Krönika: IFK är den största överraskningen
"IFK Vänersborg är en av Elitseriens positiva överraskningar. För Villa är det precis tvärtom. På fredag möts de och det står som vanligt mer än två poäng på spel" skriver Peter Cederberg inför fredagens derby i Vänersborg.
Det blåser positiva bandyvindar i Vänersborg för tillfället. IFK har presterat stabilt och bra spel på isen vilket betyder att laget innehar en välförtjänt sjätteplats i serien med sju inspelade poäng. Som vanligt är det framförallt det defensiva spelet som imponerar och IFK är med sina 22 insläppta mål bäst i serien i det avseendet.
Framåt har det sett bättre ut än tidigare säsonger och gör man sex mål mot Edsbyn och sju mot Vetlanda så är det ett bevis för att det finns offensiv styrka. Men det är ändå här laget fortfarande har sin största förbättringspotential. Glädjande då att nyförvärvet Tony Eklind fick chansen mot Tillberga och också förvaltade det väl med ett matchavgörande mål.
Nu väntar Villa-Lidköping som har haft en tuff start på serien. Villa är ett märkligt lag. Ena matchen kan de spela en bländande och publikvänlig bandy, för att i nästa rasa ihop fullständigt. Det har resulterat i en vinst mot starka Sandviken, men också genomklappningar mot Broberg och Edsbyn. I motsats till Vänersborg är det framförallt det defensiva spelet som sviktar. Backlinjen ställs ofta på svåra prov då anfall och mittfält fuskar i styrspelet. Bandy är en sport där alla lagdelar är viktiga i försvarsspelet och det verkar inte laget från Lidköping riktigt ha förstått.
Matcherna mellan IFK och Villa är ofta täta och spännande, men sällan särskilt välspelade. Det är ingen tvekan om att prestige är väl så viktigt som två poäng och det blir ofta tufft och grinigt mellan spelarna. Domaren ställs inför en svår uppgift och det vill till att min barndomskompis Roland Fager och hans medhjälpare kommer rätt in i matchen.
Det finns mycket att säga om de matcher som spelats mellan lagen under årens lopp.
Den enskilt största ”snackisen” på senare år var i efterspelet till en IFK-vinst, då ”någon” skickade ett nedlåtande SMS från Alexander Mayborns mobiltelefon till Villa spelaren Pär Gustafsson. Låt oss slippa sådana lågvattenhändelser den här gången och istället hoppas på en fartfylld och välspelad match.
Avslutar med en reflektion och några hyllningar.
Reflektionen handlar om vår domarkår. Oftast ifrågasatta, sällan hyllade. Bandy är en svår sport att döma, stora ytor att hålla koll på och ett hiskeligt snabbt spel. Att vara domare är otacksamt och jag beundrar de som ger sig i kast med det. Jag tycker att Sverige överlag har bra domare och de måste precis som spelarna också få göra misstag utan att kölhalas.
En domares största utmaning är att döma rättvist och hålla samma nivå för bägge lagen. Därför är det beklagligt att se hur de etablerade storlagen ofta får domsluten med sig. Ett par frislag här, en hörna där och en misstänkt offside som förbises. Som konkret exempel vill jag nämna SAIK-tacklingen på Filip Strömqvist där han fick hämtas på andra sidan läktaren, samtidigt som SAIK vände spelet och gjorde ett mycket viktigt och kanske matchavgörande mål. Jag påstår inte att tacklingen var regelvidrig, men ställ er själva frågan vad som hade hänt om det varit till exempel Magnus Muhren som fått ta emot den smällen?
Sannolikt hade det blivit utvisning och kanske även matchstraff. Lag som Gripen, Vänersborg och Sirius har nog med att besegra de elva motståndarna på isen och förtjänar att behandlas lika inför regelboken.
Nu till hyllningarna.
Först och främst till Gripen. Grattis till första segern i Elitserien även om den kom till efter en farsartad bandytillställning på en regndränkt Slättbergsbana. (Kanske vore dags för lite fler bandyhallar i regionen…)
Alla poäng är dock lika mycket värda och förhoppningsvis kan segern ge lite råg i ryggen inför fortsättningen. Men ni får inte göra sådana framsteg att ni luggar IFK på poäng framöver, men risken är väl liten, eller?
Andra hyllningen går till IFK:s ledartrojka med Magnus Nordin i spetsen. Magnus har återigen visat vilken eminent tränare han är. Fjolårssäsongen var sensationell med tanke på förutsättningarna och starten på årets har åter visat att han är en lagbyggare av rang. I avsaknad av matchvinnare och stjärnspelare lyckas ändå Magnus skapa ett lag som kan skaka om vilken motståndare som helst. Imponerande och värt att lyfta på bandykepsen för.
Till sist. Vilken elegant bandyspelare han är. Majestätisk skridskoåkning och passningar som skär som smör i ett bregottpaket, oftast levererade med precision på medspelarnas klubblad. Ingen kan åka skridskor så tröjan fladdrar som han kan. Jag pratar naturligtvis om Edsbyns nr 10, Daniel Liw. Det är en njutning att se honom på isen och är det någon spelare jag gärna ser i IFK:s blå-vita tröja så är det han. Se det som en tidig önskan inför julen.
En annan och kanske mer realistisk önskan är två poäng mot Villa-Lidköping på fredag, gärna inför mer välfyllda läktare än i de tidigare hemmamatcherna.
