- -
Välförtjänt IFK-poäng i premiären
IFK Vänersborg var det bättre laget i premiären hemma mot Hammarby inför 2300 åskådare. Patrik Nilsson såg dock till att ett fantasilöst Hammarby kom undan med en poäng i bagaget.
MATCHRAPPORT
Över 2300 åskådare hade tagit sig till Arena Vänersborg och skapade tillsammans med musikskolan bra stämning i och runt arenan före och under match. IFK kom till spel med ordinarie lag och inledde matchen bra. På lagets första hörna fick Marcus Sixtensson-Ottosson drömträff och 1-0 satt som en smäck i nättaket. Därefter rycktes match sönder av utvisningar, domare Jonas Kandell lade ribban på en oerhört låg nivå och tog i princip utvisning vid varje situation som gav frislag under första kvarten - 50 utvisningsminuter på de 15 minuterna talar sitt tydliga språk i en match som inte var särskilt ful.
Fantasilöst bortalag
Matchbilden blev därefter, inget lag kunde riktigt få till något vettig spel och under en 20-minutersperiod blev spelet hafsigt och oorganiserat från båda lagen. IFK hade svårt att få igång sitt anfallsspel med spelare på botbänken stup i kvarten, och Hammarby var fantasilösa och deras enda spelidé verkade vara att ge bollen till Patrik Nilsson som åkte solo och sköt från distans, alternativt att man åkte ner till kortlinjen och sökte hörnor.
Tyvärr var det en taktik som lönade sig; 1-1 gjorde Patrik Nilsson med ett skott från utanför straffområdet, ett skott som styrdes på en klubba och ställde Gabriel Bridholm. Därefter gjorde Stefan Erixon 1-2 på hörna och samme man gjorde även 1-3 på hörna en stund senare, ett skott som träffade en klubba i ruset och med knappt styrfart rullade in vid Bridholms stolpe.
När båda lagen fick spela med fullt lag blev det lite mer struktur på spelet och IFK skulle göra reducera på ett riktigt tjusigt vis. Henric Eriksson slog en perfekt genomskärare genom Hammarbys försvar till Robin Lundqvist som tog med sig den i farten och pricksköt upp bollen i närmaste krysset. Detta strax innan halvtidspausen.
Låg domarnivå
2-3 blev halvtidsresultatet och tyvärr blev första halvleken sönderryckt av utvisningar och Jonas Kandell hade stora problem med att hitta rätt nivå. Flera utvisningar, åt båda håll, var mycket billigare och om det är något som man ska ge Kandell beröm för så är det väl att han höll en jämn nivå och inte bedömde lagen olika. Att nivån sedan var helt vansinnig är en annan femma.
I andra halvlek rivstartade IFK Vänersborg. Mikael Olsson gjorde en fin räd och var på väg att bli fri, men en liggande Olov Englund stoppade i sista stund och domaren blåste straff. Den straffen satte Marcus Sixtensson-Ottosson säkert till 3-3. I anfallet efter drog Richard Wallin Kamperin igång en kontring, spelade ut bollen till vänster där Marcus Sixtensson-Ottosson störtade (!) fram och snyggt fintade sig in i straffområdet och fixade en ny IFK-straff. Enligt principen att den som blir fälld inte ska slå straffen så fick Viktor Weiselius glida fram och han var lika säker han - målvakten åt ett håll, bollen åt det andra och 4-3 till IFK efter 53 minuter.
Matchen svängde sedan igen, till Hammarbys fördel. Stefan Karlsson tog en timeout och gav uppenbarligen sina spelare order om att ösa på för fullt framåt för det blev rätt hård press på IFK under en period och med spelare som Patrik Nilsson så kommer utdelningen till slut. Nilsson kvitterade till 4-4 när han rundade IFK:s försvar och knacksköt bollen mellan benskydden på Gabriel Bridholm.
IFK visade styrka - vände
4-5 gjorde sedan Richard Koch efter ett antal returer sedan IFK-försvaret agerat passivt och inte fått stopp på framstormande Hammarbyspelare i tid. Men, IFK reste sig återigen när man var i brygga och anförda av en magnifik Mikael Olsson kvitterade man och tog ledningen ännu en gång. 5-5 gjorde Henric Eriksson sedan Christoffer Fagerström startat anfallet, spelat till Mikael Olsson som gled igenom och i precis rätt läge frispelade "Buddha" som rundade målvakten och la in bollen i öppet mål.
6-5 var ännu tjusigare, Olsson snurrade upp hela Hammarby efter noter på egen hand och serverade Christoffer Fagerström öppet mål. Hammarby fortsatte att spela fantasilöst och hade svårt att ta sig igenom IFK:s täta defensiv. Istället fokuserade man på solokörningar och att skapa hörnor, och tyvärr så fortsatte Jonas Kandell med sin låga bedömningsnivå och utvisningarna duggade tätt sista tio minuterna. Detta gynnade Hammarby och Patrik Nilsson mest, eftersom de och han fick större ytor att röra sig på och färre motståndare som markerade honom. Således kom 6-6 genom just Nilsson logiskt.
Resten av matchen blev en kamp för IFK att freda sitt mål med två man mindre på isen, men det klarade man av med lite tur och mycket skicklighet. När domaren blåste av matchen var ändå känslan att IFK:s poäng var välförtjänt med mersmak, då IFK spelade den bättre bandyn och gjorde de finaste målen men mötte en djävulskt effektivt Hammarby med Patrik Nilsson i spetsen.
"Osten" bäst på plan
I IFK var Mikael Olsson outstanding stundtals och Hammarby fick inte stopp på honom, och även Marcus Sixtensson-Ottosson gjorde en kanonmatch både offensivt och defensivt. Även Gabriel Bridholm var bra i målet trots att han fick kapitulera sex gånger. Det var en premiärmatch som lovade gott, IFK hängde med guldfavoriten Hammarby väl och hade bra rörlighet på anfallarna vilket gjorde att man hotade både längs isen och på lyft, och man försvarade sig dessutom bra (så länge man fick vara fullt lag).
Hammarby var som sagt förvånandsvärt fantasilösa och saknade en vettig spelidé, och litade väldigt mycket på individuella prestationer och sina goda skyttar. Det luktade inte direkt SM-guld om stockholmarna...
