IFK sköt Kungälv i sank
IFK Vänersborgs hörnskytte fällde avgörandet i en tempofattig och trist historia med Kungälv som motståndare. Fyra hörnmål grundlade 5-2-segern för IFK, som kom till spel utan bland annat Andreas Eriksson.
MATCHRAPPORT
IFK Vänersborg kom till spel utan Martin Röing, Johan Koch och Anders Englund (båda bortbjudna på bröllop, vad jag förstått) och Andreas Eriksson utöver tidigare skadade Alexander Zitouni. Istället fick högerhalven Rasmus Josefsson göra A-lagsdebut och Adam Blomster var tillbaka i laget. I Kungälv saknades bland annat Mikael Lindberg, Ted Skoglund och Markus Kumpuoja.
Fasta situationer avgjorde
Matchen fick också den karaktär som man kunde förvänta sig när två lag utan flera av sina offensiva kuggar möttes. Spelet blev tempofattigt och fantasilöst från båda håll, och man fokuserade istället på att täta till i defensiven. Kungälv sjönk väldigt djupt i sitt försvarsspel i första halvlek, framförallt.
Blåvitt började dock matchen bra och i helt okej tempo, man vaskade fram två hörnor inom loppet av en minut och skapade även en del målchanser men Kungälvs målvakt gjorde några fina räddningar. Efter första kvarten gick sedan tempot ner ordentligt och i princip ingenting av värde skapades åt något håll. Det farligaste var när Kungälv i en kontring fick iväg ett distansskott som David Erkenborn slängde sig och limmade snyggt.
Sådana här matcher brukar ofta avgöras av misstag eller på fasta situationer, och så blev fallet även den här matchen. Kungälv tog ledningen efter en hörna där Mikko Rytkönen rakade in returen på Antti Ekmans skott. Detta i slutet av första halvleken och 1-0 stod sig till halvtidsvilan.
Fyra raka hörnmål
IFK Vänersborg vände sedan på matchen med fyra hörnmål (när gjorde IFK det i en och samma match senast?) på en kvart mellan 60:e och 75:e minuten. Först 1-1 av Christoffer Fagerström, sedan 1-2 genom Marcus Sixtensson-Ottosson. Sedan smet Kungälv emellan med 2-2 genom Antti Ekman på straff, en något billigt utdömd straff kan jag tycka men strunt i det. För IFK gjorde nämligen 2-3 på hörna bara ett par minuter senare genom Fagerström igen, och Viktor Weiselius satte sedan 2-4 från en något ovan position som central hörnskytt.
Vänersborg kunde sedan kontrollera matchen och Kungälv skapade inte så mycket av värde, mer än ett farligt inspel från kanten som David Erkenborn gjorde en kanonräddning på från nära håll. I slutskedet av matchen fick vi se dagens enda spelmål och det var i alla fall snyggt - Petter Andersson trädde fram en fin genomskärare till en backande Mikael Olsson som tog med sig bollen i fart, vände om och lyfte in 2-5.
Unge Nils Berner var millimeter ifrån att göra sitt första A-lagsmål när han styrde ett inspel från kanten mot mål från nära håll men på något sätt lyckades Johan Rolén och Kungälvsförsvaret rädda den från att gå över mållinjen.
Således tog IFK Vänersborg sjätte raka segern på försäsongen och fjärde raka segern mot IFK Kungälv. Matchen var långt ifrån välspelad, eller underhållande, och känslan var att vänersborgspelarna gick på halvfart under större delen av matchen och tog egentligen bara i under sista halvtimmen av matchen då man också avgjorde med fem snabba mål.
Petter och "Osten" piggast
Man ska också komma ihåg att det var IFK:s tredje match på fem dagar, och för Fagerström och Lundqvist som även spelade med landslaget var det femte matchen på en vecka. Givetvis kan det varit en del trötta ben som gjorde att tempot var lägre i den här matchen.
Alltid ett styrkebesked att vinna matcher mot seriekonkurrenter, och att göra det utan en handfull viktiga spelare är givetvis också en styrka. I Vänersborg vill jag plussa för Petter Andersson och Mikael Olsson, som var drivande i IFK:s spel, samt David Erkenborn som gjorde flera fina räddningar. Försvaret gjorde också en bra match. Övriga spelare gick som sagt på halvfart.
- - -
Såg även IFK Vänersborg P18-lag spela första halvlek mot Laik. Det är alltid lika kul att se ungdomslagen eftersom alla spelare är i en sån ålder att de utvecklas mycket som spelare bara över en sommar.
När jag gick i halvtid stod det 7-1 till Vänersborg som spelade fin bandy, och särskilt imponerad blev jag av mittfältsmotorerna Joakim Johansson och Adam Löf, som verkligen tog tag i bollen och fördelade den med många läckra, öppnande passningar och spelade med stor pondus. Båda är förra 1995. Otroligt kvicke och tekniske anfallaren Johannes Sunnemar imponerade också.
Blir kul att följa det här unga J18-laget (de flesta är födda 1995 eller senare) i vinter.
