Säsongskrönika 2018-19
Det blev en skaplig säsong, men inte mer, för Helenelunds IK bandy denna säsong. En fjärdeplats i ett tuff serie. Godkänt.
Att bandyförbundet gör märkliga beslut är vi vana vid, vi som följt bandyn under många år. Om vi backar bandet ett par år har vi bland annat sett förbundet dela på Tillberga och Västerås i olika grupper (på den tiden det var norra och södra allsvenskan), att fråga tredjeplacerade Västanfors om de ville gå upp i högsta serien efter Vindhemspojkarnas avhopp, och inte andraplacerade Gustavsberg, samt i HIKs/östra seriens fall de märkliga besluten att placera HIK och DIF i samma "pool" för två år sedan (båda var nedflyttade från allsvenskan säsongen innan), och inför denna säsong placera både Nitro/Nora och Gustavsberg i samma serie, trots att de båda var nedflyttade från just allsvenskan, trots att Nora hade betydligt närmare till motståndarlag västerut. Hur som haver innebar detta alltså att division 1 östra på förhand såg ut att bli riktigt stentuff. Som sagt, två ex-allsvenska klubbar i form av Nora och Gurra, samt pålitliga topplaget GT76, samt storsatsande DIF. Men det var inte enbart detta snacket handlade om när almanacksbladen började närma sig november, nej det handlade väldigt mycket om vädret också. Efter en Sahara-varm och torr sommar låg höstvärmen kvar lite väl länge, vilket resulterade i en uppsjö av inställda matcher i början av säsongen, i princip över hela landet.
För HIKs del blev det en hel del matchändringar under säsongen. Mest uppseendeväckande var att annandagsmatchen GT76-HIk blev flyttad till 27/12! Skamligt!! Men, för att återgå till säsongsstarten, så var det alltså tänkt att vi skulle bege oss till Norrtälje den elfte november. Av detta blev intet... ingen spelbar is, och inte heller möjlighet att "vända" matchen till Sollentunavallen, då det inte var mycket till is där heller. Nästkommande helg (18 nov) skulle det istället bli hemmapremiär mot Köping, men inte heller det gick vägen, men NU kunde det faktiskt gå att "vända" matchen, och i ett milt och blåsigt Köping kunde säsongen äntligen dra igång! Matchen blev en böljande historia, där HIK såg ut att gå mot seger, men slutresultatet blev 5-5. Vi på plats var ändå relativt nöjda, då det ofta blir tajt och jämnt mot KIS. Vad vi inte visste då var att västmanlänningarna skulle göra en rätt så klen säsong, och hamna en bit under oss i tabelllen.
Efter denna match lyckades till slut isen lägga sig lagom till hemmapremiären mot Gustavsberg, och i en match mot våra gamla antagonister kunde vi se HIK som segrare med 4-3, fast ärligt talat kunde matchen slutat hur som helst.
Kommande helg kom säsongens bottennapp, då HIK helt utan struktur blev överkört på Östermalm med hela 7-1 mot "Real DIF", och det var efter denna match säsongens i särklass spydigaste kommentar kläcktes av DIFs speaker då han uttalade sig på följande sätt: "DIF vinner alltså programenligt mot HIK med 7-1"!
Programenligt?? HIK hade åtta raka segrar mot DIF innan, så sitt ner i båten!!
Helgen efter begav vi oss till Sméstan och såg HIK, med viss möda, vinna med 5-2 på bandySveriges förmodligen ödsligaste arena (förutom när Tellus spelar på Zinkensdamm). 40 tappra själar på en arena som rymmer 5-6000 gör att man inte behöver trängas speciellt mycket, om man säger så...
Den uppskjutna premiärmatchen mot Norrtelje borta kom sedan på tur, en onsdagkväll. HIK satte nytt rekord i brända frilägen och målchanser, och i stället för en bekväm seger blev det förlust (4-6), för första gången på väldigt länge, mot ett hemmalag som satte sina chanser. Det gjorde HIK alltså definitivt inte!!
Tabellen var sannerligen ingen fröjd att beskåda för oss HIKare vid det här laget. Och värre skulle det bli!
Hemmamatchen mot serieledarna Nitro/Nora blev förvisso en jämn och tät match, men resultatet skrevs till slut ändå till 1-3, inför 88 personer på Vallen (säsongens bästa drag på läktarna dittills).
En fredagsmatch den 21/12 kom sedan, och ett tamt HIK lyckades endast få med sig en poäng mot det nystartade utvecklingslaget på Backavallen i Katrineholm (4-4), och som lök på laxen blev vi sedan alltså lurade på den klassiska annandagsbandyn, då GT76 ville flytta denna match till antingen en tidigare starttid på annandagen (som HIK borde tagit kan man tycka), eller dagen efter. Det blev just "dagen efter"-stämning på det hela, då GT vann med 3-2 inför blott 71 åskådare (snudd på hälften HIKare) på torsdagen den 27/12. Vi kunde konstatera att bandyhallen på Gubbängen inte ens var i uppförandestadiet än, så vi bävar för att behöva åka till denna gudsförgätna bandyplan (på gamla speedwaybanan) igen innan hallen står klar. För er som inte besökt Gubbis bandyplan kan jag meddela att det måste vara svårt att hitta en "arena" (om den benämningen ens kan visualisera vad det egentligen ser ut som) med mer osexighet. Två pyttesmå, rangliga, och vid matchtillfället totalt livsfarliga pga is och snö, läktare på var sin sida om mittlinjen. Ena läktaren står ca 12-13 meter ifrån planen, och den andra 15-16 meter ifrån! Helt obegripligt! Läktare bör helst befinna sig i samma postnummerområde som bandyplanen, det är en rekommendation från oss åskådare!
Om tabelläget inte var illa nog för någon vecka sen var det etter värre nu. HIK var vid detta tillfälle nere på en åttonde plats, och det var en rejäl uppryckning som vi hoppades på. Så blev det också! Eftersom omkastningarna i spelschemat inneburit tre hemmamatcher och sex bortamatcher hittills, vände det efter denna match, och resterande del av säsongen blev alltså hemmamatchdominerad.
Mot GT76 dagen innan nyår fick vi till slut en skön revansch, då HIK gjorde sin bästa insats för säsongen och vann med klara 7-2! Grymt skönt, och riktigt röjigt på läktaren också! En grinig GT-ledare vräkte ur sig något i stil med "Det måste kännas skönt att slå oss för en gångs skull" när vi stod och segersjöng, varpå han fick en rapp kommentar tillbaka; "Ja, ni är väl inte vana vid att spela inför publik, speciellt inte en hejande sådan!" Svar på tal!
Två "en dag på jobbet-segrar" mot jumbolagen Västerås (10-0) och Katrineholm (6-5) följde, där nonchalans i slutet sånär kostade oss poäng i den senare, som resultatet visar. Bortamatchen mot Västerås på en onsdagkväll klockan 20:00 är inget för den med svaga nerver, men i stället för att skriva ett helt kapitel om den upplevelsen kan jag bara konstatera att: 1) jag var där, 2) det vräkte ner regn HELA matchen, 3) HIK vann med 6-0. Nog om detta!
Nästa match var rena våta drömmen jämfört med Västerås-äventyret. Sex reslystna Lundeners gladde hela Nora med skönsång och bandyambassadörsskap, och sällan har väl en resa varit så fantastiskt rolig, trots förlust (3-5). Vi anlände dagen innan, via stopp i Örebro, och "gjorde stan" på lördagkvällen. Boende centralt (Lilla hotellet) och en helt suverän resa från start till mål. En klassiker det kommer talas om länge i Lundeners/HIK-kretsar!
HIK slog sedan Eskilstuna med 3-1 utan att förta sig, och i chansen till revansch mot DIF blev det dessvärre repris (förlust 2-6) då DIF punkterade matchen med effektivt hörnskytte.
Vi lyckades "göra dubbeln" i positiv bemärkelse mot Gustavsberg, då vi repriserade resultatet 4-3 även på Ekvallen. Avslutningsvis kom två relativt bekväma segrar i matcher som aldrig blev direkt upphaussade, då Köping och Norrtelje besegrades med 3-1 respektive 4-1.
Allt detta resulterade alltså i en fjärdeplats efter Nitro/Nora (till kvalspel), GT76 (till kvalspel) och Djurgården. HIKs uttalade målsättning var att komma trea, men vi fick alltså nöja oss med platsen under.
En helt okej säsong, men vi märkte tidigt att vi inte kunde förvänta oss någon toppstrid efter den poängmässigt svaga första halvan. Supportermässigt var vi dock minst lika bra som förra året, med återigen närvaro på alla matcher, hemma som borta (förvisso var jag ensam representant för Lundeners i regnmatchen i Västerås), och vi hade inga större utmaningar i form av motståndarlagssupportrar. Möjligen kan vi nämna DIF som en utmanare, men vi sjöng och hejade mycket mer än de blårandiga i bägge matcher trots förluster i bägge matcherna. Vi kan konstatera att vi trots att vi inte alltid ens når upp i tvåsiffrigt i Lundeners-klacken ändå är division 1 östras bästa klack, och näst största Stockholms-hejaklack inom bandy efter Bajen Fans.
Nu tar vi vila från HIK-bandy i drygt åtta månader och hoppas på en underhållande 2019/20, förhoppningsvis med annandagsmatch hemma, och varför inte nyårsmatch borta i Gustavsberg? Det skulle smaka mumma!
"Maybe it´s because I´m a Lundener... that I love Lunden so!!"
