Lilla Paris-bloggen: Ett av de bästa lagen någonsin
En blogg som berör aktuella händelser i bandysverige och IFK Vänersborg, och som inte är rädd för att sticka ut hakan. Känsliga läsare är härmed förvarnade.
Förlusten igår sved rätt ordentligt. Svider fortfarande. Enda trösten just nu är att IFK befinner sig i gott sällskap när det gäller att åka på dyngstryk mot SAIK, Sirius förlorade ju med 13-1 tidigare i år.
Det kanske konstigaste med den här matchen var att IFK gjorde sin bästa match på länge i sisådär 70 minuter. Det var bra fart på både boll och skridskor och man skapade chanser. Dessvärre fastnade varenda passning eller skott på den sista SAIK-klubban, eller på duktige Joel Othén.
Åt SAIK:s målproduktion är det tyvärr inte mycket att göra åt. Det är ett helt fantastiskt bandylag de har. De anfaller med 6-7 spelare på bredd och i varenda lucka finns det en spelbar SAIK-spelare. Och alla spelare i laget har förmågan att trä in genomskärare, och de som tar emot bollen ålar sig fram utan att gå och få stopp på.
Och kommer de väl in i straffområdet blir det straff eller mål nio gånger av tio, en rasande effektivitet.
I alla fall var det så igår. IFK gjorde ingen dålig match försvarsmässigt sett (bortsett från sista kvarten då man av någon anledning slutade försvara sig och gav SAIK friläge efter friläge, men fram tills dess funkade det okej).
Men SAIK gick helt enkelt inte att stoppa. De var överallt och varenda passning gick fram.
När SAIK spelar som igår är de ett av de främsta bandylagen genom tiderna, utan tvekan. Jag kan inte minnas att jag sett ett bättre bandylag under de 15 år jag sett på bandy. Det var en uppvisning i kreativitet, delaktighet, spelsinne och målskytte.
Fruktansvärt bra av SAIK, det är bara att applådera detta gäng med bandyartister.
Och jo, det finns en tröst till att finna: När SAIK spelar som de gjorde igår hade de gjort tvåsiffrigt på de flesta lag i elitserien.
- - -
I IFK saknades givetvis Viktor Weiselius mycket, men inte så mycket som man kanske skulle kunnat tro. Christoffer Fagerström gick in som vänsterhalv och var helt galet bra, inte minst i första halvlek.
SAIK hängde helt enkelt inte med när Christoffer trampade igång och han var så när på att göra tre solomål bara i första halvlek. Men tyvärr var det en sån dag där allting fastnade på sista SAIK-spelaren, fruktansvärt frustrerande och synd för Fagerström som var värd åtminstone ett mål.
Även IFK:s andra juniorstjärna, Robin Lundqvist, gjorde en bra match. Visst, han misslyckades med lite dragningar emellanåt, men han tog initiativ och drog igång anfall på ett bra sätt.
- - -
Bara att bryta ihop och komma igen under landslagsuppehållet, och sen åka ner till Tjustkulle och revanschera sig.
