Lilla Paris-bloggen: Introlåtar och hockeyfiering
En blogg om bandysverige och IFK Vänersborg.
Jag är inte den som är konservativ. Jag anser att bandyn måste utvecklas och våga släppa räcket någon gång. Det går inte att klamra sig fast vid de förbannade bandyportföljerna i all evighet. Hockeyn och fotbollen är två sporter bandyn måste snegla på för att hitta sätt att utvecklas på. De är stora och framgångsrika och det har knappast med kvaliteten på den idrottsunderhållning som bjuds att göra.
Bandyn ska dock inte kopiera hockeyn och tro att det löser allt.
Jag har väldigt svårt för hockeyfiering av matcher inom bandyn. Hämta gärna influenser och idéer, men sno inte allt rakt av. Du kan inte göra en bandymatch till en hockeymatch hur mycket man än kopierar. Det gäller att ha en egen twist på det man gör. Vissa saker funkar i en hockeyarena, men inte i en bandyhall inför en bandypublik, liksom.
De två främsta avarterna av hockeyfiering (och i vissa fall fotbollfiering) är introlåtar och musik vid avblåsningarna. Framförallt det sista. Det finns verkligen INGET värre än när man står på en match och det blir ett lite längre spelavbrott och man genast börjar pumpa ut musik ur högtalarna. På det området är jag konservativ - under de 90 minuter som matcherna pågår så ska det inte spelas någon musik överhuvudtaget.
Även i fallet introlåtar är jag skeptisk. Till inmarschlåtar - som blivit så poppis på sistone för att varenda fotbollsklubb skulle ha en egen plötsligt - är jag ännu mer skeptisk.
Inmarschlåtar funkar inom fotbollen, för där är det en lång och seg marsch in på planen för spelarna och hela publiken är ofta med på noterna och sjunger. På en bandyarena - not so much. Dessutom marscherar bandyspelare inte in på isen, vilket gör det hela ännu fånigare. Ett annat problem är kvaliteten på inmarschlåtarna; De måste ju vara bra, annars blir det pannkaka av allt.
Villa gjorde ju ett försök med en egen inmarschlåt häromåret, som var så usel att man tvingades plocka bort den efter bara några hemmamatcher pga klagomål från åskådare.
- - -
Introlåtarnas problem är att bandy är en bonnsport, som liras på landsbygden i första hand. Bönder gillar stenhård rock och blytung metal, det är genetiskt.
När de då ska välja introlåtar till sina hemmamatcher så faller valet alltid på något band inom dessa genres, och tja, det blir bara lökigt. Det är inte coolt med en metallåt, eldflammor/skynke med grymt ansikte när laget gör entré - det är bara kliché. Det är lika häftigt som epatraktor, truckerkeps, snus och jeansväst.
Trots det så slår det aldrig fel när det diskuteras nya introlåtar i olika lags forum. Majoriteten av rösterna faller alltid på band som Sabaton.
Jag förstår inte det. I min värld finns det bara ett intro, och det borde spelas i alla introsammanhang, någonsin. Ändå är det aldrig någon som föreslår det, utan världens bästa intro får stå tillbaka för band som Saba-fucking-ton.
Skärpning, folk. Lyssna och njut. Mäktlgt. Gåshud.
- - -
Lite bandy, då.
Den drar ju snart igång. Det ska bli kul att se IFK mäta sig med Kungälv redan i Svenska Cupen. Jag är ju av den åsikten att folk gravt överskattar Kungälvs förmåga och att IFK de facto är det bättre laget men att Kungälv lyckades få ut mest av sin potentiella kapacitet förra året. Vi får väl se vem som får rätt i vinter. Jag är dock ganska säker på att IFK kommer hamna före Kungälv i tabellen.
IFK får dessutom möta Blåsut, vilket kan bli intressant. Måste varit många år sedan de möttes i en tävlingsmatch senast. Blåsut var ju den positiva överraskningen i Södra Allsvenskan ifjol och kunde mycket väl tagit sig till elitseriekval om det inte varit för att laget tappade lite onödiga poäng i vissa matcher.
Givetvis kommer IFK vinna den matchen med tvåsiffrigt, men derbyn är alltid derbyn och kanske kan det bli en del publik som höjer underhållingsvärdet på matchen.
