Söndagstänket v.48
Varje söndag kommer Lilla Paris fundera lite över aktuella ämnen, både i bandysverige i stort och IFK Vänersborg. Vi kommer även lista de tre hetaste och tre kallaste spelarna/ämnen under veckan som gått.
TVÅ ANFALLARE GÄLLER I NYA IFK
IFK Vänersborg har i flera år spelat med enbart en anfallare på topp. Till och med när man hade spelare som Laakonen och Holopainen i samma lag så föredrog man ofta att spela med bara en av dessa på planen samtidigt. När sedan Misja Pasjkin var den enda klara anfallsstjärna i IFK under två säsonger så blev spelet med en ensam targetplayer på topp ännu mer utpräglat.
Ett sånt spelsystem måste inte vara fel, det beror på hur resten av laget ser ut. Har man ett lag med många offensiva spelare som fyller på från mittfältet så kan det faktiskt vara bra att ha en target player som tar ner bollar och lägger bakåt på spelare i fart. Vänersborg spelade på det sättet med stor framgång förra säsongen, och det fungerade tack vare att spelare som Lindberg och Gratjov ständigt åkte på sina kanter och gav Valeri Gratchev fler spelalternativ.
Men nu är samtliga dessa fyra spelare försvunna till både öst, syd och norr. Det spelarmaterial IFK nu istället för fogar över passar inte in i det spel IFK så framgångsrik spelat under flera säsonger. Det skapas inga chanser och inget tryck när IFK slår lyror mot en ensam anfallare. Därför har Magnus Nordin tvingats ändra spelsystem och istället spela med två anfallare på topp.
Statistiken talar sitt tydliga språk - två anfallare är bättre än en. IFK spelade med en ensam anfallare på topp mot Örebro i premiären. Det slutade med en klar förlust med 1-4, och IFK skapade nästan ingenting framåt. Även i andra halvlek mot Villa Lidköping spelade man med en ensam anfallare - facit blev noll mål framåt.
Efter det tvingades man byta system, och sedan dess har IFK spelat med två anfallare på topp. Då har man dels skapat betydligt fler farliga chanser och gjort betydligt fler mål. 19 mål på fem matcher med två anfallare på topp är nästan mer mål än IFK mäktade med under hela försäsongen, då man mestadels spelade med en ensam anfallare.
Förklaringen är ganska enkel till varför två anfallare fungerar bättre: Understöd, understöd och understöd.
När man har spelat med Jonas Berner ensam på topp har han tagit ner bollar, men inte haft någon att spela vidare till. När Andreas Eriksson spelat ensam på topp har han fått jaga lyror som varit omöjliga att göra något vettigt av.
Men med två anfallare på topp har IFK kunnat lägga långa bollar på stora, starka spelare som Berner och även Andreas Eriksson på topp, och sedan snappat upp andrabollen och därmed skapa ett starkt tryck mot motståndarnas mål. Det är så IFK ska spela, och måste spela. Det går inte att spela defensivt i en hel säsong, eftersom man måste producera framåt för att kunna vinna matcherna.
Därför hoppas jag att IFK kan fortsätta våga spela med sitt tvåmannaanfall även i fortsättningen. Det har ju som sagt fungerat ganska bra hittills, om man säger så.
HETAST
* Tomi Niemikorpi - Gjorde sina två första mål för IFK Vänersborg mot Västerås, och firade som en tossig. Gladare målskytt har sällan skådats i Vänersborg.
* Jonas Berner - Fortsätter producera mål och var en finne i röven på VSK-försvaret med sin förmåga att suga ner lyror.
* Vädret - Sommarvärme i december, säger SMHI. Skit, säger bandypubliken i främst Vänersborg. Ta cykeln istället för bilen, säger jag.
KALLAST
* Domarna - Vi ska vara glada att det finns människor som vill döma bandy, och därför ska vi vara snälla mot domarna. Men när det finns så många inkompetenta dårar som inte skulle känna igen en offside ens om den stod framför dem och slog dem i huvudet med gädda, så är det svårt att inte bli förbannad och klaga.
* Ted och Anders - Oerhört duktiga bandyspelare i Västerås. Men varför det där förbannade snacket med domarna efter varje avblåsning. Det är ju bara löjligt att försöka få domarna att ändra sitt domslut. Dessutom ska det rendera i utvisning enligt de nya direktiven.
* Det tajta schemat - IFK Vänersborg har sju matcher i december. Enda luckan i schemat som är större än två dagar är på julledigheten. Det är bisarrt. Lagen får inte möjlighet att träna och blir oerhört slitna på kuppen. I januari blir det ännu tätare mellan matcherna. Och allt pga att man måste spela ett ointressant VM varje år som tvingar allsvenskan till tre veckors uppehåll. Löjligt.
