IFK-bloggen: Bandyförbundet skyller på klubbarna
Helahalsingland.se gör idag en stor genomgång av publiksituationen i elitserien i bandy. Utgångspunkten är att det råder någon form av publikkris inom svensk bandy. Den slutsatsen drar man genom att jämföra publiksiffror i oktober-november i år med publiksnittet för hela säsongen förra året. En jämförelse som väl, minst sagt, haltar betänkligt.
Dels så påverkar vädret matcherna i betydligt större uträckning under höstmånaderna oktober-november än det gör under vintermånaderna december-februari, dels så har annandagsmatcherna inte spelats ännu och säsongsavslutningen med rafflande, avgörande matcher återstår också. Läste någonstans att jämför man 11 omgångar in i förra säsongen så har publiksnittet ökat i år med 40-50 åskådare per match.
Jag har svårt att förstå denna fixering vid publiksiffrorna i dagsläget. Det är rimligtvis en diskussion man ska ha efter säsongen och inte halvvägs in i den.
- - -
Att bandyfolket inte alltid har koll på situationen är dock lite oroväckande om man nu köper premissen att publiksiffrorna är ett problem som måste åtgärdas.
Brobergs Svenne Olsson säger till exempel att en förklaring kan vara att tv-utbudet är så mycket större idag än det var för 20-30 år sedan och att det kan påverka publiksiffrorna. Utan att reflektera över att publiksnittet idag - trots det ökade tv-utbudet - är nästan dubbelt så högt jämfört med 20-30 år sedan.
Om de som styr svensk bandy har så liten insikt i publikfrågan att man reflexmässigt antar att det var bättre förr, så har bandyn absolut ett problem.
- - -
Bandyns entrépriser tas också upp som en potentiell bov i dramat. Visst är det dyrare att gå på bandy idag jämfört med för 10-15 år sedan, men samtidigt så har vi ju inflation i Sverige så om entrépriserna låg kvar på samma nivå som kring millenieskiftet så hade klubbarna förlorat en dryg tredjedel av sina publikintäkter bara till inflationen.
- - -
Bandyförbundets generalsekreterade Marcus Norman uttalar sig också i artikeln och tonar förvisso ner pratet om publikkris en aning, men lägger i princip alla skuld på klubbarna. "Klubbarna har för dåliga arrangemang, publik får för lite för pengarna", påstår han.
Och visst kan jag skriva under på det - vissa klubbar kan jobba på den biten, det har jag skrivit om tidigare. Men det är ju inte hela förklaringen. Det vore uppfriskande om bandyförbundet ägnade sig åt någon form av självkritik också istället för att skylla allting på klubbarnas (brist på) kringarrangemang.
Är det rimligt att elitserien i bandy ska börja två veckor innan det i normalfall är möjligt att få is nedanför Hälsingland? Är det bra att halva elitserien avverkas på mindre än en och en halv månad på höstkanten? Kan dessa två faktorer - uppskjutna matcher, dåligt väder, dåliga isar och tätt matchande på något sätt inverka på publiksiffrorna?
Jag hoppas att bandyförbundet åtminstone övervägt att så kan vara fallet och inte enbart tycker att klubbarna är allmänt usla på det de gör och måste skärpa sig. För det är givetvis inte bara en faktor som avgör om publiken kommer eller inte, utan en kombination av flera.
Där spelschemat är en minst lika viktig faktor som kringarrangemangen.
- - -
Norman nämner också vikten av att publiken ska känna en koppling till spelarna på isen, vilket jag köper helt och hållet. Stoltheten över laget blir större om laget till stora delar är hemvävt. Samtidigt är det svårt att kombinera ungdomssatsningar med elitsatsningar eftersom det är få klubbar förunnat att fostra juniorer som kan gå rakt in i elitserien.
Klubbarna borde lägga pengar på kringsarrangemang istället för att värva en ny stjärna, tycker Norman också. Jag håller verkligen inte med där. Kringarrangemang i all ära, men jag tror inte att livemusik och en restaurang i samband med matcherna skulle dra ens hälften så mycket ny publik till matcherna som om en välkänd stjärnspelare värvas till klubben.
Finns inte på kartan. Fler klubbar behöver våga värva stjärnor så att det finns profiler i fler lag, inte bara i topp 5-lagen.
- - -
Slutligen nämner Marcus Norman Villa som ett föredöme vad gäller hur man ökar sitt publiksnitt. Och visst har Villa gjort det jäkligt bra, de har byggt en stark identitet kring klubben och den sköts proffsigt vilket får publiken att komma tillbaka. Men jag har svårt att se hur Villas framgångsmodell ska kunna kopieras av andra klubbar.
Den absolut främst anledningen till att Villas publiksnitt exploderade var att man fick en nya arena (Norman gav mig ett syrligt svar på Twitter om att man inte "fick" en ny arena, men inte fan betalade Villa den själva) samtidigt som man lyckades få hem Johan Esplund och därmed hade ett semifinallag på pappret. Den kombinationen blev givetvis oerhört lyckosam och det var den som lade grunden till Villas framgångssaga.
Det finns mycket andra lag kan lära sig av Villa - varumärkesbyggande framförallt - men att tro att man kan kopiera Villa rakt av och därmed få en liknande utveckling på publiksidan. För att det ska ske krävs en hel del tur med tajmingen, så att man kan surfa på en framgångsvåg både på isen och utanför isen med en ny fina arena.
IFK Vänersborg är ett bra exempel på motsatsen till Villa. Man fick samtidigt som Villa en ny arena och publiksnittet ökade en aning, men eftersom laget inte var tillräckligt bra och inte gjorde tillräckligt bra resultat, så blev det inte den explosionsartade publikökningen som i Lidköping. Med bättre resultat på isen hade IFK antagligen haft liknande publiksnitt som Villa, oavsett hur väl man hade skött kringarrangemangen.
