Sur förlust mot guldfavoriten
IFK Vänersborg förlorade elitseriepremiären hemma mot Sandviken med 2-4 efter en rad tveksamma domslut.
Matchen inför de drygt 2000 åskådarna i Arena Vänersborg inleddes med en tyst minut för att hedra offren i skolattacken i Trollhättan dagen innan. När matchen väl drog igång var det två avvaktande lag som kände på varandra, sjönk relativt djupt i defensiven och fångade upp motståndarnas anfall relativt bekvämt. Gästerna Sandviken var det lite vassare laget inledningsvis och hittade då och då fram med giftiga instick som ställde till problem för IFK-försvaret, men allt som oftast stod en storspelande David Borvall i vägen i IFK-målet.
I stället blev det fasta situationer som Sandviken fick ta till för att få hål på Borvall. Daniel Bäck tog sig in i straffområdet och Olle Berglund kände sig tvingad att riva ner honom, med straff som följd. Den satte Erik Pettersson stensäkert. Bara ett par minuter senare fick Daniel Mossberg träff på en en hörna och utökade till 2-0. IFK Vänersborg skulle dock replikera ganska omgående och Johan Koch fick en bra passning av Adam Herou Löf, fintade upp SAIK-försvaret på läktaren och backhandlyfte in 1-2.
Efter målet kom IFK in i matchen mer, skapade lite mer men hade svårt att ta sig igenom SAIK:s täta försvar. SAIK hade å sin sida inte så mycket mer än några chanslyft mot Edlund och Pettersson som inte ledde någon vart. Men på ett av de chanslyften studsade bollen ut till hörna och den satte Daniel Mossberg återigen i nät och SAIK kunde gå till halvtidsvila med 1-3-ledning.
I den andra halvleken startade IFK piggt och pressade stundtals SAIK. Mikko Lukkarila fick ett jätteläge i straffområde redan efter någon minut men hans skott gick något slarvigt utanför Abbe Bodins stolpe. Men IFK matade på, kom runt bra på kanterna, hotade med lyft som flera gånger blev avblåsta relativt tveksamt för offside och när inte domarna blåste av lägena var det allt som oftast en SAIK-försvarare där med en klubbspets och bröt den avgörande passningen.
Det skulle dröja till den 70:e minuten innan IFK och Mikko Lukkarila fick utdelning på sin press, och då kändes IFK rejält på gång. Då klev domare Daniel Labe in i huvudrollen och mer eller mindre avgjorde matchen till Sandvikens fördel. Ett SAIK-lyft missades av Adam Herou Löf vilket gav Erik Pettersson fri väg mot mål. Martin Röing han dock upp honom och lyckades bryta i sista stund. Assisterande domaren som var några meter från situationen ansåg att Röing tog bollen först och dömde hörna. Huvuddomare Labe, som befann sig på mittplan, ändrade dock assisterande domarens beslut och dömde straff.
Straffen satte Erik Pettersson och efter det lyckades IFK inte resa sig riktigt, man fick heller inte den utdelning som hade behövts på hörnor eller de chanser man skapade - framförallt minns man Mikko Lukkarila som på en målvaktsretur träffade stolpen när han hade öppet mål från nära håll.
Daniel Labes domslut kom på många sätt att bli avgörande (även om SAIK:s större effektivitet på hörnor också spelade in), och vad jag inte kan förstå är att domarna i ett sådant läge inte ens överväger att ta en diskussion sinsemellan. Assisterande domaren, som såg situationen bäst, dömde hörna. Labe ändrade det domslutet och därför var det Labes ord som gällde. Men om domarna gör två så helt olika bedömningar av samma situation - varför tar man inte en liten stund för diskussion istället för att ha så förbannat bråttom att korsa armarna över huvudet?
Och varför är det alltid så att om en domare gjort en första bedömning, och en annan domare sedan kommer in och ändrar den bedömningen, så är det alltid den andres bedömning som står fast? Varför har den som tar det senaste beslutet per definition fattat ett mer korrekt beslut än den som fattade det första? Där har domarkåren något att jobba på.
Sammanfattningsvis en bra match av IFK i ungefär 65 minuter, man visade bra spel och framförallt var defensiven och målvaktsspelet jättebra matchen igenom. Tyvärr släpper man fortfarande in lite för många hörnmål och gör för få, men det kommer bli bättre. I SAIK måste man berömma deras defensiv som var väldigt bra - lätt att glömma det när man bländas av den offensiva uppställningen.
