Lilla Paris-bloggen: Förändringens tid är kommen
En blogg som berör aktuella händelser i bandysverige och IFK Vänersborg, och som inte är rädd för att sticka ut hakan. Känsliga läsare är härmed förvarnade.
Jag får göra en pudel.
Har tidigare försvarat Anders Uhlin och hans tränarkollegor mot den massiva kritik som riktats mot dem. Dels för att jag tyckt att kritiken kom vid fel tillfälle - 2x Hammarby, SAIK och Vetlanda borta var knappast katastrofförluster - och dels för att jag tyckt att man bör ha lite is i magen eftersom trenden ändå var lite på uppåtgående.
Men efter annandagsförlusten mot Vetlanda känns det som att något måste förändras. Matchen var ett par steg bakåt spelmässigt jämfört med tidigare matcher, i alla fall i andra halvlek där IFK skapade nada framåt i princip. Dessutom har det skapats en oroväckande trend där IFK gör bra förstahalvlekar men sedan viker ner sig i andra.
Frågan är om inte Uhlin & Co hänger rätt löst nu. Om inte så bör de göra det.
- - -
Jag har som sagt försvarat tränarna tidigare, men idag blev jag så förbannad på läktarplats att till och med jag kände att "nu får det vara nog".
Det var inte spelet som irriterade mig mest, där är spelarna minst lika ansvariga som tränarna.
Nej, det som irriterade mig var när IFK i början av andra halvlek, efter en bra period, plötsligt tappade spelet. Jag stod och väntade på en timeout - men ingen kom. Strax därefter gjorde Vetlanda 2-2 efter att IFK tappat boll vid mittlinjen och jag tänkte "nu måste timeouten komma".
Men inget hände. Sen gjorde Vetlanda 2-3 och då måste väl timeouten utnyttjas, tänkte jag.
Tränarna gjorde INGENTING. Fruktansvärt frustrerande. En blind babian hade sett att IFK tappat spelet och matchen. Det var ett skolboksexempel på en situation när man ska ta en timeout.
Att man inte utnyttjade den sänder konstiga signaler. Har tränarna gett upp? Skiter man i hur det går?
Det var årets viktigaste match hittills - då kan inte tränarna stå handlingsförlamade vid sidlinjen när det egna laget tappar en ledning med halvtimmen kvar.
Jag kan köpa att spelet inte stämmer, om spelarna inte gör som de blir tillsagda - men jag kan inte köpa att tränarna inte gör någonting när poängen är på väg att glida laget ur händerna. Det är tränarnas förbannade skyldighet att göra allt i sin makt för att vinna matcherna.
Det gjorde inte Uhlin/Svantesson ikväll och då kan man börja undra om de ska vara kvar på bänken.
- - -
Jag är egentligen emot tränarbyten under säsong, det ger sällan önskad effekt. Men just nu känns det som att det inte kan gå mycket sämre vare sig spelmässigt eller poängmässigt och då är kanske en förändring trots allt till det bättre.
Om jag fick välja skulle jag ta in Valeri Grachev som spelande tränare i IFK illa kvickt. Han går säkert att lösa från Blåsut på något sätt, även om det skulle bli svårt.
Grachev is a man with a plan, han tar ofta undan lagkamraterna på isen och ger instruktion hur de ska spela och röra sig.
Han har även erfarenhet som tränare på högsta nivå med Zorkij och är en oerhörd tillgång på planen. Han är taktisk och dirigerar och styr laget framförallt i offensiven - och det känns som att det är precis vad IFK behöver.
Jag är av princip emot tränarbyten under säsong, men när det inte hänt någonting trots att 14 omgångar är spelade så måste det kanske till en förändring för att röra om i grytan lite och få in en ny röst och nya tankar i laget.
Ta in Grachev - om det blir som tränare tillsammans med Uhlin/Svantesson eller som ersättare till dem struntar jag i. Men det behövs en tränare/spelare som kan styra upp IFK:s offensiv och föra in en tanke och en spelidé.
