Derby - Wigan
0 - 0

Oinspirerat IFK föll i genrepet

Det var ett trött, slött och oinspirerat Vänersborg som tog sig an IFK Motala på lördagen. Motala kunde vinna med 0-5 i en match som närmast kan beskrivas som ett sömnpiller.

Isen var återigen dålig i den första halvleken. Värmen och vinden hade gått hårt åt den och gjort små pucklar där frysrören ligger. Detta gjorde det närmast omöjligt att spela vettig bandy i första halvlek. Motala var hetare på andrabollarna och kunde tack vare det skaffa sig ett grepp om matchen.

IFK spelade med exakt samma laguppställning som förra matchen och det fungerade bra återigen. Defensiven var stabil återigen och det var inte försvarets fel att Motala gjorde ett par mål. 0-1 gjorde Erik Ågren som åkte sig själv i skottläge och sköt ett skott som Peter Johansson i ärlighetens namn borde tagit.

Billig straff
Efter det rullade det på för Motala. Man spelade bättre än IFK och utnyttjade alla konstiga studsar till att skapa sig själva målchanser. 0-2 gjorde Anders Lindén på hörna och kort därefter hittade Emelyanov Spångberg som lurade ner "Löken" och lade in 0-3. Det var många trötta ben och skallar på isen för IFK under hela matchen och Motala utnyttjade det direkt.

Man fick dock hjälp av domaren (som för övrigt var samma tomtenisse som igår). Jonas Eriksson spelade upp döende svanen i straffområdet och Jesper Larsson fick på något konstigt sätt en utvisning på sig för bentackling. Fråga mig inte hur domaren fick det till det. Straff blev det i alla fall för Motala och Anders Lindén slog säkert in den.

Inget funkade
Därefter hände inte mycket mer i andra halvlek. IFK skapade några halvchanser men anfallarna var fruktansvärt trubbiga matchen igenom. Det som funkade mot Vetlanda funkade inte alls idag. Fantasin och farten var som bortblåst och anfallsspelet var orörligt och tungt.

Man skulle kunnat ställa två bautastenar uppe på topp och de hade antagligen fått mer uträttat än Berner och Strömqvist fick under hela matchen. Det blev inte bättre av att Mathias Andersson fick utgå i halvtid. Han ersattes av Johan Grahn som gjorde en slät figur.

Grinigt Motala
I andra halvlek var isen betydligt bättre än i första och det gick lite lättare att spela bandy. Motala inriktade sig mest på försvar och deras få attacker fångades upp av ett tätt IFK-försvar. Motala hade lite mer fart än vanligt, men i övrigt var det samma gamla Motala.
Man spelade fult och var allmänt griniga.

Nils Wikström åkte på en fruktansvärt ful bentackling i hög fart av Johan Thorsson. Thorsson fick det röda kortet direkt, helt enligt regelboken. Men detta vägrade man acceptera i Motala utan bestämde sig tydligen för att ta ut sin frustration på motståndarna. Man gnällde på domarna, skrek på vänersborgarna och betedde sig allmänt dåligt på planen. Precis som Motala brukar hålla på, med andra ord.

Håriga fötter?
Andra halvlek var spelmässigt ganska avslagen. Domare Kristiansson envisades med att ta utvisningar på båda lagen stup i kvarten vilket förstörde alla möjligheter till bra spel. Istället åkte lagen mest runt och bevakade varandra och bråkade lite då och då. Motalas lille Peder Mannerberg, som eventuellt har mycket håriga fötter, uträttade inte mycket i spelet men hans käft glappade desto mer. Förstår inte poängen med att åka runt och gråta när man leder med 4-0.
Slutresultatet 0-5 kom i slutet av matchen när IFK hade två spelare utvisade. man var inte vakna på Motalas frislag och Lucas Persson kunde fri slå in 0-5 bakom Peter Johansson.

Att IFK hade spelat tre matcher på fyra dagar varav två på mindre än 24 timmar märktes idag. Motala har vilat och tränat i en vecka och var betydligt piggare och hetare. Från IFK.s sida verkade man mest nöjda med gårdagens match och struntade helt i den här. Inställningen och ointresset visar sig väl tydligast i det faktum att IFK skänkte bort 4-5 hörnor till Motala för att man inte var på tårna.

Fredrik Korén och Nils Wikström var bäst i ett blekt hemmalag. Dessa två försökte åtminstone. Lite synd att det var drygt hundra personer med på dagens skitmatch än på gårdagens när IFK faktiskt spelade så bra som man kan. Men faktum kvarstår - IFK kan inte undvara rörliga, snabba anfallare som Niemikorpi och Eriksson. Dessa kommer bli livsviktiga i år.