Orimliga förväntningar?
Inför säsongen var IFK Vänersborg nederlagstippat. Efter att poängen trillade in har förväntningarna skruvats upp och en förlorad match är plötsligt en stor besvikelse, oavsett motstånd. Orimliga förväntningar? Ja, det får man nog anse. En eventuell slutspelsplats ska fortfarande ses som en stor överraskning och prestation.
Elitserien är inne i ett hektiskt och avgörande skede där de betrodda lagen tappar allt färre poäng. Många lag på seriens nedre halva har svårt att hålla en stabil nivå och det finns tydliga tecken på att nyckelspelare är slitna efter hård matchning. Tyvärr är IFK Vänersborg ett av dessa lag och det är symptomatiskt att man inte kunnat mönstra ordinarie förstauppställning i någon av de senaste matcherna. Nu är det ingen katastrof, då laget för en gångs skull har en sådan bredd i truppen att det finns kapabla ersättare. Bröderna Korén,Tony Eklind och Patrik Johansson har gjort flera inhopp i laget med fullt godkänt resultat. Men att begära att ”reserverna” ska gå in och spela på samma nivå som lagets nyckelspelare gör när de är som bäst är orättvist.
Tony Eklind, Robin Lundkvist och Patrik Johansson är stora löften vilket vi vid jämna mellanrum fått se glimtar av. Det finns en frejdighet och snabbhet som idag är lite av en bristvara i IFK:s offensiva led.
Ytterligare en rejäl skopa försäsongsträning, några matskedar muskler, en tesked mod mixat med några snygga måls självförtroende samt tränarkocken Nordins taktiska skolning och förtroende kommer att göra susen. Steget från skyttekung i division 1 till pålitlig målgörare i Elitserien är stort. Mycket stort. Så tålamod gott folk, tålamod.
Jag bevittnade IFK:s hemmaförlust mot Västerås. Laget gör en fullt godkänd insats och förlorar helt enkelt mot ett lag som är klassen bättre. Västerås är det bästa lag jag sett på Isstadion i år, men IFK står ändå upp förvånansvärt bra och ska ha all heder av insatsen. Det som skiljde var några mästerliga lyror från Anders Östling som lika mästerligt plockades ner av Anderbro och Hammarbäck och så var matchen avgjord. När VSK får chansen så är det ofta mål efter kliniska avslut.
Till skillnad mot bottennappen mot t ex Sirius och Gripen så presterade IFK ett hyggligt anfallsspel där flera försökte ta initiativ och skapa ett eget spel. Laget hade väl så många avslut som gästerna, men på grund av ett synnerligen tätt VSK-försvar så fick man ofta ta avslut från långt håll eller snäva vinklar. Om bollen gick igenom så stod, i mitt tycke Elitseriens bästa målvakt, Daniel Kjörling i vägen. För mig är det en gåta att han inte ens är aktuell för VM-spel.
Om IFK hade presterat den bandy man visat i de hedervärda förlusterna mot Västerås och inte minst i fredags mot Hammarby, så hade det troligen bärgats segrar mot både Sirius och Gripen. Och det är det som nu gäller. Att vinna rätt matcher. Att kunna prestera sin bästa bandy när det behövs som bäst. Om Vänersborg vinner sina återstående fyra hemmatcher, som alla är mot överkomligt motstånd, så är en slutspelsplats inom räckhåll. Det som krävs är ett disciplinerat och hängivet försvarsarbetet, men även mod att våga kliva fram och skapa något framåt. IFK har haft en tendens att bli alldeles för passiva och försiktiga i det offensiva spelet.
Personligen hade jag gärna sett att några av IFK:s slitna och småskadade frontfigurer hade fått lite välbehövlig vila vid matcherna mot Västerås och Hammarby. Det är mycket viktigare att kunna ställa det bästa laget på isen i de kommande nyckelmatcherna mot t ex Falun och Tillberga. Jag tror fortfarande att våra blåvita hjältar har en hygglig chans att ta den där oväntade slutspelsplatsen, men det kommer att bli knallhårt. Avslutningsmatchen mot Broberg hemma på Isstadion kan mycket väl vara direkt avgörande för vilket av lagen som tar den åtråvärda sista slutspelsplatsen.
Till sist känner jag mig nödd och tvungen att kommentera den tråkiga händelsen i samband med annandagsmatchen mot Gripen. Att en av folket förtroendevald politiker på högsta kommunal nivå uppträder berusat och oförskämt vid en offentlig folkfest är synnerligen omdömeslöst och olämpligt. Det finns inget som helst försvar för ett sådant beteende och frågan är hur lämplig han egentligen är att företräda de som gett honom det förtroendet.
Lika beklagligt är det att Rune Lanestrand tar tillfället i akt att koppla det till den planerade arenan. Oavsett om den klantande politikern är för eller emot en arena i Vänersborg, så förändras inte ett skriande behov av fler träningstider och bättre yttre förhållanden för såväl elitspelare som ett stort antal av kommunens ungdomar. Supande politiker och behov av is har inte med varandra att göra. Liksom att det inte har med föreningen IFK Vänersborg att göra när stadens pampar väljer att gå på bandy och göra bort sig. En sådan argumentation andas desperation och blir bara patetiskt. Jag hör t ex inte motsvarande krav på att stänga ner den traditionella oktobermarknaden i Vänersborg, trots att det årligen vinglar runt en del personer som överförfriskat sig.
Jag beundrar Rune Lanestrands engagemang och naturligtvis har han lika stor rätt att framföra sin åsikt som alla vi som är för en arena i Vänersborg. För vi är fler än vad Rune Lanestrand tror, även om det som vanligt i sådana här sammanhang är nej-sägarna som hörs och syns mest.
Jag tycker det är dags för Rune Lanestrand att respektera de beslut som tagits, gräva ner stridsyxan och istället engagera sig i utformningen av arenan så den blir en stolthet för bandy- och evenemangsstaden Vänersborg. Som skattebetalare har jag inget emot om Runes nit och engagemang nu riktar sig mot att arenan inte kostar mer än den behöver. För en arena ska det bli och den är efterlängtad av många.
