IFK kämpade hårt och vann rättvist
Matchen mellan IFK Vänersborg och Vetlanda BK var något av en fyrapoängsmatch då båda lagen kämpar om en slutspelsplats. IFK visade sig vara snäppet starkare och vann med 6-3.
Vetlanda inledde den viktiga matchen bäst och hade ett gäng heta målchanser, bland annat hade Joakim Andersson ett nästan helt fritt läge bara ett par meter ifrån mål men Pertti Virtanen fick en arm på avslutet och styrde till hörna. Johan Löfstedt och Joakim Andersson var ständiga hot första kvarten, men sedan kom IFK in i matchen och spelet jämnade ut sig.
IFK var aggressivare
En tendens som var tydlig ganska omgående var att IFK-spelarna var mycket hetare och aggressivare i försvarsarbetet medan Vetlanda var mer passiva och tätade till i mitten. Det utnyttjade IFK genom att kliva runt på högerkanten, spela in bollen centralt där - tror jag - Andreas Eriksson avslutade med ryggen mot mål, och på returen stötte Johan Koch in 1-0 till hemmalaget.
Matchbilden förblev sig lik halvleken ut, med ströchanser åt båda håll. IFK Vänersborg var dock laget som fick utdelning när Joakim Hedqvist visade att han kan smälla upp hörnor i nättaket även när Richard Wallin Kamperin slår in hörnorna. 2-0 till IFK blev halvtidsresultatet, mycket tack vare att Vetlandas Joakim Andersson strax innan paus brände ett i princip öppet mål när han i friläge lyfte bollen över ribban.
Tre mål på tio minuter
I den andra halvleken rivstartade IFK Vänersborg. Man var mycket aggressiva och lyckosamma i det defensiva arbetet där mittfältare och anfallare jobbade hem på ett föredömligt sätt och vann boll. Bollvinsterna utnyttjade man sedan till att göra både 3-0, 4-0 och 5-0 på mindre än tio minuter. 3-0 gjorde Hedqvist på frislag och man måste beundra mannen som trots att alla vet att han kommer skjuta ändå lyckas få in bollen i mål från alla möjliga vinklar just nu.
4-0 gjorde planens bäste spelare Johan Koch med ett fint nummer där han lättade bollen mellan två försvarare och på uppstuds sköt in bollen bakom Jonas Persson, och 5-0 satte Joakim Hedqvist säkert på straff sedan Emil Viklund vunnit boll utanför straffområdet och därefter blev höfttacklad av Pontus Blomberg.
Vetlanda fick energi
Ingenting talade egentligen för att Vetlanda skulle ta sig in i matchen. IFK vann varenda närkamp och var dessutom drivande i spelet. Joakim Andersson gjorde 5-1 men IFK fortsatte föra spelet, skapade en hel del chanser och Vetlanda såg inte ut att tro på en vändning. Sen kom 5-2 genom Andersson igen med ett stenhårt skott i bortre krysset, men Vetlanda såg fortfarande inte ut att tro på det riktigt.
Men när Suzdalev tryckte in 5-3 efter en hörnretur så fick Vetlanda mer energi och kände att poäng fanns inom räckhåll med tio minuter kvar. IFK har ju under säsongens gång haft för ovana att tappa stora ledningar, men man såg inte speciellt skärrade ut ikväll. Snarare berodde Vetlandas upphämtning på att IFK-spelarna orkade inte ta hemjobbet lika intensivt som man gjort tidigare i matchen, och det gjorde att Vetlandas individuellt skickliga spelare fick lite mer tid och ytor att agera på.
Men mitt i Vetlandas jakt på ytterligare reducering klev en urstark Johan Koch rakt förbi Vetlandaförsvaret och lyfte upp bollen i nättaket till 6-3 och matchen var avgjord.
IFK kämpade och försvarade sig bättre
En spelmässigt ganska jämn match slutade således med en rätt klar IFK-seger till slut. IFK Vänersborg kämpade hårdare och var bättre i defensiven än Vetlanda och det blev avgörande tillsammans med god effektivitet framför mål.
Vetlanda har individuellt skickliga spelare men när en spelare som Johan Löfstedt är i stort sett osynlig i den andra halvleken får man det svårt. Försvaret hos de gulsvarta gästerna visade inte heller några större kvaliteter i den här matchen, flera av IFK:s mål såg enkla ut även om det var bra individuella prestationer från IFK-spelarna.
Hos IFK Vänersborg var Johan Koch en dominant i både offensiven och defensiven, och även Joakim Hedqvist var riktigt på hugget idag med tre nya mål och ett stort defensivt arbete. Martin Röing och Pertti Virtanen var säkra längst bak och Emil Viklund som vanligt pigg och offensiv som vänsterhalv.
