IFK-bloggen: Bandynotiser
Senaste nytt i bandyvärlden.
Svenska Bandyförbundet har valt att förändra samarbetsavtalen genom att låta klubbar låna ut hur många unga spelare de vill till hur många andra klubbar de vill istället för att samarbeta med en specifik klubb hela säsongen. En bra förändring som ger klubbar och spelare större flexibilitet.
Jag kan se flera vinnare. Spelarna får chansen att lånas ut till ett seniorlag som passar dem bäst spelmässigt, statusmässigt eller kvalitetsmässigt och klubbar i lägre divisioner får ett större utbud av spelare att fylla truppen med. Även klubbar som inte har någon naturlig samarbetspartner får möjlighet att sprida ut sina överflödiga spelare på fler klubbar istället för att låsa sig i ett inte optimalt samarbete med en enda klubb.
Några problem kan jag dock se i utformningen av det nya avtalet. För det första ska alla avtal, precis som tidigare, registreras före 31 oktober, alltså innan säsongen startat. Att avgöra vilka spelare som kommer eller inte kommer få speltid innan man ens börjat spela matcher är svårt, en spelare kan ses som ordinarie innan säsongen startar men förlora sin plats under säsongens gång, och har då ingen möjlighet att lånas ut på ett utvecklingsavtal till en klubb där han får spela. Konsekvensen blir att klubbarna måste gissa vilka spelare som inte riktigt kommer plats under säsongen innan serien ens startat, något som dels gör att alla utvecklingavtal inte kommer att utnyttjas och dels sänder signaler till spelarna att klubben inte riktigt tror på dem redan innan de hunnit få chansen att visa vad de går för.
Eftersom avtalen är individuella och syftar till att stärka individens utveckling finns ingen anledning att sätta en sån tidsbegränsning. Låt klubbarna teckna avtal för utlåning löpande under säsongens gång fram till 15 januari, för att på så sätt lättare avgöra vilka spelare som kommer behöva få speltid någon annanstans. Varför ska det vara omöjligt att låna ut spelare på utvecklingsavtal efter 31 oktober när det är möjligt att låna ut spelare på vanligt vis fram till 15 januari?
För det andra har jag lite svårt för att bandyförbundet ger sig själva rätt att häva utvecklingsavtal om de tycker att den inlånande klubben får lite för bra förstärkning av lite för bra spelare. Kan tycka att sånt får vara upp till klubbarna själva att sköta, det är inte förbundets jobb att sitta och avgöra vilka spelare som är okej och inte okej att låna ut. Förbundet ska inte sitta och pilla i detaljer i klubbarnas verksamhet.
- - -
Tyskland ser ut att bli nästa land i bandyfamiljen. Sehr gut, säger jag. Tyskland är ett stort land, där vintersport i allmänhet är populärt. Det finns många hockeyspelare och det brukar vara en grundförutsättning för att bygga upp bandysporten i ett nytt land.
Tyskarna siktar på att, likt Somalia, vara med i bandy-VM 2014. Vi får väl se hur det blir med den saken men ju fler aktiva länder desto bättre. Skulle dock hellre se att fler satsar på lång sikt och försöker få barn och ungdomar att få upp ögonen för sporten istället för att bara slänga ihop ett gäng glada amatörer som deltar i VM och är nöjda om man får ihop ett lag varje år.
Men vad vet jag, det kanske är i den änden man måste börja. Jag hoppas och tror att Tyskland, Schweiz, Japan, Ukraina och Kina kan vara framtidens stora bandyländer. Stora i den meningen att det finns någon form av seriespel eller organiserade klubbar som deltar i seriespel, i det egna landet eller något närliggande, åtminstone.
- - -
IFK-fostrade Jesper Larsson, senast i Kungälv, tvingas sluta med bandyn som en följd av höftproblem, vid blott 27 års ålder. Väldigt tråkigt och just höftskador verkar bli vanligare, läs Vetlandas hemsida där man lagt upp en SvD-artikel av Jonas Arnesen i ämnet efter att två av deras spelare de senaste åren fått operera just höfterna.
Uppenbarligen finns det för lite forskning överhuvudtaget kring idrottsskador då inte ens Sveriges mest meriterade ortoped, Leif Swärd på Sahlgrenska, vet vad som orsakar dessa skador och hur skadligt det är med hård träning i ung ålder och så vidare. Som Swärd säger i intervjun med Arnesen så saknas forskning på området, istället har debatten handlat om åsikter för och emot elitträning i ung ålder snarare än medicinska fakta.
Vill vi slippa se fler spelare som tvingas sluta i förtid så krävs det nog att man funderar över hur man träningar och hur mycket man belastar kroppen, både i ungdomslag och på elitnivå.
- - -
Blåsut gjorde till slut klart med Anders Englund från IFK och plockade i samma veva hem Kalle Berner från Stabaek. Norska ligans överlägsne skyttekung Nikolaj Rustad Jensen vill också till Blåsut även om inget är klart än, och på tränarfronten har man fått in yngre tränare där Daniel Petersson, som tidigare tagit flera av IFK:s ungdomslag till SM-finaler, är den senaste. Helt klart är att Blåsut får ett intressant lag och det känns som om hela klubben tagit sig i kragen och fått ordning på saker och ting.
Till exempel kommer Blåsut att ställa upp med ett P18-lag i pojkelitserien i vinter, något som bara två andra allsvenska lag (Motala och Nässjö) mäktar med. Roligt.
