Finalförluster för både J18 och J20
Det blev två silver med hem för IFK Vänersborgs juniorer efter SM-finalerna i Uppsala. J20 föll mot Vetlanda med 7-6 och J18 förlorade dagen efter mot Västerås med 9-3.
IFK Vänersborg har de senaste åren dominerat på ungdomssidan i svensk bandy, men i finalerna har det inte velat gå de blåvitas väg. På fem finaler de senaste tre åren har det blivit fem silvermedaljer.
Den här helgen var J20 första lag ut och ställdes mot erkänt starka Vetlanda, som man förlorat mot tre gånger tidigare under säsongen. Men det blev inte den överkörning som många förväntade sig från Vetlandas sida, utan Vänersborg stod upp bra och hade efter underläge 4-3 i paus vänt det till ledning med 4-6 efter drygt tio minuter av andra halvlek.
Vetlanda kom dock igen och via tre mål av Joakim Andersson kunde man återta ledningen med 7-6. IFK fick sen ett gyllene läge att kvittera i slutet när Vetlanda försökte maska bort tiden och drog på sig en mängd utvisningar i snabb följd. Närmare än ett par bollar som stannar på mållinjen kom dock inte IFK utan föll med uddamålet.
Blåvita målskyttar var Robin Lundqvist 2, Christoffer Fagerström 2 och Richard Johansson 2.
Tungt för IFK:arna såklart, inte minst för de äldsta spelarna i laget som nu har fyra silvermedaljer i prishyllan men inget guld. Ändå en mycket stark insats att pressa det på förhand så segertippade Vetlanda in i det sista, och dessutom skönt att få täppa till truten på alla som lipat över att de två bästa lagen möttes i semifinal. IFK tog sig till finalen av egen kraft och väl där visade man att man hörde hemma där.
Därefter var det J18-lagets tur att spela sin final mot Västerås SK. Den matchen spelades bara ett halvt dygn efter J20-finalen, och eftersom åtta spelare ur J18-laget även spelade i J20 kvällen innan så var det ganska många trötta ben och huvuden hos de blåvita.
Inledningsvis märktes inte det utan IFK stod upp bra och skapade chanser mot ett VSK, som i första halvlek mest såg ut som en enmansshow där Jimmy Jansson försökte göra allt på egen hand. IFK tog också rättvist ledningen med 1-0 sedan skarpskytten Tobias Johansson slagit in en högerhörna.
IFK hade dessutom en hel del fina lägen att utöka ledningen när man kom runt på kanterna, men fick ingen utdelning. Istället var det Jimmy Jansson som kvitterade dock till 1-1 på ett sologenombrott sex minuter senare och där verkade energin och luften gå ur IFK:arna.
Man slutade åka skridskor och slog mest ifrån sig och lät VSK komma i anfallsvåg efter anfallsvåg och det var bara bra försvarsspel som räddade IFK då.
Det ska även sägas att domarinsatsen i första halvlek var fruktansvärt dålig och ensidig. Det var bara IFK:are som fick utvisningar, ofta ganska billiga sådan för situationer som knappt ger frislag i vanliga fall, medan Västerås kom undan med bentacklingar och slag hockeytacklingar vid sargen.
Med en eller två spelare mindre i stort sett hela första halvlek orkade IFK inte stå emot utan backen Axel Fredriksson kunde lite för lätt åka igenom och lägga in 1-2. Därefter blev Jimmy Jansson nedriven ett par meter utanför straffområdet men domaren dömde straff för Jansson gled in i straffområdet, och den straffen satte Jesper Hermansson till 1-3.
I andra halvlek var Västerås det klart bättre laget och spelade på fler spelare medan IFK:arna kroknade mer och mer ju längre matchen led. Västerås gled ifrån till seger med 9-3 till slut, IFK:s båda mål gjorda av Richard Johansson och Nils Berner.
Tyvärr kunde IFK inte uppbåda energi nog att stå emot Västerås. För många spelare var för slitna av dubblerandet mellan J18 och J20 - tio matcher på 15 dagar - och det syntes att IFK:s nyckelspelare inte orkade komma upp i normal standard i finalen.
I IFK var liberon Victor Carlsson (som väl bara måste flyttas upp i A-laget nästa säsong?) mycket bra, liksom Adam Blomster. I Västerås var Jimmy Jansson vassast med sin fantastiska teknik.
