Lilla Paris-bloggen: Nu knyter vi ihop den gångna säsongen och blickar mot nästa
En blogg om bandysverige och IFK Vänersborg.
Bandysäsongen 2011/2012 är sedan en tid tillbaka till ända, och det är dags att summera den. För IFK Vänersborgs del så var ändå den gångna säsongen på många sätt positiv:
- Man bröt den trista kvaltrenden och tog ett kliv uppåt i tabellen.
- Man var med i slutspelskampen fram till näst sista omgången.
- Man kom fyra i publikligan och ökade sitt publiksnitt med 24%.
- Man tog SM-guld för J20-lag.
Sammantaget en bra säsong för blåvitt, det var bara slutspel som saknades. Men det kommer. Framförallt har det varit en ganska lugn säsong. Som IFK-supporter de senaste åren så har man inte kunnat vara säker på någonting, inte på vilka som skulle träna laget eller om spelare skulle bli kvar trots kontrakt eller om ekonomin skulle gå ihop eller om taket skulle hålla i arenan och så vidare. Men den gångna säsongen handlade det mest om bandy, utan en massa strul runt spelartruppen eller vid sidan av planen.
Det har varit rätt skönt. Peppar peppar.
- - -
På isen tyckte jag att IFK höjde sig ett snäpp också jämfört med tidigare. Man kändes mer jämnbördiga även de bästa motståndarna, man blev aldrig utspelade utan hängde med i alla matcher och var där och nosade på poäng i varje match. Det lönade sig också - IFK tog poäng mot samtliga lag i elitserien, bortsett från Sirius som blivit något av ett spöke för IFK.
Fortfarande har IFK problem när man ska föra matcher mot sämre lag, vilket inte minst visade sig mot Kalix och Tillberga där man föll hemma mot båda. Jag tror inte det handlar så mycket om att man saknar spelarmaterialet för att föra matcher, för det kan man. Man vann ju sedermera mot både Kalix och Tillberga på bortaplan istället. Det verkar mer sitta i skallen, kanske från de tidigare säsongerna där varje poäng var så viktig att matcher mot bottenkonkurrenter INTE FICK FÖRLORAS.
När så IFK den gångna säsongen spelade den sortens matcher, så satt antagligen de där tankarna om att matcherna mot bottenlagen inte får förloras för då är man illa ute fortfarande i. Förhoppningsvis försvinner det i takt med att lagets självförtroende ökar. Att man inser att det faktiskt inte är hela världen att tappa poäng mot ett bottenlag eftersom man faktiskt är såpass bra att man kan ta poäng mot lagen högre upp i tabellen också.
- - -
Spelarprestationer då? Jag tycker överlag att samtliga spelare höll en högre och jämnare nivå den gångna säsongen än de två tidigare. Två spelare lyfte sig dock lite extra och tog sitt spel till en ny nivå: Gabriel Bridholm och Petter Andersson.
"Gabbe" i målet var en vägg från första till sista match. Lägstanivån var fenomenal och högstanivån likaså. Hans två första säsonger i IFK var mediokra, men den gångna säsongen så visade han samma stora målvaktsspel som han gjorde i Gripen och som fick IFK att värva honom. Framförallt var närspelet enastående; jag vet inte hur många frilägen, givna mål och poäng "Gabbe" räddade under säsongen, men det var många.
Petter Andersson tog också sitt spel till nästa nivå. Han har varit lovande länge, och när han spelade juniorbandy var han outstanding på sin position i Sverige med sitt fantastiska spelsinne och passningsspel. Efter två säsonger i A-laget hittade han under de tredje säsongen även den höga nivån mot elitseriemotståndare och siffrorna talar för sig själva: 3 mål, 29 assist och en fjärdeplats i assistligan. Förvisso var ca hälften av assisten så kallade "hörnassist", men även om man räknar bort dem så är utvecklingen enastående, med tanke på att Petter gjorde noll assist säsongen innan.
Måste jag välja årets spelare så får det nog bli Gabriel Bridholm. Han tog klivet in bland landets absoluta toppskikt när det gäller målvakter. Fler verkar dela min uppfattning om att "Gabbe" var årets spelare då han fick pris som IFK:s bäste spelare den gångna säsongen av såväl IFK Vänersborg som supporterklubben Älgarna.
- - -
Nu är det bara att som supporter luta sig tillbaka och åka med tåget som är Silly Season, där nästa säsongs upplaga av IFK ska fastslås. Att Joakim Hedqvist, som kom in och gav laget en rejäl vitamininjektion mitt i säsongen, skrivit på ett tvåårskontrakt är en trevlig början.
Givetvis hoppas man på fler spännande nyförvärv, men man måste samtidigt vara realistisk. När ryssarna rycker de bästa spelarna från topplagen, så kommer topplagen plötsligt att börja jaga samma spelare som exempelvis IFK för att fylla luckorna efter dem. Att värva spelare av hög kvalitet blir svårare och svårare ju fler stjärnor som drar till Ryssland, så enkelt är det ju.
Samtidigt har IFK ett bra lag och en bra stomme att bygga sitt lag kring. Det behövs inte några flashiga namn, utan huvudsaken är att spelarna som klubben värvar passar in i lagets sätt att spela bandy. En värvning behöver inte nödvändigtvis vara bättre för att nyförvärvet har ett stort namn på ryggen. IFK har alltid kunnat göra mycket med små medel och jag ser gärna att man fortsätter så.
- - -
Adam Blomster förlängde sitt kontrakt med IFK och det känns finfint. Adam fick bara spela i två matcher den gångna säsongen men lär få spela betydligt mer den nästkommande då Fagerström och Zitouni blir seniorer och inte längre ockuperar junioravbytarplatserna. Blomster har ett fantastiskt huvud, är helt orädd och respektlös och har en grym inställning. Det kommer ta honom långt, och hans utveckling ska bli spännande att följa.
Blir intressant att se vem som tar den återstående juniorplatsen. Nils Berner bör ju få förlängt kontrakt, om det inte blir som med Ilja Grachev där Blåsut värvade honom under hans sista år sin junior. Dessutom bör väl ytterligare två-tre juniorer flyttas upp i A-truppen om man ser till hur sett ut de senaste åren då IFK haft minst 4-5 juniorer i truppen varje säsong.
- - -
Till sist: Jag är glad att jag inte håller på Sirius, trots allt.
Jag tyckte det var jobbigt när IFK tappade elva spelare och bara hade 6-7 spelare under kontrakt vid ett tillfälle. Jämfört med Sirius situation just nu, där de dels saknar tränare och dels bara har två spelare (snart en) under kontrakt, så var det ju rena lyxsitsen som IFK satt i då för sex år sedan.
