Lilla Paris-bloggen: Spionage
Idag lekte jag spion - kräver att bli kallad Agent Dubbelnolla i fortsättningen - och spanade in IFK:s nästa, och första, motståndare den här säsongen. Ryska Volga, som slutade på 16:e plats i västra divisionen i ryska högstaligan ifjol.
Det var rätt intressant att se hur ryska lag tränade. Framförallt attityden som spelarna hade. I Sverige är ju lagandan det viktigaste - det går inte att läsa en officiell träningsrapport utan att skribenten påpekar hur god stämningen och hur mkt glada skratt det var på träningen.
Irritation och osämja i ett svenskt lag - oavsett sport - anses vara tecken på "sprickor" och "kaos".
På det ryska lagets träning började spelarna nästan slå ner varann och jaga efter varann för att dela ut efterslängar under tvåmålsspelet. Där var inte kamratskapen det viktigaste, det viktigaste var att vinna och därför började nästan två spelare slåss med varann när det ena laget fick straff.
Det var alltså en internmatch mellan lagkamrater. Hårda tag i Ryssland.
- - -
Rent kvalitetsmässigt så höll Volga medioker allsvensk klass. Jag tror att ett svenskt topplag i allsvenskan, typ GAIS eller Ale-Surte, skulle ha god chans att slå dem.
Inga spelare som utmärkte sig direkt, hade svårt att se någon spelare som bara sådär skulle ta en plats i IFK:s lag. Fanns ett par offensiva spelare som höll rätt okej klass. Många starka skridskoåkare i laget men få spelare med spetskvaliteter som blixtrande teknik eller grymt passningsspel.
Det finns väl anledning till att de är ett bottenlag i Ryssland.
Tror därför att IFK slår Volga ganska komfortabelt på tisdag. IFK är, vad jag kan bedöma, snabbare, mer tekniska, smartare och mer välorganiserade. Tippar att IFK vinner med 6-2, eftersom det är första matchen och spelet garanterat kommer hacka.
- - -
Apropå det; En intressant observation från de inledande träningarna med IFK:s nya tränartrio är att attityden känns annorlunda mot tidigare.
Under Uhlin och Nordin var det organisationen framförallt. Tappa boll eller slå felpassningar var en dödssynd. Man skulle vända ur och vända ur tills läget kom. På träningarna berömdes ofta urvändningar och tålamod, medan offensiva utflykter eller försök till svåra passningar bannades med ett efterföljande "Nej, håll i bollen!".
Nu, under Bergwall, Berner och Berglundh så är det lite friare tyglar. En genomskärare som går fel beröms som "bra tanke" istället för att rendera en lektion i tålamod. Det är okej att gå framåt när läge finns, man behöver inte vända hemåt och vänta på ett ännu bättre läge, liksom.
Vad som är rätt eller fel får väl var och en avgöra. Men det är i alla fall en skillnad i tränarfilosofi som jag tycker mig ha kunnat se. Lite friare och lite offensivare nu, men samtidigt måste man se upp så man inte förlorar disciplinen och organisationen i defensiven, det är nämligen lika viktigt att behärska det som offensiven.
Vi får väl se hur det ser ut när det blir riktiga träningsmatcher sen.
- - -
Imorgon (onsdag) kan ni se ett nyhetsinslag på TV4 Väst från träningen där de intervjuar Jonas Berner och Pavel Frants.
