Lilla Paris-bloggen: Segrar mot Villa sitter alltid skönt
En blogg som berör aktuella händelser i bandysverige och IFK Vänersborg, och som inte är rädd för att sticka ut hakan. Känsliga läsare är härmed förvarnade.
IFK Vänersborg slog Villa med 6-5 igår. Det kändes gött, inte bara för att det var Villa man mötte utan för att den här matchen var den första matchen som kändes som en riktig seriematch.
Det var lite högre tempo, lite mer skärpa, lite mer taktik från båda lagen. Det känns bra att veta inför säsongsstarten att bitarna börjar falla på plats.
Hittills i år har ju IFK bara förlorat mot Västerås, SAIK och Vetlanda av elitseriemotståndarna, och att förlora mot Västerås och SAIK på försäsongen känns på något sätt inte som en katastrof. Mot Vetlanda borde IFK vunnit, om man bara varit mer fokuserade i defensiven och förvaltade alla sina målchanser.
- - -
Villa har inför den här säsongen bytt tränare för 25:e säsongen i rad, eller nåt sånt, men ändå kunde jag inte se någon skillnad på sättet Villa spelar bandy i år jämfört med ifjol. Defensiven var stundtals lika darrig och offensiven bestod som så många gånger förr på att två-tre spelare kör i full fart och antingen avslutar själva eller passar.
Känns som man sett Villa spela likadant i hundra år.
Villa känns inte som ett slutspelslag, däremot är det inget lag som man plockar poäng av hur som helst. Dagens match visade med all tydlighet att Villa är livsfarliga och kan plocka poäng till både höger och vänster, och det nästan uteslutande pga trion Bryngelsson, Andersson och Andersson.
- - -
Positivt för IFK:s del är att Misja Pasjkin ser piggare och piggare ut för varje match som går. Det märks ganska tydligt att Misja gått in i IFK med en jäkligt ödmjuk inställning i år. Det dåliga kroppsspråket och det hängande huvudet när det går tungt har man inte sett skymten av ännu.
Tvärtom verkar Misja nästan så angelägen om att lyfta fram sina lagkamrater och inte ta för stor plats, att han hellre spelar fram till mål än gör målen själv. Vid flera tillfällen under matchen hade han fina lägen för att avsluta på egen hand, men valde istället att spela fram någon annan.
Om det är ett bra beteende för en målskytt kan man väl diskutera, men jag gillar den attityden och inställningen skarpt.
Eriksson-Pasjkin blir giftiga i år.
- - -
För att knyta an till Vetlanda-matchen igen; Den stora skillnaden igår jämfört med matchen mot Vetlanda var att IFK spelade lite mer med huvudet. Mot Vetlanda var det lite för många som tyckte det var en bra idé att försöka göra mål så fort man erövrat bollen, och då blir man lätt sönderkontrad.
Mot Villa hade spelarna bevisligen gjort sin läxa - man vårdade bollen, spelade runt den inom laget och sökte lägen och gav inte Villa några möjlighet att spela kontringsbandy. Det är kanske inte lika kul att se på, men ett betydligt bättre sätt att spela på om man vill vinna bandymatcher.
