UNIK - Gustavsberg3 - 3
En poäng och på rätt väg!
Ett steg framåt, på rätt väg, nu e vi på gång. Det finns många olika sätt att beskriva den framgång som det oavgjorda resultatet ändå innebar för oss.
Känslan jag hade när jag gick från Relitahallen idag, syntes inte i ansiktena på spelarna när de gick av isen. Jag frågade särskilt den nu skägglöse Hannes om varför han såg så förbannad ut efter förlusten
- Jag vill vinna! fick jag till svar. Ett kort, rappt svar med klar blick och två något höjda förvånade ögonbryn. Nästan som om jag vore från en annan planet. En sån där planet där det är normalt att ställa en sån fråga efter ett oavgjort resultat.
Men det är inte bara att vi gjorde mål och tog poäng som fick mig glad idag. Det var vårt spel och vårt sätt att hantera det underläge i matchen som vi hade. Vi bet oss kvar i matchen och segade oss tillbaka.
Första halvlek tyckte jag var en ganska jämn tillställning, med ett litet övertag för oss. Vi hade en handfull tidiga chanser som vi inte satte. Våra gäster hade några de också men satte två av dem. I det läget var det lätt att i publiken börja dra paralleller med föregående matcher. Men de gjorde uppenbarligen inte spelarna på isen. Vrålet från August när han stänkte in reduceringen 1-2 på hörna var så starkt att fokuseringen på kameran fick fnatt och hoppade till läktarplats. Inte en enda bild på honom blev skarp. En viss lättnad och nytändning kunde skönjas i laget där och då.
Den fortsatte i andra halvlek och dämpades inte av att gästerna tidigt spädde på sin ledning till 1-3. Vi fortsatte och jobba för varandra och det gav utdelning. Först genom Simon som var på rätt plats igen och sedan kom det efterlängtade målet för Erik när han ”stänkte” in kvitteringen på hörna.
- Det kändes riktigt skönt att få sätta dit den, sade Erik efter matchen när jag fick tag i honom ute i våran barack.
Det kanske mest glädjande av allt kom efter kvitteringen. Vi lade oss inte i försvar för att säkra poängen utan jagade efter ledningsmålet och vinst. Nu kom inte den i den här matchen. Men den kommer.
