Vändning och seger mot VSK i premiären
Erik Pettersson gjorde SAIK:s första Elitseriemål för säsongen

Vändning och seger mot VSK i premiären

SAIK slog Västerås i Elitseriepremiären med 7-5 (2-4) efter en stark vändning inför 1605 i Göransson Arena. SAIK bjöd stundtals på bra bandy och VSK bjöd på riktigt bra motstånd. VSK orkade dock inte hela vägen och Chrille Edlunds 6-5-mål i slutskedet av matchen blev matchavgörande.

Äntligen var det dags för Elitseriebandy igen. Visst, det var smygpremiär mellan Västerås och Hammarby men nu skulle det dra igång på allvar. Fem matcher som skulle sätta igång hela karusellen på nytt. Hälsingederby i all ära, men störst av alla var SAIK-Västerås i Göransson Arena. 1:an mot 2:an i Elitseriens maratontabell, SM-finalisten de tre senaste säsongerna mot mesta mästarna. Det blir inte mycket bättre än såhär.
 
Det blir inte mycket bättre än såhär sa jag, och matchbilden visade inte annat. Chrille Edlund spelade fram till Erik Pettersson som helt ren framför mål lyfte in 1-0 efter bara en halvminut. Det kändes viktigt att SAIK gjorde det första målet, och man fortsatte att ånga på. Chrille Edlund sköt strax utanför på en hörna i den 3:e minuten innan VSK fick spela lite anfallsspel. SAIK försvarade stabilt men Ted Haraldsson tappade ut bollen till hörna i ett ganska oprovocerat läge och gästerna fick försöka på hörna. SAIK-muren höll tätt den gången men tendensen var tyvärr att VSK tog över. SAIK tappade mycket boll tidigt i uppspelsfasen och lyckades inte vinna de lösa bollarna. I den 12:e minuten hade VSK en till hörna som Pasi Heikkanen klarade. Tempot sjönk lite i matchen och även om SAIK hade mest boll så lutade det åt en kvittering. Och Västerås fick utdelning i den 18:e minuten. Patrik Sjöström dunkade in en hörna och det stod 1-1.

SAIK tappade mycket boll och såg ovanligt ineffektiva ut när man kom upp i banan. Men det behövs inte mycket för att saker och ting ska vända. Erik Säfström tog sig fram på vänsterkanten och hittade in till Johan Östblom som föste in 2-1. Bara en kort stund senare, i den 24:e minuten, kvitterade dock VSK igen. På en ny hörna satte Magnus Joneby 2-2 och respekten för VSK:s hörnor växte. Precis innan matchuret tickat upp på 30 tog VSK ledningen, inte på hörna den här gången. Oscar Gröhn hittade in till en fri Tobias Holmberg som enkelt lyfte in 3-2 till gästerna. Efter ett fint SAIK-anfall i den 34:e minuten nådde bollen Dennis Henriksen som sköt hårt och bra, men träffade målställningen. I den 35:e minuten kom Chrille Edlund fri med Andreas Bergwall, men Bergwall fick upp en näve och räddade. Det ska även nämnas att gästerna hade lägen, bland annat så kom Jonas Nilsson runt på högerkanten och var på vippen att hitta in med bollen till fristående VSK:are, men Pasi Heikkanen lyckades stoppa bollen. Men visst hade SAIK flest lägen i slutet av den första halvleken. Linus Forslund var kanske närmast då han i den 41:a minuten tvingade Bergwall till en jätteräddning då han sköt ur dålig vinkel efter en dribblingsräd på högerkanten. Men VSK utökade ledningen, först hade Jens Blixt (tror jag i alla fall) ett friläge som Pasi Heikkanen klarade och sen kom målet. Precis innan halvleken var slut lyckades Tobias Holmberg göra sitt andra mål och det var 4-2 i halvtid.
 
VSK var bra, inget snack om saken. De var smarta när de stack upp och hade ofta bollen med de som var längst fram för att undvika kontringar. SAIK gjorde egentligen motsatsen och tappade ofta bollen i farliga lägen. Och det kändes som att det lilla extra saknades, det som gör att man får en målchans eller att man räddar ett mål, eller för all del att man vinner en boll på mittplanen. 0-0 i utvisningsminuter speglar faktiskt matchbilden, och så ska det inte vara i en match som denna. Det allra sista, men kanske det mest påtagliga, jag tänker skriva om i halvtid är att man inte hittar fram till de tre anfallarna. Linus Forslund kommer ner och hämtar bollen och det gör även Magnus Muhrén ibland men det är sällan passningarna upp till lagets bästa avslutare hittar rätt. Lyckas man hitta Erik Pettersson och Christoffer Edlund med lite fler bollar kände jag på mig att man skulle vända detta, det var min klara övertygelse.
 
SAIK var tidiga ut till den andra halvleken och fick vänta länge på VSK som istället var 2-3 minuter sena, bara lite kuriosa sådär på fredagskvällen för den som är sugen på det.
 
Det jag skrev om i halvtid kan ni glömma, VSK började med ett bolltapp på mittfältet och SAIK vann en hörna. Men hörnan missades och VSK fick ett jätteläge i den 47:e minuten. SAIK spelade som tur var uppoffrande och fick undan bollen. Magnus Muhrén kom strax efteråt runt på kanten och sköt ett vinkelskott som gick strax utanför och den andra halvleken hade inletts mer fartfyllt än den första. När matchtempot sjönk lite runt den 51:a minuten så kändes gästerna återigen som det tyngre laget trots att SAIK hade mer bollinnehav. I den 57:e minuten var Fredrik Rydberg fri men han avslutade på ett tillslag och fick ingen fart på skottet. Pasi Heikkanen knep ihop benskydden och SAIK vände spelet. Och SAIK vann tillbaka bollen högt, Magnus Muhrén fick tag i den och bröt in från vänsterkanten och lyckades skjuta in sitt första Elitseriemål i år.
 
I den 63:e minuten fick SAIK också en gyllene chans att kvittera. Ted Haraldsson fick straff och Christoffer Edlund klev fram för att sätta sitt första Elitseriemål den här säsongen. Chrille missade inte, 4-4. Och på avslag snodde Chrille bollen från ett passivt VSK och var nära att sätta ledningsmålet, men Bergwall klarade. Och minuten senare hittade Pasi Heikkanen fram till Magnus Muhrén med ett långt utkast och Murren hittade in till Erik Pettersson. En EP i ett trångt läge lyckades tyvärr inte överlista Bergwall denna gång. Istället tog VSK ledningen i den 70 minuten då Janne Rintala fick kliva in i banan och knacka in 5-4 bakom Pasi Heikkanen. I den 73:e minuten lyckades dock SAIK kvittera igen, Chrille Edlund spelade fram till Erik Pettersson som fri med Andreas Bergwall sprätte in 5-5. VSK tog över lite efter målet men lyckades inte skapa några klara chanser. Med tio minuter kvar stod det verkligen och vägde, lagen skapade lite halvchanser men var väldigt noga med att inte släppa till någonting bakåt. Så kom läget, Ted Haraldsson hittade Chrille Edlund som bröt sig fram och skapade läget för sig själv som han sedan förvaltade. 6-5 satte han lågt förbi Bergwall och efteråt gled Chrille ut i skyddsnätet och firade därifrån. SAIK kunde nu gå på omställning och 7-5 kom i den 87:e minuten då Ted Haraldsson hittade fram till Johan Östblom som placerade in bollen. VSK tog time-out och SAIK sjönk ihop med laget och släppte inte några ytor för Västerås. Matchen slutade 7-5 och SAIK lämnar Elitseriepremiären med två sköna poäng.
 
Ja, det blev seger. Visserligen var det bara 1605 personer i Göransson Arena, vilket får ses som en besvikelse, men det var en perfekt publikmatch. Gott om mål, bra med målchanser och ett hemmalag som visar upp en enorm styrka genom att vända mot ett väldigt bra lag. En väldigt viktig seger, och det här blir något att bygga vidare på. Den första halvlekens misstag upprepades stundtals i den andra halvleken, men det blev bättre och SAIK lyfte sig framförallt i närkampsspelet och tajmingen. Det blev en premiär som lovar gott inför resten av säsongen, och i mars… Nej, jag vågar inte säga något än. Men jag avslutar gärna som jag började, i en premiär blir det helt enkelt inte mycket bättre än såhär.

Bäst i SAIK? Ja, bra fråga. Johan Östblom och Dennis Henriksen var bra i andra halvlek. Erik Pettersson gör det bra och Christoffer Edlund gör mål när det behövs. Pasi Heikkanen var stabil och det var också Rasmus Forslund. Men bäst är svårt att säga! Det får väl bli Pasi då om jag måste välja, men det var hårt där bakom.

Jonathan Paschen2013-10-25 21:25:00
Author

Fler artiklar om Sandviken