Krönika: Årets viktigaste match - en träningsmatch?
En träningsmatch är en träningsmatch, varken mer eller mindre. Eller? Nej, ibland kan en träningsmatch vara mer än så. Träningsmatchen mot Vetlanda kan vara Vänersborgs viktigaste match på hela säsongen.
Efter att ha beskådat något av det uslaste jag sett IFK Vänersborg prestera på åratal i onsdags mot Kungälv - och då minns jag ändå de miserabla matcherna och det ännu mer miserabla spelet som Vänersborg presterade under mitten av 90-talet - så råder det ingen tvekan om det.
Träningsmatchen mot Vetlanda på lördag kan vara en av säsongens viktigaste matcher.
I sig betyder matchen ingenting, det är bara ett sätt för båda lagen att hålla tempot uppe under det ofrivilliga VM-uppehållet. Men i ett lite vidare perspektiv så är det lätt att förstå betydelsen av matchen. Vänersborg förlorade mot div.1-laget Kungälv, som visserligen gjorde en bra match men som inte på något sätt spelade bättre än något av de lag Vänersborg mött och slagit tidigare på säsongen. IFK:s spel var helt låst, man var fast i gamla ovanor från de tidigare regn- och snömatcherna med mycket lyror och lågt tempo.
Det är där viktigheten (som man säger i Norge, varför har vi inte det ordet på svenska?) i träningsmatchen mot Vetlanda ligger. Matchen mot Vetlanda är den sista chansen för spelarna att inför de fem avgörande och ofantligt viktiga matcherna som återstår av säsongen hitta tillbaka till det bra och vägvinnande spel man spelade innan vädrets makter började strula. Det varierade spelet som motståndarna har så svårt att försvara sig mot, med dels snabba bollsläpp i mitten och dels långa, precisa lyror på anfallarna.
Hittar IFK inte tillbaka till det spelet innan superallsvenskan drar igång igen kan det bli riktigt jobbigt.
***
Att IFK förlorade matchen mot Kungälv var varken en skräll eller en chock. Det syntes lång väg att IFK-spelarna varken var laddade eller tända inför en kvalmatch till Svenska Cupen. På samma sätt som Chelsea inte var laddade inför sin cupmatch mot Wycombe och därför bara fick oavgjort. I omspelet vann Chelsea med förkrossande 4-0 och då syntes klart klasskillnaden lagen emellan.
Jag är säker på att ett returmöte mellan Kungälv och Vänersborg skulle sluta med en lika klar seger för Vänersborg som det gjorde för Chelsea.
Framför allt var det försvarsspelet som inte fungerade mot Kungälv. IFK Vänersborg är ett lag med riktigt bra defensiv. Man släpper in i snitt 3-4 mål per match och det är i toppklass i allsvenskan. Man har inte någon gång förlorat med tvåsiffrigt i år och man har bara släppt in nio mål i en och samma match en gång - mot Dynamo Moskva i World Cup. Med det i åtanke är det lätt att förstå hur mycket under isen försvaret var mot Kungälv. Man släppte in sex mål på en halvtimme och nio på hela matchen. Det är mer än något annat lag klarat av den här säsongen.
Jag vill inte förringa Kungälvs insats, men sådana siffror beror knappast på att Kungälv är det bästa laget IFK mött i år. Den enda rimliga förklaringen bör därför vara att man inte orkade tända till. Är man inte på tårna i defensiven så skiter det sig, så enkelt är det. Kungälv fick vandra igenom och lyfta bollar över försvaret och Fan och hans mormor. Det var uselt försvarsarbete ända från anfallarna till Peter Johansson i målet.
Det är något IFK måste jobba stenhårt på.
***
Just därför blir matchen mot Vetlanda så viktig. Man måste dels hitta sitt vägvinnande spel igen, och dels måste man få ordning på försvarsspelet igen. För oavsett hur mycket laget struntade i hela Kungälvsmatchen så sätter det sig givetvis i skallen att bli så överkörda av ett betydligt sämre lag. Självförtroendet måste återfås snarast, annars kan det bli fem riktigt jobbiga matcher efter VM-uppehållet.
***
Ska man se något positivt med Kungälvsmatchen så kan man åtminstone konstatera att vi har ett dödligt vapen i Viktor Weiselius och Magnus Sjölings långa lyft mot främst Tomi Niemikorpi. Mot Kungälv stod dessa tre herrar för sex poäng. Låt oss hoppas att det fortsätter så. Det är om inte annat ett bra vapen att kunna lyfta mot Tomi om spelet låser sig.
***
Apropå VM-uppehållet, ja.
Jag är inte överväldigande positiv till det hela. Dels därför att det bara är en klubb för inbördes beundran. Ingen bryr sig mer än ryssarna i Kemerovo, de aktiva och supportrarna till de fyra-fem klubbar i landet som varje år har med spelare i landslaget. Inte ens SVT orkar bry sig, LG Hockey Games med de europeiska hockeylandslagens fjärdesorteringar är mer intressant.
VM bör spelas vartannat år. Varför?
Det finns flera argument till varför man bör spela VM mer sällan:
- Exklusiviteten. Det är mer exklusivt att vinna ett VM-guld om man inte får en ny chans att vinna varje år. Fotbolls-VM hade aldrig varit så stort om det avgjorts varje år.
- Möjlighet för fler spelare att delta i VM. Som det är nu är det samma spelare som får spela VM år efter år. Spelare som Östling och Bergwall gör sitt sjunde och åttonde VM och verkar tas ut per automatik nu för tiden istället för vad de har presterat. Om VM spelades mer sällan skulle det mellan varje VM hinna vara ett par äldre spelare slutat i landslaget, samtidigt som förbundskaptenen tvingas tänka mer på framtiden och skola in nya spelare tidigare.
- De mindre nationerna ges större möjlighet att hinna ikapp de tre stora. Det är inte lätt för t.ex. Holland att varje år försöka skrapa ihop ett landslag för att spela VM, utan att få några ordentliga förberedelser. Om man ger länderna två år på sig att bygga upp ett landslag så skulle kvaliteten på de mindre nationerna öka. Istället för VM kan länder som Ryssland, Sverige, Norge och Finland låta sina pojklandslag möta B-nationerna i ett par träningsmatcher per säsong, istället för att B-nationernas enda landskamper spelas under själva VM-turneringen.
Så, jag hoppas Svenska Bandyförbundet vågar sätta sig upp emot ryssarna och Boris Skrinnik. Utan Sverige blir det inget VM, så enkelt är det. Utnyttja det för att driva er vilja igenom och var inte så förbannat rädda för ryssarna. Det här är väl inte Kalla Kriget.
***
Förhoppningsvis är Jesper Larsson helt återställd efter VM-uppehållet. Som han saknades mot Kungälv! Unge Jespers betydelse för lagets defensiv går inte att underskatta. Trots sin ringa ålder, 20 år, och det faktum att han var ett oprövat kort inför säsongen, så är han redan en nyckelspelare i laget och den som upprätthåller balansen på mittfältet. Vågar han bara ta lite större risker och slå mer "svåra" passningar och delta mer i speluppbyggnaden så kan han bli hur bra som helst.
***
Vi får även hoppas att Kjetil Bergh kan försvara Vänersborgs färger i VM. Mot Ryssland hade dock inte Kjetil och hans lagkamrater någon rolig afton. 29 mål i baken på två matcher var ingen rolig början på VM för Kjetil & Co. För Kjetils egen del så har han åtminstone sällat sig till den sällsynta skaran med norska målskyttar i den här turneringen.
***
Ljusdal kickade sin tränare pga uteblivna resultat. Taskigt, Kallioniemi kan ju inte rå för att spelarmaterialet inte räcker till. Det känns som att hela Ljusdal verkar tro lite för mycket på de inlånade ryssarna som någon slags frälsare. Att sparka tränarna har jag aldrig trott på, kontinuitet lönar sig alltid i längden. Spelarna är de som bär det yttersta ansvaret om spelet inte fungerar.
Men det är goda nyheter för IFK, som möter Ljusdal direkt efter VM-uppehållet. Nye tränaren Stefan Hansson kommer ju bli tvungen att göra förändringar och visa att han vill vända på skutan, och risken är stor att det kan ställa till det spelmässigt för hälsingarna. Bättre utgångsläge kan IFK inte få inför avslutningen på superallsvenskan.
***
Bara att hoppas att laget tar vara på det.
***
Till sist: Det snackas mycket om David Karlsson nu i VM-tider. Han ryktas vara på väg hem till Sverige igen och främst Västerås och Hammarby nämns som troliga klubbar. Även SAIK vill gärna se sig som en möjlig kandidat till att få Karlssons underskrift på kontraktet.
Personligen tror jag dock att ett annat lag ligger bättre till - Vetlanda. Hammarby lär inte ha råd med en spelare av Karlssons kaliber om man ska få ordning på ekonomin, och i valet mellan Västerås och Vetlanda känns Vetlanda som det naturliga valet för Karlsson. Där kommer han tillbaka till ett ungt lag på frammarsch där han blir den uttalade stjärnan.
Den som lever får se.
