även välkommet med ett eller annat "bonuspoäng" mot något topplag också innan elitserien 2019-20 är färdigspelad. Mot SAIK blev det noll.