IFK-bloggen: Vad gör förbundet åt saken?
I ett brev som publicerades idag skriver bandyförbundets Marcus Norman till de allsvenska klubbarna och ifrågasätter, helt korrekt, deras lönebild i relation till det faktum att bara 11 av 24 allsvenska klubbar hade ungdomslag i någon av P18- eller P20-serierna. Det är givetvis ett problem som måste upp på bordet, de allsvenska klubbarna kan inte betala elitserielöner till spelare på bekostnad av ungdomsverksamheten.
Samma problem går att föra över på elitserieklubbarna även om situationen där ser bättre ut än i de allsvenska klubbarna. Men faktum kvarstår att fyra av förra säsongens elitserieklubbar inte klarade de sportsliga elitlicenskraven där varje elitklubb ska ha ett P18- och ett J20-lag i seriespel eller ha samarbete med någon annan klubb på orten om ett sådant lag. Hur många som inte klarar kravet på flickverksamhet eller högre vet jag inte, men antagligen ganska många.
Även om förbundet tydligt visat att de tar framtidsfrågor som ungdomsverksamheten på allvar och ser det som prio ett så är frågan vad förbundet själva gör åt det? De senaste åren har förbundet framförallt ägnat åt att hota lag med tvångsnedflyttning om de inte är skuldfria inför säsongen 2013/2014. Samtidigt har man alltså sett mellan fingrarna med att en handfull klubbar inte klarar de sportsliga elitlicenskraven.
Så vad prioriterar förbundet, egentligen? Är det viktigare för bandyn att alla klubbar har plus i kassan vid ett givet datum fastslaget av förbundet, än att klubbarna säkrar sportens framtid genom satsning på ungdomsbandyn?
I min värld är skulder inget problem så länge de inte akut hotar verksamheten och klubbarna har överenskommelser med fordringsägarna om hur pengarna ska betalas tillbaka. Jag menar, större delen av alla som läser det här är skuldsatta genom studielån, bolån med mera som betalas av under en längre period. Hur många av dessa, inklusive jag själv, hade klarat av ifall regeringen imorgon gått ut och krävt att alla ska ha betalat av sina lån och vara skuldfria i juni 2014? Inte många, därför var det på många sätt orimligt att kräva samma sak av bandyklubbarna.
På något mirakulöst sätt har klubbarna ändå klarat det och de flesta är i stort sett skuldfria idag. Men faktum kvarstår att förbundets prioriteringar, där klubbarnas ekonomi stått överst på dagordningen, givetvis påverkat även klubbarnas prioriteringar. När förbundet prioriterat ekonomin högre än ungdomsutvecklingen så gör givetvis klubbarna också det. Speciellt när vissa klubbar hotats med tvångsnedflyttning om inte ekonomin förbättras.
Klubbarna vet att ungdomslag kostar mycket pengar och de vet att förbundet inte bryr sig om de inte lever upp till de sportsliga elitlicenskraven - således är det inte långsökt att tänka sig att en del klubbar väljer att lägga ner ungdomslag eller skippa att satsa på ungdomsverksamheten för att spara pengar och på så sätt slippa bli tvångsnedflyttning.
Om förbundet tar ungdomsbandyn på allvar så skiftar de nu fokus från klubbarnas ekonomi till de sportsliga frågorna och börjar ställa lika hårda krav på klubbarna på den fronten som de gjort på ekonomin. Kan man ställa de orimliga krav på ekonomin som man gjorde inför årets säsong, så kan man ställa minst lika hårda krav på den sportsliga verksamheten i alla elitklubbar.
Givetvis inser även jag att det är stört omöjligt att kräva att klubbar ska kunna ställa juniorlag på benen bara sådär. För att klara det krävs en stark ungdomsverksamhet från skridskoskola och uppåt.
Det förbundet dock kan göra är att ändra de sportsliga kraven i elitlicensen, och se till så att dessa gäller samtliga elitklubbar - även de allsvenska. Se till att samtliga klubbar på elitnivå ska ha som mål att ha minst ett P18-lag i seriespel. De föreningar som inte klarar av att nå det målet ska istället redovisa hur de aktivt jobbar för att få sin ungdomsverksamhet att växa.
Framförallt är det viktigt att de allsvenska klubbar också får dessa krav på sig. Det finns ingenting som hindrar varje elitklubb att aktivt jobba med ungdomsverksamheten, annat än deras egen ovilja. Visst kostar det pengar men det finns garanterat företagare på alla orter som hellre stöttar ungdomsidrotten än elitidrotten.
