VSK-Vänersborg 1-2
Seriefinalen på Rocklunda blev en blek tillställning mellan ett lag som inte ville och ett lag som inte kunde. Symptomatiskt för matchen var att ”alla” tre målen kom på fasta situationer.
IFK som för dagen var utan Valeri Grachev och Joakim Berglundh startade annars bra. Man erövrade bollen högt upp i banan och när man tog fart så hade VSK svårt att hänga med. VSK kom inte mycket längre än till halva plan och när IFK tog kontroll över bollen såg man mycket bestämda ut när man gick till attack.
Det bästa VSK producerade var när Michael Carlsson åkte igenom från halva plan, men ensam med Peter Johansson sköt han rätt på densamme. Efter en kvart fick IFK en hörnkavalkad och på lagets femte hörna i halvleken så slog Mats Rönnkvist in bollen, 1-0. Så långt var det ett rättvist resultat.
Men efter IFK:s ledningsmål ändrade matchen helt karaktär. Om det var IFK som bjöd in VSK eller VSK som började spela bättre är svårt att säga. IFKs fem där bak började spela hockey-bockey med varandra och VSKs anfall såg allt vassare ut. VSK kom i våg efter våg och IFK skapade egentligen inget större av värde. Att IFK trots en man mindre i 10 minuter klarade av att hålla ledningen fram till halvtid kan man tacka stolparna, turen och en rejäl portion oskicklighet från VSKs sida. Anderbro träffade trävirket 2 gånger och VSK hade gång på gång möjlighet att göra mål. Trots det behövde Peter Johansson egentligen inte göra några större parader.
Andra halvlek började VSK med en man mindre och det var nog en tacksam utvisning för IFK eftersom stormen bedarrade betänkligt. VSK-publiken vädrade sitt missnöje med lagets oförmåga att luckra upp IFKs försvar när man var tvungna att vända hem gång på gång.
Trots ytterligare två utvisningar på IFK-spelare så kändes det nu som IFK hade full kontroll över VSKs anfall. Man hade inte mycket boll, men man släppte inte till något. VSKs mittfält som hade trummat på rätt bra i första anförda av Ted, Östling, Robertsson och Johan Östblom såg trötta ut efter ett tag och bjöd på indian efter indian på egen planhalva. IFK missade ett antal chanser och den bästa var när Henrik Eriksson prickade ribban via Kjörling. IFK borde nog ha punkterat matchen här.
Med 10 minuter kvar vaskar IFK kvar en hörna och Viktor stänker in 2-0 i krysset. Matchen kändes helt avgjord nu. Bara några minuter senare slår VSK in en ofarlig slumplyra in i IFKs straffområde och jag ser inte vad som händer men plötsligt är det straff. När jag läser i TTELA nu på morgonen så var det ett felaktig slag på lyran av Berner som orsakade straffen. På straffen gör VSK 1-2 via Östling, men IFK håller undan kan räkna ännu en seger till årets säsong.
Reflektioner från matchen: det var en ganska dålig bandymatch som spelades på Rocklunda. IFK ville inte anfalla och VSK kunde inte. Även om man hade farten på mittfältet så var det solokörningar hela tiden, med få släpp och kombinationer.
Domaren Peter Öhrlund från Örebro är också värd ett omnämnande. Jag har sett bandy i snart 30 år och det var nog den snällaste match jag sett. Rena juniorbandyn med ständiga avblåsningar hela tiden och i stort sett inte en närkamp under hela matchen. Det blev nästan parodiskt när VSKare vid 2 tillfällen åkte rätt in i stillastående IFKare med bollen och fick frislag med sig. Om Öhrlunds bedömning ska vara något sorts led i projektet om mer publikfriande bandy får man nog tänka om. I denna snälla match lyckades Öhrlund hittade IFK avblåsningar i massor, fyra IFK utvisningar (1 VSK *ler*) och en straff för hemmalaget. Jag hoppas Öhrlund sov gott i natt i sängkläder som jag antar är grönvita eller kanske hemmafärgade. Förlåt jag menar hennafärgade…
IFK då: Jag tycker man kan sammanfatta insatsen med ett enda ord STYRKA. IFK saknar sin speldirigent och för dagen kanske hetaste spelare. Oj, vad han saknades när ingen av de Blåvita vågade åka med bollen i första. Man saknar sin lagkapten. Man spelar inte bra. Man möter serieledarna på bortaplan. Man spelar med en man mindre i 25 minuter och får en straff emot sig. Ändå vinner man!
Spelarkritik: Det är en kollektiv insats och framåt är det ingen som utmärker sig även om Henrik Eriksson hade ett par fina försök. Försvarsspelet imponerar, plus till Sixtensson, Röing och Nordin.
16 segrar, en oavgjord och en förlust. Det blåvita segertåget tuffar på. Nästa anhalt Vänersborgs Isstadion fredag 19:00!
Till sist kan man väl konstatera att man är en usel tippare. Jag tippade 7-3 till VSK. Det var bara fem mål i från och fel lag som segrare.
PS. Vetlanda ser starka ut.
