Krönika: Tankar inför säsongen
Solen gassar på och steker oss långsamt utifrån och in, och på Isstadion tränas det fotboll. Inte konstigt att man längtar tills solen blir kall och man kan köra bort fotbollsflanarna från vår bandyborg och ersätta konstgräset med vacker, blank is. Det är ju trots allt bara tre månader kvar.
När bandyabstinensen är som värst så här mitt i olidliga sommaren (förstår inte vad som är så speciellt med att bli svettig och stekt) så kan man alltid vända sig inåt och fundera sisådär tre månader framåt i tiden. Till bandypremiären. Till en ny, gastkramande säsong. För finns det något ljud sommaren kan bjuda på som går upp emot ljudet av snabba skridskoskär?
* * *
Jag kände mig bedragen, sviken, ja, nästan chockad över IFK:s utveckling från en klubb som värderat kontinuitet högt till en flyttfågelkoloni. Spelare man trodde var äkta och hade klubbkänsla valde att lämna klubben i sticket.
En efter en försvann de. Och det var inte vilka spelare som helst, utan landslagsmannen och lagkaptenen Martin Röing, blivande landslagsmannen Misja Pasjkin, spelmotorn Mats Rönnqvist, talangerna Mayborn, Karlsson, Gratjov och Lindberg och troligtvis även superstjärnan Valeri Gratchev (som dock tidigare deklarerat att han bara skulle spela ett år). Med flera, ska tilläggas.
När det var som värst stod IFK med en trupp på bara sex spelare. Det fylldes sedan successivt på med spelare, såväl nygamla som nya namn. Som IFK:are blev man givetvis lite extra glad när man fick höra att såväl Richard Wallin och Johan Grahn vände hemåt efter en succéfylld säsong i norska Sarpsborg. Även värvningen av forne IFK:aren Simon Stenvall väckte positiva känslor hos de blåvita.
Dock saknades de riktigt tunga namnen som skulle bli stommen i det nya IFK och man blev så smått orolig. Men till slut anslöt även dessa till truppen i form av Niemikorpi, Wikström och Laitinen, och man kunde sova lite lättare på nätterna.
Men det kommer fortfarande bli en oerhört tuff säsong.
* * *
Fröberg & Co verkar ha haft en klar tanke när man gjort årets värvningar. Frågan "är du villig att ge 100% för klubben och ditt bandyspelande?" tycks ha ställts till samtliga spelare - bara för att kunna försäkra sig om att man slipper skitmatcher pga omotiverade spelare. Man vill inte se spelare som inte ens orkar anstränga sig i en åttondelsfinal bara för att den spelas mot Sirius. Man vill bygga för framtiden, och då går det inte ha spelare som inte orkar pendla eller som inte är nöjd med att spela i IFK utan vill spela på högre nivå.
Man kunde även urskilja en klar satsning för framtiden i byggandet av truppen, värvningarna bestod bland annat av Richard Wallin (19 år), Johan Grahn (19), David Erkenborn (18), Nils Wikström (22), Andreas Eriksson (22) samt Kjetil Bergh (24) och Simon Stenvall (24). Tillsammans med 86:orna Larsson, Korén och Korén så har IFK en av bandysveriges mest talangfulla trupper. Medelåldern ligger på 25 år, i bandy väldigt lågt.
Men ungdomlig entusiasm är sällan tillräckligt, så man valde att krydda truppen med rutinerade rävar som Niemikorpi, Andersson, Laitinen och sedan tidigare Berner, Johansson och Nordin. Faktum är att konkurrensen i truppen känns större än någonsin, framförallt pga att samtliga spelare känns så jämna, det finns nästan inga givna stjärnor som kan vara säkra på att spela varje match.
Det som för ett par månader sedan såg hopplöst ut har nu efter hårt arbete av framförallt Mats Fröberg, vänts till något mycket spännande och intressant. Magnus Nordin har uttalat sig om att han kommer ge de unga spelarna chansen i år, och det är bara att hoppas att de tar dem.
Framför allt IFK:s egna 86:or förväntas få sitt stora genombrott i år. Man vann SM-guld 2005, och nu är man redo att ta steget in i en allsvensk startelva. Jag tvivlar inte ett dugg på att killarna klarar av det. Samtliga har spelat på högsta nivå tidigare och gjort bra ifrån. Kanske växer de om de får större ansvar.
* * *
Personligen hoppas jag Jesper Larsson och Fredrik Korén får spela vänster- respektive högerhalv nästa säsong. Samt att Richard Wallin får förtroendet som libero.
Framtiden, IFK, framtiden.
* * *
Måste för övrigt varit ganska tryckt stämning på familjeträffarna när Selånger, med Ulrik Fröberg i spetsen, och Vänersborg, med brorsan Mats Fröberg, slogs om samma spelare (Mathias Andersson).
* * *
Apropå att växa med större ansvar så kan vi nog vänta oss Henric Erikssons bästa säsong någonsin nästa år. Henric är en kille som växer något enormt varje gång han får en lagkaptensbindel runt armen, och nästa säsong kommer den sitta där permanent efter Röings flytt.
Oerhört roligt, tycker jag, då Henric personifierar professionalismen och IFK-hjärtat. Han älskar klubben, och klubben älskar honom. Han är villig att satsa stenhårt på bandyn och gör ingenting halvdant. "Buddha" kommer bli IFK:s pådrivare och motor och den absolute nyckelspelaren nästa säsong.
* * *
Hur ser det då ut inför kommande säsong? Förvånansvärt bra, faktiskt. Södergruppen ser svagare ut än på länge. Hammarby och Västerås är överlägsna och kommer ta de två första platserna ganska enkelt.
Men bakom är det ganska jämnt.
- VillaLidköpings trupp skrämmer ingen, många nyckelspelare har försvunnit utan tillräckligt många riktiga ersättare.
- Vetlanda är som vanligt stabila och ser varken bättre eller sämre ut.
- Boltic har förstärkt så smått, men inte mycket. Och hur motiverade är spelare som tvingas spela för halva lönen?
- Motala är det lag som gått mest framåt och kommer höja sig ett snäpp.
- Örebro är slagpåsen som inte har något att säga till om nästa säsong, tyvärr.
Sett utifrån detta så har IFK en ganska god chans att knipa en elitserieplats. Det kommer bli en huggsexa mellan framför allt Motala, Vetlanda, Villa och Vänersborg, och jag kan inte se några självklara favoriter i den kampen.
* * *
Men man ska ändå inte ha för höga förväntningar på vårat unga IFK i år - att undvika nedflyttningskval känns som ett realistiskt mål för säsongen.
* * *
Men, misströsta inte alla blåvita där ute. För även om det sett och känts tufft ibland, så kan vi se fram emot att få se många unga talanger blomma ut och nya publikfavoriter skapas. Och det är ibland minst lika tillfredsställande som att det går bra för laget.
