Krönika: Söder kan matcha norr
I och med det korta uppehåll som är just nu har krönikören Daniel Johansson funderat över styrkeförhållandena mellan norrlagen och söderlagen.
Med fyra omgångar spelade av elitserien är det dags för ett litet uppehåll, och då kan det vara läge att fundera över den ständiga kommentaren "Norr är bättre än söder".
Är det verkligen så?
Tja, man kan väl säga att toppen i norr är bättre än den i söder, men att alla lag i söder mycket väl kan matcha alla norrlagen när det väl kommer till kritan. Det syns framför allt när Vetlanda tar en poäng mot Sandviken, när Vänersborg spelar helt jämnt och får oavgjort mot Edsbyn och förlorar snöpligt mot Hammarby, eller när Västerås och Villa krossar Broberg.
Även i superallsvenskan ser man att det är jämt mellan norrlagen och söderlagen.
Skillnaderna mellan norr och söder är sällan så tydliga som när ett norrlag möter ett söderlag. Alla norrlag spelar med ett enormt tempo och en väldigt positiv anfallsbandy. Söderlagen däremot prioriterar defensiven mer. Säkra bakåt, kontra framåt.
Och kanske är det därför norrlagen är bättre i slutspelen.
Det är helt klart så att det är lättare att vinna och göra mycket mål om man kör full fart framåt jämfört med om man säkrar bakåt och bara anfaller när tillfälle ges. I ett slutspel där antalet segrar räknas och inte antalet poäng är det givetvis en fördel om man kan föra en match och ha spetskompetens nog att avgöra den. Visst kan det slå bakut ibland, men i en matchserie över fem matcher gör det inte så mycket.
Söderlagens tålmodiga spel där man tar lite risker fungerar bra i seriesammanhang, där varje poäng är viktig, där en oavgjord match och en poäng är bättre än en förlust.
Lagen från de sydligare breddgraderna behöver skaffa sig ett spel där man kan "ösa på", ett spel man kan plocka fram i avgörande lägen, samt ha spelare som kan gör den där soloraiden eller slå in den där hörnan när matchen står och väger. Kan man skaffa sig de här egenskaperna och sådana spelare så kommer man kunna matcha norrlagen även i slutspelet.
***
Av ovanstående anledningar tror jag att IFK Vänersborg kommer gå långt i år. Man har ett stabilt grundspel, men man kan även ändra om och spela underbar anfallsbandy stundtals. Och man har de där spelarna som kan göra det lilla extra. Tänker främst på skyttekungen Misja Pasjkin och ryske geniet Valeri Gratchev.
Årets fina spel har fått blåvita supportrar att drömmande minnas semifinalsäsongen 2002/2003. Kan man gå längre i år?
Varför inte? Årets upplaga av IFK Vänersborg är ju den bästa någonsin.
***
Hammarby är bättre än på mycket länge i år. Bergwall och Bergwall har kommit in och säkrat bakåt.
***
Att Edsbyn tar hem guldet råder dock ingen tvivel om.
***
Till sist: Mats Fröberg ringde upp Villas ordförande Kenth Lindström och spelaren Pär Gustafsson och bad om ursäkt för det osportsliga SMS som skickades till Gustafssons telefon. Jag anser den frågan avslutad nu och förhoppningsvis känner inte "Pära" samma behov av att gråta ut i tidningarna i fortsättningen.
***
Frågan är när Pär Gustafsson och Villa ber om ursäkt för de synnerligen osportsliga spottloskor som träffade diverse vänersborgsspelare under samma match?
