Villa klart för semifinal!
Villa är som första lag klart för semifinal och man blev det efter att ha besegrat Edsbyn med 7-4 inför drygt 4000 åskådare i Sparbanken Lidköping Arena. Det var en match som hemmalaget kontrollerade från första sekund till sista och som till karaktären skilde sig markant från de två tidigare kvartsfinalmötena.
Efter fem minuter av den här matchen funderade jag ett tag på om det var två helt nya lag som kommit in på isen den här kvällen. Visserligen avslöjade Thomas Liw inför matchen att Edsbyn skulle komma att spela på ett lite annorlunda sätt än i de två tidigare matcherna, men att det skulle bli en så stor skillnad kom åtminstone som en stor överraskning för mig. Tempot var generellt nedskruvat till en bråkdel av vad det var senast i Edsbyn och av den våldsamma och höga press Edsbyn tidigare så framgångsrikt satt på Villa såg man plötsligt intet. Säkert hade man någon tanke bakom detta, men för min del kändes det som ett väldigt konstigt beslut att överge den taktik som hittills orsakat Villa såpass stora bekymmer.
Istället präglades den första halvleken av ganska slarvigt spel ifrån båda lagen med ovanligt mycket felpassningar och dålig fart. Villa var dock det laget som hade bollen oftast och som skapade mest och bäst. Redan i matchens första minut fick Daniel Andersson skottläge ur vänstervinkel sedan han fått bollen gratis av Daniel Jonsson, men Erik Persson gjorde en fin benparad.
I den 15:e minuten trodde många att nollan var spräckt då Jesper Erikssons inspel såg ut att styras i mål. Vissa spelare jublade men det visade sig att Persson helt sonika tryggt hade satt sig på bollen. Minuten efter missade sedan Daniel Andersson öppet mål på David Karlssons inspel. Bollen studsade förvisso egendomligt men det får nog ändå betraktas som en av de grövre missarna i Dannes karriär. Edsbyn stack upp med några distansskott men hade överlag svårt att komma till vassa avslut. Ofta slarvades det i det avgörande läget men lika ofta var också Villaförsvaret där och störde på ett effektivt sätt. I den 20:e minuten kom sedermera det rättvisa ledningsmålet för Villa när Johan Malmqvist satte lagets tredje hörna i nät.
Fem minuter senare skapade Edsbyn sitt första riktigt heta läge och det var Mattias Hammarström som med ryggen mot mål försökte sig på ett knackskott mellan benen. Det blev dock helt misslyckat och i andraläget kunde Jakob Säleby rädda.
Efter knappt 28 minuters spel fick så Simon Jansson kontroll över bollen för första gången i matchen och satte kvitteringen med ett skott rakt framifrån i utkanten av straffområdet. Fram till dess hade Jansson i det närmaste varit helt osynlig. Glädjen blev dock kortvarig för Edsbyn då David Karlsson i ett friläge strax därpå drog Erik Persson i sidled för att sedan retfullt peta in bollen mellan benskydden. Tio minuter senare gjorde han även 3-1 efter en fenomenal solokörning av Jesper Eriksson. Resultatet speglade så långt matchen väl och såg också ut att stå sig halvleken ut, men så bjöds Edsbyn åter in när de fick en något billig straff orsakad av att en Villaförsvarare (avsiktligt eller ofrivilligt?) nickat undan bollen i eget straffområde. Mattias Hammarström förvaltade den enligt förväntan och 3-2 stod sig till paus.
Den andra halvleken hann sedan nätt och jämnt ta sitt första andetag innan Villa ökade på sin ledning till 4-2 genom Petter Björling som serverades förtjänstfullt av en inte helt nöjd Mattias Hammarström.
I den 48:e minuten räddade sedan Martin Johansson på mållinjen när Jakob Säleby inte hängde med. Edsbyspelarna ville ha straff då de tyckte Martin tog bollen med handen, men domaren friade. Straff nummer två blev istället ett faktum tio minuter senare då Jakob Säleby i en tilltrasslad situation efter hörna rev omkull Hammarström. I det här läget fattar så Edsbyn det obegripliga beslutet att låta Jonas Edling slå straffen, eller så fattar Edling beslutet på egen hand(?). Oavsett vilket så kändes det på förhand dömt att misslyckas då Edling under slutspelet mest varit en stilstudie i frustration och dåligt humör. Mycket riktigt drog han också straffen rakt i magen på Säleby som inte hade kunnat undgå att rädda ens om han hade försökt.
I det här läget tycktes Villa ha fullständig kontroll på händelserna och det fanns inte mycket som tydde på något annat än en säker hemmaseger. Edsbyn försökte men saknade fantasi och körde alltjämnt fast i ett för dagen mycket solitt hemmaförsvar. Därför kom det lite som en blixt från klar himmel när Edsbyn på tre minuter plötsligt gick upp till 4-4. Först var det Fredrik Åström som stänkte in en högerhörna och därefter gjorde Mattias Hammarström sitt andra mål efter att chansen först sett ut att rinna honom ur händerna, men han fick tag i bollen just före kortlinjen och kunde ur mycket snäv vinkel lägga in kvitteringen.
Plötsligt var det helt öppet och Villa verkade nervösa. Men det tog endast två minuter innan de via ett flygande anfall där Daniel Andersson körde upp bollen och snyggt släppte den till Björling som dribblade sig in i straffområdet och fälldes. Domaren blåste för straff, dessvärre en aning tidigt då David Karlsson fick öppet mål på returen, vilket gav orsak till vissa protester. Bryngelson höll dock huvudet kallt och satte straffen i mål till 5-4. När sedan Henrik Larsson stänkte in 6-4 tio minuter före slutet blev det tydligt att Edsbyn inte skulle orka resa sig en gång till. Istället avgjorde David Karlsson på övertid när han satte Bryngelsons fina högerinspel i öppet mål och segersiffrorna spikades till 7-4.
Det blev kanske något oväntat tre raka kvartsfinalsegrar mot Edsbyn, men i dagens möte var det uppenbart att Villa i grunden är ett bättre lag med högre fart, fler som deltar och inte minst en kompakt och svårpenetrerad defensiv. Jakob Säleby och Martin Johansson var i mitt tycke planens två bästa spelare. Säleby med flera avancerade räddningar och Martin som agerade säkert och med pondus matchen igenom. Offensivt levererade egentligen samtliga inblandade. Det är också tydligt att Villa den sista tredjedelen har ett betydligt bättre flyt i spelet än Edsbyn och där bortalaget å sin sida många gånger körde fast och tycktes famla i mörker hittade Villa alltid nya spel- och åkvägar som tog dem till betydligt vassare avslutslägen. Med samma effektivitet som senast så hade den här segern varit betydligt större och framför allt hade det inte behövt bli så spännande.
Nu kan laget se fram emot en veckas återhämtning innan semifinalspelet tar vid. Med största sannolikhet blir det bortamatch mot Sandviken, om inte Broberg står för en ännu större skräll nu till helgen än vad de gjorde senast på Hällåsen. Detta håller jag dock för osannolikt. Det känns hur som helst riktigt skönt att laget slipper sätta sig i en buss upp till Hälsingland igen och det känns framför allt otroligt skönt att man slipper spela den där femte och avgörande kvartsfinalen utomhus. Skönast av allt är dock att Villa äntligen övertygar och att man nu nått sin femte raka SM-semifinal. Nöjd ska dock ingen vara förrän laget har vunnit säsongens sista match den 16:e mars på Friends Arena!
