Viktig seger i tråkig match
SAIK slog Ljusdal hemma med 5-1 (2-1) i en av säsongens tråkigaste matcher. Det blev aldrig spännande egentligen, SAIK höll Ljusdal på behagligt avstånd och gästerna la inte alltför mycket kraft i offensiven. SAIK gjorde jobbet, tog de två viktiga poängen för att sätta press på toppkonkurrenterna och seglar tillfälligt upp i serieledning.
Abbe Bodin saknades i dagens match, Pasi Heikkanen vaktade kassen och Martin Falk (född 1995) var reserv. I övrigt kunde vi konstatera att Erik Pettersson var tillbaka och att Magnus Muhrén, precis som mot Sirius borta, spelade i tröja nummer 100 med anledning av Sandviken Energis 100-årsjubileum. Kalle Mårtensson i Ljusdal hade också nummer 100, det för att Ljusdalsposten också firar 100 år.
I gästande Ljusdal fanns några gamla SAIK:are. Jag missar säkert någon, jag som är ung och glömsk, men att Jonas Svensson för några säsonger delade målvaktsansvaret med Joel Othén och att Kalle Mårtensson slog igenom här, det minns jag. Och far min påminner om att Jonas Pettersson minsann är från Årsunda, och naturligtvis tillhörde SAIK i yngre dagar (ja, han är ju bara 23, men ännu yngre).
Matchens första skott sköt Ted Haraldsson efter 40 sekunder, men Jonas Svensson klarade. Minuten senare var Ted framme igen och föll den här gången i straffområdet men Keijo Hyvärinen friade. I den 4:e minuten kom istället 1-0-målet, Erik Pettersson bröt in från vänsterkanten och rundade Svensson innan han enkelt lade in bollen i mål. SAIK skapade lite målchanser lite då och då, och även om ledningen inte utökades så kändes det som att något ytterst märkligt ska hända innan Ljusdal hittade tillbaka in i det här. Närmast 2-0 kom nog Chrille Edlund på en högerhörna i den 16:e minuten, och efter lite returer och studsar rensade Ljusdal undan. SAIK tog över mer och mer och gästerna fick inte låna bollen. Efter flertalet lägen, där Ljusdal fått undan bollen med hjälp av både försvarare och målvakt, så tappade SAIK lite och började slarva med passningsspelet. Ljusdal fick då börja anfalla men de skapade egentligen ingenting utom något halvfarligt vinkelskott och ett bra läge då Oskar Jonsson fick stå själv i straffområdet i den 27:e minuten. Men Jonssons skott var inte särskilt hårt och landade rakt i magen på Pasi Heikkanen.
Precis när klockan hade tickat upp på 30 gjorde SAIK 2-0. Linus Forslund dribblade sig förbi på högerkanten och bröt in i straffområdet innan han släppte bollen till Johan Östblom som placerade in bollen bredvid de försvarare som försökte freda målet. Men Ljusdal replikerade snabbt, bollen nådde Kalle Mårtensson på högerkanten och han tog med sig den inåt. När han skulle avsluta fick han ett slag på klubban och bollen studsade fram till Jonas Pettersson som kunde sätta bollen i det tomma målet. SAIK hade en trippelchans, men Jonas Svensson räddade skott från alla vinklar med alla kroppsdelar. I den 38:e minuten behövde han dock hjälp av stolpen när Erik Säfström sköt från vänster, och SAIK hade problem med att hitta nätet. Erik Pettersson skulle bara slå in bollen då han stod någon meter från mål och fick ett inspel från vänster, men han lyckades skjuta över och glodde på klubban i några sekunder innan han åkte bakåt i banan. Men efter någon Ljusdalschans tog Magnus Muhrén bollen och körde igenom. Han skottfintade de sista försvararna satte sedan en backhand bredvid Jonas Svensson, 3-1 i den 45:e minuten. Och så slutade halvleken.
SAIK var lite slarviga med sista passningarna, det såg lojt och okoncentrerat ut i vissa tillfällen. Men man märker ändå att de besitter kvalitéer som Ljusdalsspelarna inte klarar av att hantera, man använder det bara för sällan. Ofta blir det lite för mycket, lite för snyggt och därmed inte så effektivt. Ljusdal försvarar sig bra och skapar en del chanser offensivt, men det känns som att de har för få spelare som kan ta en halvchans och förvandla den till ett mål.
Och visst kändes det som att det skulle bli två komfortabla poäng, SAIK kunde inte gärna tappa detta. Man är helt enkelt för bra, för många nivåer bättre än Ljusdal för att det ska vara något snack om saken.
Den andra halvleken var inte särskilt underhållande till en början, SAIK hade bollen och spelade runt den tills det fanns en öppning i det låga bortaförsvaret. Men det blev inga riktiga målchanser, någon halvchans, någon hörna och någon slarvig chanspassning avslutade de allt längre anfallen. När Ljusdal sedan vann bollen tog det inte lång tid innan den var tillbaka i svartvit ägo. I den 57:e minuten var Erik Pettersson fri, men han sköt utanför efter att han inte riktigt fick ner bollen som studsade och gjorde det besvärligt för Erik. En kall Pasi Heikkanen stod för en fin benparad i den 58:e minuten när Ljusdal stack upp, men gästerna hade inte mycket. De tog mest bollen och körde, ibland ägde man lite mer boll men det var sällsynt och inte särskilt långvarit.
I den 66:e minuten tog bortalaget time-out, och var de ute efter en poäng var de tvungna att förändra anfallsspelet. Men istället för att Ljusdal fick ut någonting så fick SAIK hörna, och då skulle det bli mål. Magnus Muhrén tog emot bollen drev bollen förbi ruset innan han släppte in bollen till Jocke Bergman som satte bollen igenom muren och det var 4-1. Då var det avgjort, och Ljusdal gjorde ingenting som indikerade annat. I den 79:e minuten såg Chrille Edlund till att inte bli mållös. Han frispelades fint av Daniel Bäck och kunde enkelt sätta 5-1. I den 82:a minuten var Linus Forslund någon centimeter ifrån att utöka ledningen, men ribbans underkant stoppade Linus. Ljusdal var nära att reducera när Tobias Björklund sköt i den 89:e minuten, men Pasi Heikkanen knep ihop benskydden och bollen rensades undan till hörna. Även hörnan blev farlig men SAIK-försvaret fick undan också den bollen och matchen slutade 5-1.
En stabil seger får man väl ändå säga. Underhållande var det inte, särskilt målrikt blev det inte heller, men två poäng är alltid två poäng och värdet av dem ska inte underskattas. Det gäller att fortsätta vinna dessa matcher, för det kommer svårare utmaningar och då vore det bra om man redan samlat ihop tillräckligt med poäng. Nu blir det Hammarby borta, i en match som betyder enormt mycket för utgången av serien!
Bäst i SAIK var Magnus Muhrén som höll uppe passningskvalitén för det mesta och dessutom gjorde ett riktigt snyggt mål. Men jag vill även plussa för Pasi Heikkanen, inte en av de svåraste matcherna för en målvakt naturligtvis men han sattes på prov ett par gånger och då gjorde han det riktigt bra.
