Krönika: Arenabygget ifrågasatt
Att jämföra kostnaderna för ett Arenabygge i Vänersborg, med kostnaderna för att bygga en ny kaffestuga i Skräcklanparken är som att jämföra äpplen och päron. Ändå är det precis vad en av de kommunala politikerna gör i en insändare i onsdagens TTELA.
Arenabygget i Vänersborg har den senaste tiden varit ifrågasatt, både av vissa kommunpolitiker och på lokaltidningen TTELA:s insändarsidor. Företrädare för ett par minoritetspartier har till och med krävt en folkomröstning i frågan om det ska byggas en Arena.
Jag tycker absolut att man kan debattera Arenans utformning och omfattningen på satsningen. Kanske till och med väcka liv i frågan om att samordna med grannkommunen Trollhättan. Men att ifrågasätta behovet av en inomhusarena med möjlighet till bandyspel tyder på dålig insikt och brist på verklighetsförankring.
IFK Vänersborg är en samlande fokalpunkt för staden. Inget annat av kommunens idrottslag engagerar invånarna i den grad som klubbens A-lag gör. För att kunna behålla elitseriestatusen krävs träningsmöjligheter och matchspelande under bättre förhållanden än vad nutidens bristande vinterklimat kan erbjuda. Det höjs t o m röster på förbundsnivå för ett krav på inomhusarenor för bandyspel på elitnivå.
Behovet av mer isyta i Vänersborg är skriande. Ungdomar som utövar konståkning, ishockey och bandy slåss om ett fåtal tillgängliga träningstider. Ishockeyspelande tolvåringar som har träningstid till kl 22:20 en vardagkväll och bandyspelande ungdomar från tre föreningar som aldrig får möjlighet att träna på ”helplan” är ett faktum. Hur ointresserad man än må vara av idrott så kan man inte blunda för att få verksamheter i Vänersborg engagerar så många utövare och röner sånt intresse, såväl på som vid sidan av isen.
Jag önskar att man, istället för att lägga energi på att motarbeta planerna på en Arena i Vänersborg, kunde engagera sig i hur den på bästa sätt kan bli en verklighet. Hur den kan bli en tillgång för inte bara ortens bandyföreningar, utan även för andra verksamheter och arrangemang.
En dag som denna kan jag inte låta bli att kommentera de senaste turerna i grannklubben Gripen. Att värva Stefan Nordén var naturligtvis en chansning, särskilt då karriären onekligen spelar på tilläggstid. Jag tillhör den skara som hyllar Stefan Nordéns förmåga på bandyplanen. När modellfrisyren ligger rätt under hjälmen är han en gudabenådad spelare. Jag kan bara beklaga att Gripen i högre grad fått smaka på Nordéns bristande förmåga att inordna sig i ett kollektiv. Naturligtvis får ingen spelare ta större plats än laget och jag tycker det är ett modigt beslut av Gripens ledning. Särskilt med tanke på den tuffa start laget har fått på sin come back i den högsta serien och inte minst med lagets tuffa skadeläge i beaktning.
Efter min förra krönika förärades jag uppmärksamhet från Gripen-håll på vårt forum. Det tackar jag för. Alltid kul att människor bryr sig. Jag respekterar det engagemang som ”Gulfrontarna” visar, men innan ni slår er för bröstet råder jag er att åka till Leksand och titta på ishockey. Ortens allsvenska lag har utan konkurrens den bästa klacken i Sverige, oavsett idrott. Visst, det finns många som springer runt och gapar i olika lagtröjor, men till priset av sönderslagna arenor, nedslagna tanter och krossade skyltfönster.
De flesta lag skulle jubla om de hade en hemmaklack som var i närheten av det stöd Leksand får, på bortamatcherna…
Hur som helst hälsar jag alla med gulfrontade kalsonger välkomna till Vänersborgs Isstadion på annandagen. Jag är övertygad om att Älgarna kommer att bjuda upp till hård kamp på läktaren, men ni får trots allt gärna åka hem med segern där. För på isen stannar poängen kvar i ”Lilla Paris”.
