Förluster mot SAIK och Hammarby
IFK Vänersborg startade om elitserien med två bortamatcher mot två obesegrade hemmalag. Och fick finna sig i att se motståndarna ta nya hemmasegrar.
Sandvikens AIK - IFK Vänersborg 10-5 (3-1)
I bortamatchen mot seriesuveränen Sandviken var IFK aldrig riktigt med och slogs om poängen. Därtill var SAIK lite för bra och IFK:s defensiv lite för svag i perioder i matchen. Till exempel när Joakim Hedqvist reducerade till 2-1 men SAIK tilläts göra 3-1 i princip på avslag. Eller när SAIK kunde gå ifrån till 6-1 i början av andra halvlek.
Offensivt funkade spelet trots allt okej och IFK producerade fem mål framåt. Tyvärr gjorde SAIK tio mål och det går inte att undvika att bli imponerad av det lagets offensiva kapacitet - inte minst på hemmaplan. man snittar nästan tio mål per match hemma i Göransson Arena den här säsongen.
Hammarby IF - IFK Vänersborg 4-1 (1-1)
Den andra bortamatchen skulle ha blivit en historisk bandyfest i Tele2 Arena. Men eftersom Stockholmarna inte klarar av att bygga fungerande arenor trots att de kostar X antal miljarder kronor så fick matchen flyttas till Zinkensdamm. Vilket var olyckligt, eftersom Zinkensdamm är en av de där omhuldade utearenorna där det spelas bandy "på riktigt", vilket gjorde att regnet öste ner och gjorde isen i princip ospelbar.
Första halvleken blev en tävling i vem som kunde slå flest lyror utan adress, och IFK:s målvakt Pertti Virtanen verkade tävla med sig själv för att se hur många gånger han kunde kasta bollen över Hammarbys kortlinje medan Hammarby svarade på fysiskt IFK-spel med fult spel.
Man minns framförallt Anders Perssons armbågstackling mot huvudet på Christoffer Fagerström - en sån tackling som i hockey skulle gett matchstraff och fem matchers avstängning men som i bandy inte ens gav utvisning. Det röda kortet borde kommit upp där, om det nu är tänkt att domarna ska stävja farligt spel. Svårt att se något farligare spel än att köra på en oförberedd spelare från sidan och tackla honom i huvudet.
Hammarby tog på något sätt ledningen när ett frislag från 45 meter studsade/styrdes framför mål och ställde Virtanen. IFK och Joakim Hedqvist replikerade snabbt med ett frislag direkt i mål och 1-1 blev halvtidspaus. Hammarby hade skapat flest farliga chanser genom att föröska spela lite mer längs isen.
Det spelet anammade IFK i den andra halvleken som spelmässigt var klart bättre. Man skapade fler chanser och kom in i straffområdet oftare än när man bara slog lyror. Tyvärr var marginalerna inte med IFK den här kvällen, skotten skotten smet över eller utanför eller täcktes framför mål och får man inte utdelning på chanserna borta mot Hammarby så vinner man inte.
Det gjorde inte IFK heller. Hammarby hade slumpen på sin sida i denna slumpartade match. En IFK-försvarare snubblade olyckligt på den skrovliga isen och tvingades slå ifrån sig bollen, som tyvärr hamnade rakt i gapet på precis fel gubbe - Patrik Nilsson - som kunde lyfta in 2-1.
Ulf Einarsson kunde sedan med lika delar tur och skicklighet studsa bollen igenom IFK:s försvar och runda Virtanen och göra 3-1. IFK försökte flytta upp laget i slutet men Hammarby hade ingen anledning att anfalla utan stod kvar med 6-7 spelare runt straffområdet halvleken ut. När IFK flyttade fram folk blev det ytor bakåt som Erixon och Pizzoni-Elfwing utnyttjade till att göra 4-1, ett mål som kom till efter att Adam Gilljam kört över Wallin Kamperin på ett till synes regelvidrigt sätt vilket skapade omställningsläget. Aidesjös bedömningsnivån under matchen uppvisade slående likheter med ett EKG.
Hammarby vann dock rättvist till slut. Man var lite vassare framför mål och behärskade den dåliga isen lite bättre än IFK-spelarna. Vilket är rimligt, IFK tränar och spelar under perfekta förhållanden större delen av säsongen och är givetvis inte alls lika vana vid att hantera sträva och hoppiga isar som ett utelag som Hammarby är.
- - -
Tråkigt efterspel till matchen var att IFK:s supporterklubb Älgarna blev bestulna på två stora - och dyra - flaggor. Värdet uppskattas till ungefär 10 000 kronor. Eventuellt har även vänersborgarnas bussar blivit utsatta för inbrott eller försök till inbrott under matchens gång.
Frågan är om Hammarby i egenskap av arrangör tar sitt ansvar och ersätter Älgarna för skadorna?
Att Älgarna blir bestulna har tyvärr hänt förr. Då var det Villa Lidköpings supportrar som tyckte det var roligt att sno saker. Att ha mycket publik på matcherna har uppenbarligen sina baksidor. Åtminstone för bortasupportrarna som hälsar på.
