Blåvittbloggen: IFK:s intressanta lag och Elitseriens sillystatus

Trots att vi närmar oss sommarmånaderna med stormsteg så pågår bandyns silly season för fullt. På en del håll är truppstatus alltjämt högst oklar, men på de flesta håll börjar man ana konturerna av färdiga lagbyggen. Ska man drista sig till att ordna in lagen i vinnare och förlorare så är det väl bara AIK och Villa som kan titulera sig som vinnare under årets silly hittills. De har roffat åt sig de största namnen och är också de enda som blivit bättre i relation till samtliga elitseriekonkurrenter. Vetlanda har förstärkt sin offensiv rejält med Joakim Andersson och Filip Bringe men samtidigt tappat spelmotorer som Nyberg och Gälman så lite svårbedömt hur det kommer slå mot deras lagbygge. Vidare har Edsbyn knappast gett upp fajten om SM-guldet nästa säsong, trots tappet av Toumas Määttä. Som vi IFK:are vet är ju Robin Öhrlund antagligen den perfekte ersättaren för Määttä så räkna inte bort vinterns suveräner i stjärnglansen från AIK och Villa.

I övrigt är det idel förlorare hittills, som jag ser det. Åtminstone om man definierar förlorare som huruvida lagen ser bättre ut på pappret nu än de gjorde i vintras. Hammarby är på väg uppåt med värvningarna av Bollnästrion Milerud, Mossberg och Fagerström men tappen av Rutqvist, Folkesson, Gilljam och Bergström förtar lite av effekten av de värvningarna samtidigt som status fortfarande är oklar kring Pizzoni-Elfving och Sundin. När sillyn summeras kommer Hammarby dock sannolikt stå där som en av vinnarna, kapprustningen med AIK kommer nog se till det. Hur den kapprustningen kommer slå mot respektive föreningar om ett år eller två återstår väl att se, dock...

De största förlorarna hittills är definitivt Bollnäs, Sandviken och Sirius. Kaoset i Bollnäs kan inte ha undgått någon och tappen av Westh, Milerud, Mossberg och Fagerström lär Bollnäs inte kunna ersätta utan man får rikta in sig på att fajtas runt plats 10 som det ser ut i dagsläget. Sirius har tappat sina två bästa spelare (även om Kumpuoja missade mycket av förra säsongen pga skada) och för ett lag som redan ifjol balanserade på rejält slak elitserielina är det givetvis tuffa avbräck. Sandviken gjorde en överraskande bra säsong ifjol men mycket av det byggde på att man hade ångloket Säfström på vänsterkanten som man kunde bygga sin offensiv kring. Nästa säsong kommer man inte ha det, och man kommer heller inte ha Linus Petterssons rutinerade liberospel heller.

Utöver ovannämnda lag så har de flesta lagen åkt på en del tunga avbräck. VSK har tappat Martin Landström, Motala har tappat Olle Nordlund och Erik Litzén, Broberg har tappat Marcus Wikman och Fryklund samt två av tre tränare och Frillesås har tappat Jenefeldt. Tellus ska jag ärligt säga att jag har för dålig koll på just nu för att kunna bedöma.

Konsekvenserna av det här är två; dels kommer toppstriden utgöras av tre lag som relativt tidigt kommer rycka ifrån övriga, därom kan vi vara hyfsat säkra tycker jag. Men det gör också att kampen om en åtråvärd topp 4-placering kan bli ganska tajt och att det inte är helt givet vilka som kommer ta den. Det är 6-7 lag som potentiellt kan roffa åt sig den om alla bitar faller på plats, även om VSK, Hammarby, SAIK och Vetlanda får ses som huvudkandidaterna just nu.

Min ranking av lagen just nu skulle se ut så här:

Villa
Edsbyn
AIK
SAIK
Hammarby
VSK
Vetlanda
Vänersborg
Broberg
Bollnäs
Motala
Sirius
Frillesås
Tellus

IFK Vänersborg då? Man är lite svårbedömda kan jag tycka. Å ena sidan har också vi på pappret åkt på en hel del tunga spelartapp under våren, men samtidigt har vi till skillnad från en del konkurrenter fått in bra ersättare till de flesta. Med stor spelaromsättning är det alltid svårt att bedöma var ett lag står och det blir sannolikt rejäl ombyggnad i både laguppställning och spelidé, men i det läge IFK befann sig efter den gångna säsongen tror jag att en rejäl dos nytt frisk blod var precis vad truppen behövde. För det måste ju påpeka att flera av spelarna som lämnat IFK under våren inte direkt rosade marknaden den gångna säsongen, så ribban för att ersätta dem är inte jättehögt lagd. Dessutom är det intressanta spelare IFK fått tag på och anfallslinjen med Kumpuoja, Karlsson och Isaksson känns spontant mer dynamisk än fjolårets. Ytterligare någon spelare kan dessutom tänkas adderas till trion så småningom, om man lyssnar på IFK.

Något som jag tycker talar tills IFK:s fördel är att det inte bara är spelarna som är kvar från förra säsongen som är revanschsugna, flera av nyförvärven kommer också till IFK med ambitioner om att växa upp. Robin Karlsson kommer som skyttekung i allsvenskan för att testa vingarna i elitserien, Markus Kumpuoja söker nystart efter en skadedrabbad fjolårssäsong, Edvin Isaksson är en supertalang som vill få speltid och utvecklas, Adam Blomster är tillbaka i IFK för att visa att han utvecklats sedan sist, Jakob Jenefeldt vill se hur bra han kan bli när han får träna och spela inomhus för första gången och Brage Lae kommer med ambitionen att se och lära av Kimmo Kyllönen och utvecklas till en elitseriemålvakt. Förutsättningarna finns för att bygga ett lag som kan ta sig till kvartsfinal direkt men som definitivt har alla möjligheter att klätta ett eller två pinnhål i tabellen jämfört med förra säsongen.

Det intakta tränarteamet har dessutom lite att laborera med, att försöka plocka ut en startelva i dagsläget är nästintill omöjligt. Framförallt är det högerbacken, vänsterhalven och mittfältet som är svåra att pricka in. Liukkonen har varit Holopainens val som som högerback länge, men på slutet gick Olle Berglund in där och Lippi hamnade som vänsterhalv. Där har IFK dock Hugo Andersson och Jakob Jenefeldt som alternativ nu, förutom Berglund förstås. Kommer Lippi återvända till backlinjen eller kommer man använda honom på mittfältet nästa säsong, och iså fall som defensiv eller offensiv mittfältare? I Bollnäs gjorde han mycket mål och poäng i en offensiv roll och det hade varit intressant att se hur det skulle funka även i IFK. Eller blir det Berglund som får ta klivet upp som central mittfältare, hans favoritposition?

Det kommer säkert testas mycket under träningsmatcher och även stundtals under säsongen men att ha många sätt att formera laget är ingen nackdel. Om jag vore Holopainen/Larsson hade jag formerat laget så här:

Kyllönen

Blomkvist
Berglund Johansson
Lundqvist Andersson

Herou Löf
Liukkonen Viklund
Kumpuoja Karlsson